Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Belén Maya. Foto Gilles Larrain

Belén Maya. Foto Gilles Larrain

Lena Andrén, danskrönika: Skolföreställningarnas tid är nu!

Säsongens sista krönika präglas av vårens skolföreställningar, som detta år tyvärr var en rätt blek upplevelse. Jo, några andra föreställningar visades, och de var riktigt, riktigt lyckade så det blev ändå en skön avslutning på en omtumlande vårsäsong.

Noh gästspel: The Kita-ryu Oshima Noh Family
The Kita-ryu Oshima Noh Family som utövar Noh, scenkonst med rötter i forntidens Kina och Japan gästspelade på Södra Teatern den 17 & 18 maj. Ensemblen leds av klanens överhuvud Masanobu Oshima den fjärde, bärare av den imponerande titeln ”Important Intangible Cultural Treasure deisgnated by the Nation”.

The Kita-ryu Oshima Noh Family. Fotograf Peter Bruselid

The Kita-ryu Oshima Noh Family. Fotograf Peter Bruselid

Men det är ingen museal aktivitet den mer än hundraåriga ensemblen ägnar sig åt. Man har till exempel brutit med anti-kvinno-traditionen inom Noh. I föreställningen medverkade två kvinnliga medlemmar, musikern Narumi Takizawa och aktören Kiune Oshima, som inledde kvällen med ett danssolo ur verket Kagura. Ett minimalistiskt solo genomfört i ett utsökt långsamt tempo. Solots subtilitet kontrasterades av den dramatiska musikaliska komposition som utmärker Noh, och som består av trummor, flöjt, vokala ljud och talsång. Den påträngande kraftfullheten i det musikaliska framförandet ger den lågmälda, men intensiva, rörelsen en förhöjd angelägenhet som när man stryker under ord i en text.

Talsången återkommer i dialogen i kvällens huvudverk, Hagoromo, en version av den globalt spridda legenden om mötet mellan en svanjungfru och en jordisk man. Iförd praktfulla kimonos och med ansiktet dolt av en ko-omote (ungflicksmask) tolkar Masanobu Oshima den unga kvinnans förtvivlan på ett överraskande levande sätt. Det långsamma gravitetiska danssolo som avslutade verket präglades av en raffinerad enkelhet som gläntade på dörren till en annan upplevelse av tiden, en tid befriad från vardagens hektiska flöde.

Det är intressant att se hur The Kita-ryu Oshima Noh Family genom en viss förenkling av detaljer i konceptet kan få verken att kännas mer samtida trots att deras förfinade, av hovkultur präglade, grundstil förblir oförändrad. Men kanske är denna upplevelse också förorsakad av det inflytande Noh haft på samtida västerländsk kultur vilket lett till att aspekter av Noh kommit att bli synonyma med samtida scenkonst.

Make it Work. Fotograf Håkan Larsson

Make it Work. Fotograf Håkan Larsson

Balettakademien, årskurs 1 & 2: Make it Work
Om jag var tvungen att välja en av vårens elevföreställningar skulle jag välja Make it Work av och med Balettakademiens årskurs 1 & 2 på (22/5, Dieselverkstaden). Det är en livfull föreställning med både elevkoreografier och lärarkoreografier som låter de unga dansarna visa sig i helfigur. Samtliga verk var lagom långa och hade något som gav dem karaktär visavi resten av programmet. De koreografier jag uppskattade mest var elevkoreografierna Follow och Gamla godingar. Follow av Karin Lundqvist var en trio för tre unga kvinnor späckad med undertext som jag associerar till unga kvinnors allt mer komplicerade situation i dagens samhälle. Denna spännande undertext upplevde jag som ett resultat av att Lundqvist lyckas skapa en spänning mellan koreografi och musik – och av de tre kvinnliga dansarnas tolkningar av koreografin. Gamla godingar av Sara Bergström visar ett gäng seniormedborgare på ett överraskande intressant sätt och inte på det ofta lätt nedlåtande sätt som annars är vanligt. Här är det pigga gamlingar med attityd och livslust. Kanske beror det på att det verkar som om det är sig själva – om ett antal år – som eleverna skildrar. Kanske är det så, kanske inte, men visst är det så här man skall skildra äldre, inte som något slags ufo utan som det man själv kan komma att bli.
LOSS! av Roger Lybeck. Fotograf

