Stockholm: Crankos Onegin fångar

Pusjkins älskade versdrama

John Cranko skapade sin balettversion av Alexander Pusjkins (1799 - 1837)  Eugen Onegin för Stuttgartbaletten 1965 och satte även upp den i München 1972. Kungliga Baletten i Stockholm blev 1976 det första balettkompani som fick sätta upp den därefter. Överallt blev det succé och baletten har satts upp på många teatrar sedan dess, bl.a. i Köpenhamn och Helsingfors. Nypremiär i Stockholm den 19 februari 2010.

Versdramat Eugen Onegin är Rysslands kanske mest älskade litterära verk. Ända sedan dess fullbordan 1831 – det tog Pusjkin åtta år att fullborda verket, den första delen utgavs 1825 – har det tillhört standardverken i ryska skolor. Boken finns på var mans bokhylla eller nattduksbord och läses om och om igen.

Den tecknar historien av en människotyp, som kan sägas vara stilbildande i rysk litteratur och kan återfinnas hos såväl Lermontov och Turgenjev som hos Dostojevskij, Tolstoj och Tjechov.  Inspirationen kom från Lord Byrons författarskap, men den kan även sägas spegla Pusjkins egen personlighet.

Eugen Onegin är en intelligent man, beläst men utled på sin sysslolöshet som han förgäves försöker fylla med ytliga nöjen. När han möter den tillbakadragna flickan Tatjana på ett lantligt gods finner han henne naiv och ointressant medan hon fascineras av Onegin och förälskar sig djupt. På natten drömmer hon om ett romantiskt möte med Onegin och skriver ett brev där hon uttrycker sin kärlek.

Onegin avvisar henne bryskt och ger tillbaka det känslofyllda brevet. För att demonstrera sitt ointresse flörtar han vilt med hennes syster Olga och retar därmed upp dennas hetlevrade fästman Lenskij – Onegins bästa vän. Det leder till en tragisk duell, där Lenskij dödas. Många år senare möts Onegin och Tatjana igen, men då är hon gift och avvisar honom trots att hennes känslor åter flammar upp.  Förtvivlad inser Onegin sitt misstag och följden av sitt ytliga liv.

Arvid Jensen, som översatte Pusjkins diktverk två gånger (1899 och 1918) skriver i anslutning till den senare utgåvan:
"Onegins“ största poetiska värde ligger dock i de rent lyriska utgjutelserna, som i förening med det ryska språkets smältande välljud skapat ett diktverk av oförgänglig skönhet. Och denna varma, från ett sjudande människohjärta strömmande känsla bottnar i en rik världserfarenhet, vemodig, men utan bitterhet, resignerad, men utan feghet. „Onegin“ återspeglar ett helt människoliv med dess fröjder och sorger, dess förhoppningar och besvikelser, och när man läser „Onegin“, känner man bäst, att det är „en dikt, som sorglös yngling kvad, en frukt av långa nätters vaka en bikt av en, som lärt försaka, ett ärr av bittra hjärtesår.“

Nu återkommer Onegin på Kungliga Balettens repertoar med tre olika dansarlag: Onegin dansas av Dragos Mihalcea, Andrey Leonovitch och Pascal Jansson och deras Tatjanor är Marie Lindqvist, Anna Valev respektive Nicole Rhodes. Som Lenskij ses Oscar Salomonsson och Serguei Endinian medan Olga dansas av Jurgita Dronina, Minji Nam och Alexandra Kastrinos. Furst Gremin, Tatjanas man, görs av Christian Rambe, Joakim Stephenson och Filip Veverka. Hovkapellet dirigeras av kinesen Zhang Yi, musikchef och chefsdirigent vid den Kinesiska Nationalbaletten i Peking.

 Anders Jörlén
17 feb 2010