Nils Christe – koreograf med särskild känsla för Sverige

Nils och Annegien har levt och arbetat tillsammans i ett trettiotal år. Båda är holländare och startade sin karriär som dansare vid Nederlands Dans Theater. Hans intresse för koreografi tog snart överhand och det har blivit ett sjuttiotal verk under årens lopp. De har framförts i Holland förstås, men även av ett femtiotal ensembler världen runt.

Att arbeta i Sverige har en särskild innebörd för honom "because I was made in Sweden!" säger han. "Mina föräldrar besökte Uppsala och bodde hos en vän som hette Nils. Nio månader sedan kom resultatet, och jag fick namnet Nils efter den vännen.

Annegien är Nils assistent och bästa rådgivare och kritiker. "Jag är den enda som kan säga uppriktigt precis vad jag tycker, både om det är mycket bra eller om jag tycker något bör omarbetas" säger hon, "och han litar på mitt omdöme".

Hon reser också runt och instuderar Nils baletter med nya dansare och nya ensembler.

SYNC skapades 1996
som ett beställningsverk för baletten i Washington Ballet i USA. Nils är en stor beundrare av kompositören Philip Glass och föreslog ett av hans verk för den nya baletten. Balettchefen i Washington, Mary Day, svarade att Glass var för dyr för deras budget, men hon hade fått en CD av förlaget med musik av en mycket intressant kompositör. Ludovico Einaudi. Kunde han inte lyssna på den och se om där fanss något som passade.

Verket var Salgari med texter ur Örtagårdsmästaren av den indiske nobelpristagaren (1913) Rabindranath Tagore. Första satsen föll Christe i smaken och den känslan höll i sig verket igenom. Einaudi är en kompositör i Glass anda, men kanske mindre minimalistisk.

Namnet SYNC fick baletten helt enkelt genom att Nils frågade publiken vid en presentation i Washington om de hade något tips. "SYNC", ropade en dam, "det kan stå för både syncopation och synchronisation – to be in sync".

Vid mötet i balettklubben alternerade Jordan Elizabeth Long och Moe Nieda och dansade både de egna och varandras solon, som en extra repetition inför premiären.

Detta att dansarna framträder i ombytta roller olika kvällar, ingår i balettens idé. Där finns även ett par dansare som uppträder barfota, då det i ensemblen i Washington fanns dansare som aldrig tidigare dansat klassiskt – det har Nils Christe behållit som ett stilgrepp, en sammasmältning av klassisk och modern teknik.

Som i Moving Glass finns en stor konstruktion som en skulptur på scenen. Här utgörs den av ett fackverk i aluminium, där även dansarna rör sig ut och in. Nils Christe har själv skapat den, likaså kostymerna tillsammans med Annegien Sneep. Musiken framförs i elektronisk inspelning