Artiklar från 2008 – till idag
Våren 2010 gör Michel Gascard och Kyra Kharkevitch från Béjart BalletLausanne en iscensättning av Maurice Béjarts Våroffer på Kungliga Operan i Stockholm, med Göran Svalberg som assistent.
Dansportalen fick ett samtal på tu man hand med den gladlynte och intellektuelle Michel Gascard, som visade sig vara en intervjuares dröm: en fråga följdes av tio minuters svar, med snabba kliv mellan århundraden, kulturer och idéer.
Michel Gascard repeterar med Anders Nordström, t.v. och Oscar Salomonsson, t.h. som alternerar i rollen som den utvalde i Våroffer. Fotograf Hans Nilsson
Här följer en sammanfattning av Michel Gascards svar.
En världsbild typisk för Maurice Béjart var den att det är ungdomen som för evigheten vidare ("youth is the essence of eternity") – just som våren återkommer eller solen går upp varje dag.
En sällsynt välfunnen bild för konsternas uppgift därvid är avslutningsscenen i filmen Orfeu negro: Orfeus har dött. Vem skall då spela så att solen åter går upp? Det gör en liten pojke som förstått. Han sätter sig på berget och börjar spela på Orfeus gitarr. Därmed kan livets kretslopp gå vidare.
Maurice Béjart var själv något av en sol – eller den soliga delen av begreppet "Übermensch". Han var över huvud taget starkt inspirerad av naturen: den ger liv i vad som framstår som evighet – det är förresten en tanke från Zarathustra.
Sin första skola – Mudra – grundade Bëjart under åren i Bryssel. I föreställningen om det eviga kretsloppet var skolan av en grundläggande betydelse för Maurice Béjart. I skolan fick man lära sig att gå in för sin uppgift med hängivenhet, mod och tro på sin egen förmåga. Det var tillåtet att göra misstag – så länge man agerade med engagemang. Det var en skola för personlig utveckling. Varje morgon på Mudra-skolan innebar nya möjligheter för något nytt att födas. Där såg han ett hopp för humaniteten, och i vidare bemärkelse också tro, hopp och helighet, bortom religionens gränser (vilket är viktigt).
Nadja Sellrup som den utvalda. Fotograf Alexander Kenney
Vi gör allt för att föra vidare den inställningen i Rudra, som blev skolans nya namn 1992 efter flytten från Bryssel till Lausanne. Nu är jag skolans rektor, och eleverna håller precis på att skapa en egen föreställning, tillsammans med unga musiker under utbildning på en annan skola. Hade inte den isländska vulkanen satt stopp för flygtrafiken skulle jag ha åkt ner nu under veckändan [detta samtal ägde rum en torsdag, PB] för att se hur det går för dem. Kanske är det ett tecken från ovan: kanske behöver eleverna den här tiden för sig själva, utan att jag står och övervakar. Herrens vägar är outgrundliga ("Les voies du Seigneur sont impénétrables").
Målet med att tillägna sig en teknik (som t. ex. klassisk balett) kan beskrivas som att nå så långt i tekniska färdigheter att man kan glömma svårigheterna och fortsätta vidare utan att behöva ta notis om dem. Där går vägen till mästerskap.
Åter till naturen: min hobby är dykning. Där får man lära sig att följa naturens lagar. Man vill vara naturens vän, samtidigt som man får lita till och ta ansvar för sina handlingar. Det kan vara en fråga om liv och död. Överfört till dansen betyder det: Golvet är för dansaren utgångspunkten. Man hoppar upp från det och landar. Golvet är dansarens bästa vän – och man vill vara dess vän tillbaka. I det utbytet måste man bortse från sig själv, samtidigt som man (åter) litar till och tar ansvar för sina handlingar.
Man repeterar med intensitet. Fr.v. Michel Gascard, Kgl Balettens balettmästare Michel Bëjar och Göran Svalberg. Fotograf Hans Nilsson
I Maurice Béjarts Våroffer sammanstrålar många liknande tankegångar. Där möts t.ex. liv, död, ljus, tystnad, initiation, hängivenhet, naturens kretsgång, utveckling, sexualitet och den heliga akten (utan vilken vi inte skulle ha suttit där vi sitter idag) före religionens tid.
Den unge mannen blir utvald för att han är svag! Han är den som faller när de unga männen hoppar, men han lär sig. När han väl inser att han är den utvalde börjar han också upptäcka en väg till insikt. Han håller för ena ögat och riktar det andra uppåt, mot solen. Det är egentligen en bild från Aristofanes "Fåglarna". (Se vidare nedan.) Det täckta ögat står då för mystik och annat som ännu är dolt för den unge mannen. Så småningom blir han stark, för att fullgöra sin del av initiationsriten.
Peter Bohlin
22 april 2010
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision