Cristian Hillbom: Koreografen Pontus Lidberg skapar "Exit, pursued by a bear" med Shakespeare-tema för karaktärsdansare i Köpenhamn

Koreografen och dansaren Pontus Lidberg har de senaste åren satt upp sina verk – och skapat nya – både i Asien och i Europa, i vår är han inbjuden att arbeta på Baryshnikov Art Center i New York.

I april i år var det premiär för ett nytt verk i Köpenhamn på Det Kongeliges nya scen Skuespilhuset. Med Shakespeare som tema skapade Pontus ett verk baserat på En Midsommarnattsdröm och En Vintersaga.

Dansportalen mötte Pontus Lidberg i Köpenhamn, i samband med arbetet på det nya verket: Exit, pursued by a bear.

Du arbetar idag över hela världen, det blir naturligtvis ett ganska tufft schema, men du verkar stimulerad av att jobba på det sättet.

De senaste åren har det varit ett stort pusslande med att få tid till alla projekt och uppsättningar. Jag tycker väldigt mycket om mitt arbete så jag känner mig motiverad att göra det.

Det är roligt att resa och uppleva olika sammanhang, platser och dansare.

Du är utbildad som dansare vid Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm, men du började redan på skolan med koreografi. Vad var det som inspirerade dig till det?

Jag var intresserad av att vara kreativ och det har jag varit sedan jag var liten, koreografi ger många möjligheter till att vara kreativ. Det finns så många aspekter man kan jobba med som bilder, musik, rörelser, uttryck och innehåll.

För du noteringar när du kommer på en idé till ett verk, eller är det något som du börjar sätta dig in i när det finns ett konkret verk att jobba med?

Jag söker inte skäl till att göra verk, utan antingen har jag idén eller så har jag det inte. Än har jag inte kommit i den situationen att jag inte vet vad jag ska göra när jag fått en beställning. Det kommer en stadig ström av idéer som jag inte har någon kontroll över hur och när de kommer… Jag minns dem utan noteringar, men jag tycker mycket om min anteckningsbok!

Hur lägger du upp ditt arbete när du ska börja jobba med dansarna på ett nytt verk?

Det är väldigt olika beroende på vem man jobbar med. Det finns dansare som jag har jobbat med många gånger tidigare och känner mig bekväm med och vi utvecklar koreografin tillsammans. I andra fall har jag en väldigt tydlig bild av vad jag vill göra, på vägen dit kan den komma att förändras i kontakt med andra dansare och andra konstnärer. De gånger jag ska jobba med någon som jag inte träffat förut försöker jag att vara så öppen som det är möjligt.

Själva mötet kan således förändra verket, jag kan ha en väldigt tydlig bild och ändå så förändras den i sammanhanget och i samarbetet med andra dansare och andra konstnärer.

Hur väljer du musik till dina verk? Föredrar du klassisk eller modern musik till dina verk?

Jag föredrar varken klassiskt eller modernt, det beror helt på sammanhanget eller stycket som ska framföras och vem jag ska jobba med. Däremot är jag väldigt musikintresserad och väljer gärna musik som jag tycker är bra. Jag väljer sällan ljudlandskap eller musik som bara är en bakgrund till någonting. Jag jobbar väldigt nära musiken oavsett vilken slags musik jag jobbar med.

Kan du berätta mer om samarbetet kompositören David Lang i New York?

Jag har använt hans musik i flera tidigare verk, men under åren har viljan växt fram att vi båda skulle göra något specifikt tillsammans.

Nu i sommar har jag ett nytt dansfilmprojekt där David Lang har skrivit musiken. Den spelas av en cellist som heter Maya Beiser, tillsammans med Norrlandsoperans symfoniorkester.

Du har skapat många verk för kompanier och balettscener i Asien?

Asien ligger ganska långt bort och det är lätt att ha en förutfattad mening om vad dans kan vara så långt bort. Jag har arbetat i Vietnam och i Kina. Det är två helt olika länder och anledningen till att jag kommit dit har också olika ursprung.  

Till Vietnam kom jag tack vare SIDAs samarbete med olika svenska kulturorganisationer såsom Norrlandsoperan. Genom det samarbetet sändes jag första gången att arbeta med Vietnam National Ballet. Det blev väldigt lyckat både för mig och för dem, det var ömsesidigt uppskattat. Jag kom tillbaka till Vietnam i slutet av förra året och satte upp ännu ett verk för dem.

Till Peking kom jag på rekommendation och fick i uppdrag att sätta upp ett verk för ett modernt danskompani som heter Beijing Contemporary Dance Theatre. I kinesiska ögon är det ett unikt kompani eftersom det är ett privat initiativ. Men de har statligt stöd och även Peking stad stöder kompaniet.  Även arbetet i Peking var ett väldigt lyckat möte.