LOSS! av Roger Lybeck. Fotograf

Balettakademien & Svenska Balettskolans moderna linje & Danshögskolan på Dansens Hus    
En mycket blandad föreställning (29/5, Dansens Hus) som präglades av långa gruppkoreografier. Visserligen är önskan att få med så många elever i så många verk som möjligt behjärtansvärd, men jag undrar om det ändå inte vore bättre att ha fler kortare verk med färre medverkande. Även om Charlotta Öfverholms verk, som tog sin utgångspunkt i hennes ljuvliga Kod Zivota, fungerade i denna mastodontversion hade det nog varit intressantare med en – eller flera avsnitt – av originalkoreografin för betydligt färre medverkande i varje avsnitt. Det enda verk som verkligen fungerade var den lätt absurda LOSS! Av Roger Lybeck, här är grupperna en styrka snarare än en svaghet. Grupperna agerar likt konkurrerande stammar – nära men ändå strikt separerade – av hårt sammanlänkade individer som verkar vilja men inte kunna ta sig loss ur kollektivet. Trots att de agerar kollektivt lyckas Lybeck synliggöra samtliga dansare, som plötsligt framstår som intressanta och attraktiva – synd bara att det inte hände vid fler tillfällen under denna afton. Nämnas bör också Esoteric six av Satoshi Kudo som visserligen kändes lite väl exotiserande men som gav dansarna en ordentlig möjlighet att visa sin tekniska skicklighet.
Juan Carlos Lérida och Belén Maya. Fotograf Luis Castilla

Juan Carlos Lérida och Belén Maya. Fotograf Luis Castilla

Belén Maya: La voz de su amo
Den 28 maj var det tredje gången Belén Maya gästade Södra Teatern och det känns lyxigt att återigen få se denna danskonstnär som är en av flamencons mest lysande unga stjärnor. Denna gång framförde hon och ensemblen föreställningen La voz de su amo (Hans herres röst) som är en poetiskt suggestiv skildring av möten mellan starka individer, närvarande såväl som frånvarande, och hur minnen konstrueras och ersätter verkligheten. Tillsammans med dansaren/aktören Juan Carlos Lérida och gitarristen José Luis Rodriguez skapar Belén Maya en följd av suggestiva scener som drar in publiken i sin egen inre logik.

Föreställningen kan beskrivas som ett uttryck för den nyflamenco som Maya företräder. Det vill säga en i traditionen väl grundad flamenco som också är öppen mot andra influenser och som strävar efter att skapa ett koreografiskt sammanhang. Maya är en unik flamencodansare med kvalitéer som endast de riktigt stora flamencodansarna har, hennes dans har egentligen inga direkta brister och hon har en flödande rörelsefantasi som gör att hon hela tiden verkar förnya sig. Att dessutom se henne med en likaledes intressant och karismatisk manlig flamencodansare som Lérida tillför ytterligare kvalitéer genom sättet hur dansarna utmanar och stimulerar varandra. I en scen där Lérida dansar ett långsamt solo till Rodriguez gitarr uppstår en skön mörk känsla som berikar skeendet och som kontrasterar mot den då frånvarande Mayas egen kraftfulla dans som yang mot yin. Och kanske är det i denna kontrast som spänningen i föreställningen uppstår, i kraftfältet mellan den framåtsträvande energin hos Maya och den bakåtblickade sensualismen hos Lérida.       

Verve: Robert Goodby i Niners av Glenn Wilkinson. Fotograf Chris Nash

Verve: Robert Goodby i Niners av Glenn Wilkinson. Fotograf Chris Nash

The Northern School of Contemporary Dance: Verve
Tyvärr präglade de svagheter som stört mig i de flesta skolprogram denna vår även programmet Verve 2009 av The postgraduate performance company of the Northern School of Contemporary Dance (30/5, Riddarfjärdsteatern). Programmet bestod av anonymiserande, och allt för långa, gruppkoreografier vilket gjorde gästspelet till något av en besvikelse. Trots de begåvade eleverna saknade koreografierna lyster och kändes till slut monotona. Jag frågar mig var dessa unga dansares hunger finns, en hunger som naturligtvis finns inom dem men som inte lyckas (tillåts?) energisätta koreografin. Hur mycket intressantare hade det inte varit med kortare verk, där eleverna fick möjlighet att ge allt under en koncentrerad tid, och verk av skickligare koreografer – eller varför inte av eleverna själva?

Ylva Helander, Joakim Adeberg, Mayumi Yamaguchi, Luisa Rocco och Takashi Setoguchi i Tjufven. Fotograf Alexander Kenney

Ylva Helander, Joakim Adeberg, Mayumi Yamaguchi, Luisa Rocco och Takashi Setoguchi i Tjufven. Fotograf Alexander Kenney

Kungliga Baletten: Tillfälle gör tjufven
Regina Beck-Friis version av sjuttonhundratalsverket Tillfälle gör Tjufven (6/6, Confidencen) som ursprungligen skapades av Louis Gallodier för den dåvarande Kungliga Baletten. Det är ett skimrande balettsmycke och ett uttryck för hur Kungliga Baletten trots ekonomiska svårigheter och nerdragningar lyckats hålla de äldre dansstilarna levande. Det enda jag undrar när jag ser baletten är varför Drottningholmsteatern inte bjuder in denna balett att spelas på Drottningholm, för bättre än så här blir det inte och man kan tycka att baletten därför vore något att visa den delvis internationella publik som besöker Drottningholmsteatern

Baletten hade urpremiär 1785 och Beck-Friis version hade premiär 1989. Då minns jag att ett av de mer uppmärksammade inslagen var att en (eller två?) av dansöserna skulle lära sig dansa på lina. Idag är det – naturligtvis – en cirkusartist (Karin Kjeldgaard) som gör detta vilket kan ses som ett uttryck för (ny)cirkusens stärkta position inom scenkonsten.  

Tenko. Foto The Kita-ryu Oshima Noh Family

Tenko. Foto The Kita-ryu Oshima Noh Family

Det är ett välrepeterat och väldansat lustspel om en änka (Anna Valev) och hennes dotter (Minji Nam) som på grund av charmigt virriga händelser råkar bli ertappad som tjuv, men naturligtvis löser sig allt på bästa sätt och flicka får pojke (Oscar Salomonsson). Men dessförinnan får publiken som sagt se det dansas inte bara av lindansare utan också av – två björnar (Bence Janscula & Pietro Lattanzio)! Allt under överinseende av Christian Rambe som är härligt macho i rollen som Marknadsutropare och björntämjare.

Lika underhållande är Brendan Collins som Prostinna och Jens Rosén som Länsmanshustru. Listan skulle kunna göras lång på dansare i alla åldrar som bidrar till att levandegöra koreografin. Och detta är en av styrkorna i Beck-Friis version, att den använder hela den kompetens som finns i Kungliga baletten, från de stora stjärnorna, som Jan-Erik Wikström till de yngsta eleverna från Kungliga Balettskolan. Tänk om fler koreografer vågade se så brett på dansarnas möjligheter – så mycket mer intressant baletten som konstform skulle bli.

Lena Andrén
1 juli 2009


  • Remachine – Jefta van Dinther
    Urpremiär av episkt dansverk på Norrlandsoperan
    Den 1 september bjuder Norrlandsoperan på säsongsuppstart för dans med urpremiär av den episka föreställningen Remachine signerad koreografen Jefta van Dinther . Ljus, ljud, röst, koreografi och scenog...

  • Contemporary Dance GO
    Contemporary dance av Hofesh Shechter på GöteborgsOperan
    Danskväll med intensiv klubbfeeling, smittande glädje och en upplevelse som börjar redan utanför operahuset.

  • Julia Bengtsson Confidencen
    Julia Bengtsson – internationell barockdansös från Sverige
    Höjdpunkten under årets förnämliga Opera- och musikfestival på Confidencen var iscensättningen av Jean-Philippe Rameaus opera Dardanus . I en annan föreställning, A Baroque Catwalk , gjorde Julia Bengts...

  • Fast Blue by Mikaela Polley - Austen McDonald and George Edwards
    The Royal Ballet School Delights
    Written on the faces of the dancers as they spin and leap in the ecstatic final moments of the Grand Défilé , is the smile that says, ‘I did it’. It’s what I look forward to year after year and it neve...

  • dardanus_Confidencen_foto MartinHellström
    Ett barockt spectacle på Confidencen
    Confidencen Opera & Music Festival inleds den 27 juli med Jean-Philippe Rameaus mästerverk Dardanus, som genom ett gediget arbete får sin nordiska premiär på Sveriges äldsta rokokoteater – 284 år efte...

  • Vivian Assal Koohnavard  1
    Möt Vivian Assal Koohnavard dansare vid Staatsballett Berlin och aktivist
    I Berlin träffade jag och arbetade med Vivian Assal Koohnavard. Vivian fick sin dansarutbildning i Sverige och Tyskland. Hon har varit anställd vid Berlin Staatsballett sedan 2018. Där deltar hon i de...

  • Donizetti KSB
    Peter Bohlin om Kungliga Svenska Balettskolans uppvisningsföreställningar
    Skolårets sista föreställningar på KSB var uppdelade i fyra program. Några koreografier var storartade, andra inte. Här, mot slutet, ett försök att resonera om anledningar till detta.

  • Terpichore
    Dans i Stockholm Early Music Festival
    I 2023 års version av Stockholm Early Music Festival , den tjugoandra i ordningen, ingick två dansföreställningar. I fablernas värld , en kort musikalisk och dansant barockföreställning med Folke Danste...

  • Tallinn Suite en Blanc
    Suite en Blanc av Estoniabaletten med fina danssolister
    Jag hade möjligheten att två gånger se en ny balettafton med två verk. Black/White innehöll “Open Door ” av polskan Katarzyna Kozielska och Serge Lifars kända och genuina Suite en Blanc . Den sistnämnda...

  •  Marie Larsson Sturdy
    Marie Larsson Sturdy Carina Ari Medaljör 2023
    På Carina Ari-dagen 30 maj tilldelades Marie Larsson Sturdy Carina Ari-medaljen för hennes mångåriga och engagerade insatser inom Dans i Nord – en vital verksamhet som under mer än 20 år har främjat m...

  • Manon 1
    Manon: An evening to treasure
    Kenneth MacMillan’s Manon created in 1974, continues to weave its magic providing a slew of dramatic roles against a volatile and violent backdrop. The Royal Swedish Ballet first presented the ballet ...

  • En slags Berlin 
    Instudering av Mats Eks ”En slags” med Staatsballett Berlin
    I april 2022 reser Koreografen Mats Ek och jag till Berlin för att hålla audition med dansarna vid Staatsballett Berlin på Deutsche Oper. Vi ska välja dansare till verket ”En slags” av Mats Ek. Premiä...

  • Peter Pan & Wendy
    Marianne Mörck berättar sagan om Peter Pan med Svenska Balettskolan
    Till vårens uppsättning av Peter Pan och Wendy på Lorensbergsteatern är en av gästartisterna ingen mindre än Marianne Mörck . Efter första repetitionen tillsammans med baletteleverna på svenska baletts...

  • Grand Hotel GöteborgsOperan 
    Det var en gång på Grand Hôtel, musikalen som återupptäckts
    Göteborgsoperan avslutar sin vårsäsong med premiär den 22 april på Paul Abrahams musikal Det var en gång på Grand Hôtel. Musikalen som legat gömd fram till 2017. En föreställning fylld av dans och mus...

  • Virpi Pakkinen trio
    Virpi Pahkinen: "Precision möter osäkerhet, matematik möter mystik"
    Change – den nya dansföreställningen av och med Virpi Pahkinen – är uppbyggd enligt principen 5 + 5 + 5, dvs koreografi/ljus/musik. Strax före fredagskvällens premiär på Kulturhuset Stadsteatern fick ...

  • ProDance 2023
    För dansens skull dansas Pro Dance galan
    Den anrika Aleksandersteatern fylldes åter av dansfolket som ville stödja dansen och dess utövare via föreningen Pro Dance med att köpa biljetter till den årliga galaföreställningen. Artisterna uppträ...

  • Julia & Romeo 1
    Anthony Lomuljo – om hur det är att igen dansa Romeo – 10 år senare
    10 år har gått sedan urpremiären av Mats Eks Julia & Romeo på Kungliga Operan i Stockholm. Då liksom nu dansar Anthony Lomuljo rollen som Romeo. När Dansportalen några dagar innan premiären träffar An...

  • Touched GO 1
    Hur bygger vi upp oss själva igen när allt är förstört–Johan Inger om Dust and Disquiet på Göteborgsoperan
    Danskvällen Touched visar två världspremiärer på Göteborgsoperan, Dust and Disquiet av Johan Inger och To Kingdom Come av det nederländska syskonparet Imre och Marne Van Opstal . Naturkatastrofer runt ...

  • OBK Mats Ek
    Mats Ek om Mats Eks Julia & Romeo
    Operans Balettklubb gästades lördag 25 mars av koreografen Mats Ek och dansare inför nypremiären av ”Julia & Romeo” på Kungliga Operan. Verket uppfördes på teatern för första gången 2013. Det har ocks...

  • PrixduNord2023
    Nordens största danstävling lockade 44 dansare
    Äntligen! Det är vad de flesta kände när tävlingen Prix du Nord genomfördes på Kronhuset i Göteborg.

  • Affinity Operan
    Young choreographers en bra plattform för nya idéer
    En alldeles särskild glädje med workshopartade föreställningar är att man får se dansarna på riktigt nära håll. Så var fallet på Operans Rotunda 16 och 18 mars, i ett program med sju koreografer och 3...

  • Defile Hommage a Patrick Dupond
    Gala till minne av den lysande dansaren Patrick Dupond
    Under februari var det tre utsålda galor på Palais Garnier i Paris, till minne av dansaren och balettchefen Patrick Dupond . För programmet på galan, se nedan!

  • Svansjön Helsingfors M Onne
    Madeleine Onne: Man får slåss för sin konstart
    Madeleine Onne har varit balettchef i Stockholm, Hongkong och Helsingfors. Dansportalen har pratat med Madeleine om bland annat tiden i Hongkong, Helsingfors och om Stockholm 59°North. Men på vår förs...

  • Cacti Alexander Ekman 
    Triple Bill at the Ballet. What's not to Like?
    The feel-good factor was in abundance at the Royal Opera House in Stockholm with a triple bill to send the audience home with a smile.

  • AlexanderMockrichPDL2023
    Elever från Kungliga Svenska balettskolan tävlade i årets Prix de Lausanne
    Sveriges kandidater i Prix de Lausanne kommer båda två ifrån Kungliga Svenska balettskolan. Theodor Bimer och Alexander Mockrish. Tävlingen firar 50 årsjubileum lite sent då pandemin stoppat ett flert...

  • 12+ songs 1
    12 songs + Ane Brun och Kenneth Kvarnström på Göteborgsoperan
    Första helgen i februari är det premiär för 12 songs + på Göteborgsoperan. Ett scenkonstverk skapat genom samarbete mellan 18 dansare och en av Nordens främsta koreografer, Kenneth Kvarnström, i något...

  • Kungliga Baletten Cacti
    Jubileumsgala med Operan och Kungliga Baletten 250 år
    Kungliga Operan öppnade med en fantastisk gala 18 januari med 23 olika programpunkter som innehöll opera, balett och teater. Under 250 år har framförts 54 900 föreställningar och vad var mer naturligt...

  • Ecole de danse 1ere filles
    Stor uppvisning av École de Danse
    ”Démonstrations” är den stora uppvisningen av ”École de Danse de l’Opéra national de Paris” varje år i december på klassiska Palais Garnier – nu för 45:e gången.

  • Woo Mitsumori
    Madeline Woo och Kentaro Mitsumori nya Premiärdansare i Kungliga Baletten
    Kungliga Baletten har utsett två nya Premiärdansare: Madeline Woo och Kentaro Mitsumori. Utmärkelsen delades ut av Balettchef Nicolas Le Riche och vd Fredrik Lindgren i samband med föreställningen 19 ...

  • Johannes Öhman
    ”Ta fast Johannes Öhman” – encore!
    Likt en byggnadsentreprenör står Johannes Öhman i Dansens hus publikfoajé och berättar om kommande uppgradering av lokalen. ”Och där, och där och där…”, pekar han snabbt ut i olika riktningar inför en...

ANNONS

Dansmuseet
Transit

Ur Dansportalens arkiv

ANNONS

Dansmuseet
Nötknäpparen

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil