Artiklar från 2008 – till idag
Mariinskij-teaterns balett och orkester från St.Petersburg visade upp sig i Jewels av George Balanchine och Den Lilla Puckelryggiga Hästen av Alexej Ratmansky – Magnifikt och magiskt!
Den vita akten – Vi plockar upp diamanter
När prima ballerinan Uljana Lopatkina på långfredagen dansade som solist i den tredje och sista akten – Diamanter – ur den berömda baletten Jewels (Juveler) höll publiken andan, så raffinerat och utsökt fint var det. Poetisk dans, utstuderat perfekt. "Hon har ett alldeles eget rörelsespråk!", konstaterade Marianna Rumjantseva – före detta prima ballerina vid Finlands Nationalopera – suckande av förtjusning.
Diamonds: Uljana Lopatkina och Danila Korsuntsev. Fotograf Natasha Razina
Uljana var ytterst koncentrerad på sin dans på scenen, med Danila Korsuntsev som den stilfulle partnern. Detta hennes sätt att uppträda: det diskuterades med en och annan åskådare – var hon kanske i sin roll alltför distanserad från publiken på andra sidan orkesterdiket? "Uljana gör andra roller på ett annat vis", sa min samtalspartner Marianna, när vi avlägsnade oss från raderna. Hon menade att om någon tyckte att denna fina ballerina var en kylig gestalt, så stämmer inte detta. "Hon var helt hängiven åt sin dans, andäktig", formulerade Marianna – och här kunde man instämma – det var ju alldeles tydligt.
Uljanas sätt att i sin dans och tolkning föra fram det som vi alla såg – och vilket gav orsak att tolka prestationen på olika vis – krävde av ballerinan något som man inte ser vid varje föreställning. Uppskattade artister har något mer att frambringa!
Danspubliken i Finland har inte tidigare fått beundra henne.
Däremot har vi haft nöjen att se den manliga solisten i den föregående andra akten Rubies (Rubiner), Denis Matvienko, redan många gånger, i Helsingfors på Nationaloperan i Bajadären samt i St. Michel, och fått njuta av hans konst.
Föregående kväll hette solistparet Viktoria Tereshkina och Vladimir Shklyarov. Deras framförande var stilmässigt imponerande, vackert och högtidligt, såsom balett bara kan vara när nivån på allting är hög. Här talar vi om hela kulturen i ett hus.
Rubies med Mariinskijteaterns balett. Fotograf Natasha Razina
Rubiner – Rött!
Denis Matvienko trivdes bra på scenen i Rubies. Den något jazzinspirerade koreografin till musik av Stravinskij i den andra och självständiga delen av denna helaftonsbalett – som börjar med Smaragder och slutar med nämnda Diamanter – fick honom att ta det väldigt raljant. Han inspirerade också sin partner Irina Golub – eller kanske var det tvärtom, eller ett samspel av bästa slag. Denis är bra på att presentera sin närvaro på scenen, han faktiskt uppträder i sina roller – och delvis därför är det många som kommer för att se honom dansa då det finns en möjlighet till det. Irina och Denis var ett mycket stiligt par i sina uppgifter, och de andra rubinerna gjorde även de fina prestationer med sina till tåspetsen sträckta ben och vrister samt med sina glada framträdanden och tolkningar av koreografins finesser.
Om vi följer ordningen från andra akten till den tredje, konstaterar vi att mer av fina vyer fick man uppleva då ridån efter andra pausen gick upp med diamanterna i sina formationer, färdiga att göra sin insats, den här gången iklädda vita dräkter, damerna i festliga ballerinakjolar (tutus) .
Jewels gavs två gånger och det är roligt att jämföra dessa föreställningar med varandra; solisterna och deras sätt att tolka dansvokabulären.
Den kvinnliga solisten i Rubies på torsdag Alina Somova och hennes partner Andrian Fadeyev gjorde rollerna mera traditionsenligt och sofistikerat – det är svårt att säga vilken tolkning som skulle ha varit ”bättre” – det är smaksaker. Rubies i mitten av Jewels ska företräda en mer amerikansk stil i denna baletthelhet, även om jag inte kan låta bli att uppleva vissa formationer i koreografin som trojka, galopperande hästar och annat som för tankarna till Ryssland.
Rubies med Carolina Agüero och Finska Nationalbaletten. Fotograf Sakari Viika
Rubies framförs ofta separat – som ett inslag i balettaftnar, och denna del av Jewels har också setts på Nationaloperan (bild). Koreografin tilltalar många åskådare med sina roliga inslag, och de kortkorta dräkterna passar bra. Dräkterna är i grunden desamma som ursprungligen kreerats av Barbara Karinska.
Yekaterina Kondaurova var den tredje solisten i Rubies – på två kvällar efter varandra följda av kvällen med solistroller i baletten Den Lilla Puckelryggiga Hästen. En fin ballerina med precisa linjer och säker närvaro.
Och så till början, till första akten med Smaragder – Grönt – och romantisk grönska.
Jewels första del, Emeralds (Smaragder), visar stilmässigt upp den franskinspirerade skolan i baletten. Formationerna är klassiska, och dräkterna är långa ballerinakjolar som sträcker sig till vaderna och vilkas färgton går från dunkelgrönt till ljusare nyanser. Tänk på vilier i Giselles andra akt, där finner man något liknande.
Kvinnliga solisten på båda kvällarna hette Yana Selina, och hon hade som partner på första föreställningen Alexander Sergeyev och på andra Maxim Zyusin. Solisterna i hela baletten var många och alla av hög klass. Hela ensemblen var omsorgsfullt övad till uppgifterna, och prestationerna var glädjande. Även barnen i publiken satt förtrollade på sina stolar.
Man hittar information om Mariinskij-teaterns dansare på engelska på teaterns websida: mariinsky/ru/en > company < ballet.
Hästen, Ivan och eldfåglarna i Den Puckelryggiga lilla hästen. Fotograf Natasha Razina
Den Lilla Puckelryggiga Hästen
Den Lilla Puckelryggiga Hästen baserar sig på en gammal saga av Pjotr Jershov som beskriver hur en vanlig men klok ung man av folket och en äldre man i en maktposition – han är tsar i berättelsen – tävlar om samma kvinna. Första gången den visades som balett skrev vi 1864.
Den version vi nu fått njuta av är av Alexej Ratmanskij från 2009 till musik av Rodion Sjtjedrin. Initiativtagaren var Valerij Gergijev som ville ha denna balett i förnyad form till Mariinskij-teaterns program. Själva Maya Plisetskaja – åt vilken kompositören och äkta mannen Sjtjedrin hade ägnat detta sitt första betydande verk i genren balettmusik – sägs ha tyckt att koreografen nu lyckats bra.
När den något avklädda scenbilden i starka färger blir synlig förstår man att här har vi en barnbalett. Tanken utvecklas i intressanta banor; skall barnen ha grällare färger att se på än de vuxna – och bara någon enstaka låda som rekvisita – i berättelser som är tilltänkta att attrahera dem? Eller är denna saga ändå riktad till vuxna, denna berättelse med en scenografi i ovan skildrad stil? Många åskådare tyckte att här kunde satsningen ha varit annorlunda. Men det blev bättre senare, i andra akten. Där fanns riktigt vackra scenbilder med utsökt dans, t.ex. scenen med Havets Prinsessa i gestalt av Yekaterina Kondaurova.
Tsarens dotter görs av Viktoria Tereshkina, och Ivan, hennes älskade som i slutet får bli en ny tsar, av Alexander Sergeyev. Den lilla hästen är Vasily Tkachenko, den gamla tsaren Andrei Ivanov. Dramat är en aning otydligt ibland på grund av scenografin och dräkterna. Tsaren i sin avkläddhet är svår att urskilja som härskaren i dramat – speciellt om man tänker på barnpubliken. Mera prakt på vissa ställen skulle inte ha skadat. Men det skulle kanske då inte bli så typiskt Ratmanskij. Man har dock satsat ordentligt på uttryck i rollprestationerna, det är ryssarna bra på – förutom förstås själva dansen, vilken ju också här är i världsklass.
Havets prinsessa, Yekaterina Kondaurova, med sitt hov. Fotograf Natasha Razina
Berättelsen då
Det finns en rövare som går omkring om nätterna och trampar ned säden på åkrarna. Det gör också en ung och vacker häst. En bondson – Ivan – lyckas klättra upp på dess rygg och bli där, och när han befriar hästen får han gåvor; hästar, och sedan också den lilla puckelryggiga hästen. Av denna får han sedan hjälp när hans bröder stulit hans övriga hästar. Kring dessa huvudpersoner rör sig en skara andra gestalter: eldfåglar, tsaren, en flicka – även vissa föremål som en fjäder och en ädelsten blir eftertraktade och viktiga under berättelsens gång.
Tsaren möter sitt öde genom att luras in i en kastrull med kokande innehåll där han tror sig kunna bli tillräckligt vacker för att duga som gemål åt samma flicka som Ivan förälskat sig i. Gissa hur det går i slutet!
Hästens andra akt var mera lyckad och mera dansant än den första; om detta var danspubliken ganska enig. Man kunde också sitta i sin stol, luta ryggen bakåt och njuta mer av den utsökt fina dansen efter pausen. Även scenbilderna var mera sagolika.
Det är att bara gratulera Nationaloperan till det här gästspelet från Mariinskij-teatern – ett gästspel ur den absoluta världstoppen inom balett.
Den Lilla Puckelryggiga Hästen, 2009
Musik: Rodion Sjtjedrin / Koreografi: Alexei Ratmansky
Mariinskij-teaterns orkester / Dirigent: Valeri Gergijev
Jewels (Ädelstenar), 1967
Musik Emeralds: Gabriel Fauré, Pelléas et Mélisande, Shylock;
Rubies: Igor Stravinskij, Capriccio for Piano and Orchestra;
Diamonds: Pjotr Tjaikovskij, Symphony No. 3
Mariinskij-teaterns orkester / Dirigent: Mikhail Agrest
Anita Jokela
25 april 2010
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision