Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: Gipset är väck!

Mars månad inleddes med en mycket kort improviserad isdans allt för nära en hög trottoarkant vilket resulterade i att hela kroppsvikten hamnade över hopvikt vänsterfot. Denna ofrivilliga soloinsats ledde till att jag fick uppleva kulturlivet med gips och kryckor och kringforslad i taxi.

Det gav en tankeställare om hur otillgänglig scenkonsten faktiskt är om man inte kan ta sig fram för egen maskin. Men några föreställningar blev det och jag börjar med en helt nysedd föreställning, den första ”post-gips”.

Ur The Porcelain Project. Fotograf Miel Verhasselt

Ur The Porcelain Project. Fotograf Miel Verhasselt

WISP: A Special evening just for YOU
WISP, som till exempel kan betyda Women In Swedish Perfoming, fyllde sin specialkväll på Teater Scenario den 16 april med en dramatiserad föreläsning och en minikurs i squaredance ledd av seniorer från Stockholms Squaredansförening. En oväntad kombination som visade sig fungera alldeles utmärkt (inte för mig såklart, för foten kan inte dansa – än).

Under den dramatiserade föreläsningen intog de tre WISP:arna tre feministiska ståndpunkter som skulle kunna beskrivas som ”den kloka”, ”den arga” och ”den förstående”. Det var underhållande, drastiskt och tankestimulerande och jag tror att ”föreläsningen” skulle fungera i andra sammanhang. Trots att man kanske kan tro att jämställdhet idag är en självklarhet finns det mycket som ännu måste synliggöras, till exempel så som WISP gör i sin feministiska performance. Och genom att göra det i form av en föreställning får åhöraren en större frihet i hur den förhåller sig till innehållet, och det gör det lättare att faktiskt börja diskutera frågorna på allvar utan att fastna i förutfattade åsikter.

Marie Lindqvist som La Esmeralda. Fotograf Alexander Kenney

Marie Lindqvist som La Esmeralda. Fotograf Alexander Kenney

Kungliga Baletten/Pär Isberg: Ringaren i Notre-Dame
Efter succén med Pippi Långstrump har koreografen Pär Isberg och kompositören Stefan Nilsson skapat en ny helaftonsbalett för Kungliga Baletten, Ringaren i Notre-Dame. Premiären den fjärde april blev dramatisk eftersom Hovdansaren Marie Lindqvist som dansade La Esmeralda tvingades utgå i halvtid på grund av skada och ersattes av Nadja Sellrup.

På franska heter Victor Hugos roman Notre-Dame de Paris och Bo-Ruben Hedwalls stundom sublima scenografi, känsligt ljussatt av Torkel Blomkvist, låter katedralens massiva murmassor omsluta dramats huvudpersoner, ringaren Quasimodo, hans fosterfar prästen Claude Frollo och Esmeralda, vars uppdykande rubbar balansen i deras komplexa relation.

Även om Marie Lindqvist endast genomförde en akt lyckades hon skapa ”sin” Esmeralda trots att Isberg begår misstaget att försöka skildra alla Esmeraldas relationer, vilket splittrar såväl rollen som baletten. Men Lindqvist hanterar detta kaos med suverän skicklighet och hängivenhet. I motsats till Esmeralda är rollerna Quasimodo och Claude Frollo riktiga läckerbitar där Isberg visar vad han kan. Quasimodo gestaltas på ett smärtsamt inkännande sätt av Jens Rosén som ger mista gest en innebörd och Brendan Collins gör sitt livs rolltolkning som den motsägelsefulle prästen Claude Frollo.

Det är i scenerna med dessa tre som koreografi och musik fungerar, men däremellan är det allt för mycket som känns som ointressanta transportsträckor där både koreografi och musik irrar bort sig i konventionernas träskmarker. Här skulle en dramaturg/regissör (t ex Ludvig Josephson som borde ha medverkat i baletten och inte bara i programbladet) ha kunnat göra stor skillnad.

Jens Rosén och Brendan Collins. Fotograf Alexander Kenney

Jens Rosén och Brendan Collins. Fotograf Alexander Kenney

Balettens svaga punkt är ensemblescenerna. Det är som om Isberg jagar efter rörelsen som en fotbollsspelare jagar efter bollen – utan att få kontroll över den. Kåren virvlar och hoppar fram och tillbaka över scenen och till slut får jag lust att hojta: Stanna! Våga möta stillheten! Låt rörelsen klinga ut! Varför använda skickliga dansare som statister – för så oprofilerade känns kårens partier. Vore det inte bättre att använda färre dansare och låta dem göra något meningsfullt?

Ringaren i Notre-Dame är ett av Isbergs mest ojämna verk, här varvas svindlande moment med kraschlandningar. Jag får en känsla av att det ytterst beror på att Isberg inte helt vågar lita på sina egna idéer därför vill jag avsluta min recension med uppmaningen: Yes, you can!

Tyst Teater/Martin Forsberg: Vibragera
Den tionde mars premiärvisade Tyst Teater föreställningen Vibragera av koreografen Martin Forsberg i KTH R1, en före detta reaktorhall utsprängd ur berggrunden 25 meter under Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Trots att föreställningen inte är gjord för att enbart visas i detta ovanliga scenrum – som helt automatiskt blir huvudperson i varje föreställning – kommer scenrummet ändå att finnas kvar i föreställningen. Videoprojektionerna (av Transfett) som ingår i föreställningen är filmade inne i reaktorhallen och skapar en reminiscens av platsen hos betraktaren. Under premiärkvällen ledde det till ett slags dubbelexponering av lokalen som på en och samma gång blev fiktion och verklighet. I denna dubbelexponering rör sig Chisato Minamimura, innesluten i sig själv samtalar hon med publiken genom vackert tecknade gester. Trots att jag inte förstår tecknen – eller ens med bestämdhet kan säga att det är tecken – har jag svårt att slita mig loss från att följa hennes exakt formulerade handrörelser.

Ur Vibragera, dansaren Chisato Min-mimura i förgrunden. Fotograf Håkan Larsson

Ur Vibragera, dansaren Chisato Min-mimura i förgrunden. Fotograf Håkan Larsson

Platsen eller snarare det som skedde där verkar ha inspirerat Forsbergs koreografi, speciellt i den avslutande scenen då de fyra dansarna virvlar runt som elektronerna i den radioaktiva materien som en gång befann sig i den nu övertäckta reaktorbassängen rakt under deras fötter.

Energi i form av vibrationer binder samman dansare och publik oavsett förutsättningar vad gäller hörsel. Men ovan nämnda användning av tecken istället för det talade språket påminner om att Tyst teater inte i första hand riktar sig till de hörande. I synnerhet blir detta tydligt i en scen då dansarna tagit plats vid ett lågt bord där de genomför ett märkligt spel med tecknade siffersekvenser som tolkas över i siffror på en filmduk. Det är en suggestiv scen med många överraskande vändningar – och tolkningsmöjligheter. Här liksom i resten av verket är det dansarna som står i fokus, trots den spektakulära inramningen, eftersom dansen alltid förblir föreställningens kärna.

Ur The Parcelain Project. Fotograf Miel Verhasselt

Ur The Parcelain Project. Fotograf Miel Verhasselt

The Need Company/Grace Ellen Barkey: The Porcelain project
Den tredje mars gästade The Porcelain Project Dansens Hus. Det är ett samarbete mellan det belgiska kompaniet The Need Company och koreografen Grace Ellen Barkey. Resultatet av samarbetet är en föreställning som är något av det mest absurda jag sett på länge och som kan beskrivas som en lika raffinerad som lustfylld parningsrit.

Många olika influenser möts – eller rättare sagt kraschar in i varandra – i detta verk. Ett verk som också influerats i rörelse och musik från Barkeys födelseland Java, till exempel i en vacker sekvens med dansaren Yumiko Funaya iförd en huvudprydnad av klirrande porslin som för tankarna till javanesiska danskostymer. Den raffinerade minimalismen som dominerar musik, scenografi och koreografi bryts mot en commedia dell’arte-artad komik som får sitt starkaste uttryck genom dansaren Julien Faure som ömsom påminner om en kusin till Papageno ömsom om en pilsk faun. Hans ludna kraftfulla uppenbarelse skär sig njutningsfullt mot de övriga dansarna. Dessa är iförda puffiga små plagg i vackra pastellfärger som får dem att se ut som en lite galen nytolkning av Bing & Gröndals porslinsfigurer. Inte minst Benoît Gob och Maarten Seghers som slingrar sig kring varandra tätt, tätt som vore de siamesiska tvillingar – helt bedårande.

Konflikten mellan de olika stråken i föreställningen skapar en spänning, som påminner om den spänning som finns i det vita porslin som i sparsmakade installationen pryder scenrummet. Porslin är ett hårt material som dock lätt sprängs i tusen bitar när det utsätts för allt för stora påfrestningar. Det är som om hela föreställningen vid minsta yttre störning skulle kunna splittras i sina beståndsdelar, vilket skapar en underliggande spänning som håller uppmärksamheten på en hög nivå trots verkets nonsensartade karaktär. Som tur är håller verket samman och dansarna kan föra det aningens för långa flödet av scener till dess orgiastiska klimax.

Ur Ashes. Fotograf Chris Van der Burght

Ur Ashes. Fotograf Chris Van der Burght

les ballets C de la B/Koen Augustijnen: Ashes
Det är inte ofta en rykande färsk föreställning av ett framstående europeiskt kompani kommer till Sverige. Men så var det när Ashes av les ballets C de la B gästade Dansens Hus den 28 mars. Och Ashes är inte bara ny utan också en manifestation av kompaniets ställning som en av dansvärdens mest kreativa grupperingar.

Koreografen Koen Augustijnen har tillsammans med dansare, sångare och musiker skapat en föreställning som måste beskrivas som älskvärd. Det är inte något ord jag vanligtvis skulle använda för att beskriva en dansföreställning. Men det stämmer väl med Ashes, vars koreografi präglas av en tyngdlös lätthet korsad med en jordnära robusthet och det är i mötet mellan dessa motsatser som älskvärdheten uppstår.

Men vid den första anblicken av dansarnas kroppar som ligger strödda framför en scenografi som påminner om husfasader från en fattigare del av en stad vid Medelhavets sydliga delar är anslaget dystopiskt. Den mörka känslan dröjer sig kvar i koreografin som dock gradvis infiltreras av den live framförda musiken av Händel. Ju längre föreställningen pågår ju mer tar den innerliga och livsbejakande känslan i musiken över och föreställningen får en allt ljusare grundton.

Utan att bli publikfriande charmar artisterna publiken på ett sätt som jag sällan upplevt. Så är de en grupp mycket skickliga dansare som samtidigt som de behåller integriteten är ett kollektiv. Det är imponerande att se hur blixtsnabbt de synkroniserar sig i märkligt vackra vågrörelser som oscillerar kring den enskilda kroppens centralpunkt.

Ashes är en rik föreställning där mycket händer på olika delar av scenen. Då och då samlar Augustijnen upp koncentrationen i solon som i sin exakta artikulation och sitt raffinerade samspel med musiken blottlägger existentialistiska djup som suger in betraktaren. Men här finns också plats för humor och överraskande detaljer, som när det visar sig att det jag tror är en terrass i kulissfasaden visar sig vara en studsmatta som låter dansarna flyga, vilket ytterligare förstärker koreografins viktlösa karaktär.

Enligt programbladet handlar föreställningen om livets flyktighet och vad vi gör för att hålla fast vid och bli av med saker o ting och Ashes är avgjort värd att hålla fast vid.

Lena Andrén
21 april 2009


  • Daniel Koivunen, Ellen Lindblad och Sophie Augot i Jean & Julie. Urpremiär 4 oktober på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern.
    Jean & Julie: Fredrik Benke Rydman goes Strindberg
    Birgit Cullbergs balett på Operan 1950, först ut Elsa-Marianne von Rosen och Julius Mengarelli. Alf Sjöbergs filmdrama år 1951 med Anita Björk, Ulf Palme och Max von Sydow i huvudrollerna. Dramatens u...

  • Frédérique Rodier och Marco Curci tar i REPLICA med publiken på en tidsresa i kroppsliga uttryck. Foto Elisabeth Toll 
    Andrea Peñas REPLICA: från antikens statyer till TikTok-filter
    Den 21 september hade REPLICA Sverigepremiär på Kungsbacka Teater, i koreografi av Andrea Peña.


  • Gustavia – om den okände svenske prinsen
    Koreografen Pär Isberg berättar om urpremiären på Operan.

  • Daphnis & Chloé av George Skibine, från Balettgalan. Erik Rudqvist och Sarah-Erin Keaveney. Foto Kungliga Operan/Markus Gårder
    Spot on Erik Rudqvist
    Erik började sin grundutbildning på Kungliga Svenska Balettskolan. Han åkte 2014 på en sommarkurs efter årskurs 1 till National Ballet School of Canada i Toronto. Där blev han kvar ett år.

  • Det japanska danskompaniet Sankai Juko framför Unestu på Göteborgs stadsteater. Foto Sankai Juko
    Göteborgs dans- och teaterfestival firar 30 år
    Det har gått 30 år sedan den första dans- och teaterfestivalen anordnades i Göteborg. Festivalen arrangerades med både stora och små scener inne i Göteborg, men även utanför själva stadskärnan. Publik...

  • Nathalie Nordquist och Jonathan Davidsson i Gösta Berlings Saga av Ulf Gadd. Foto Håkan Jelk
    Stockholm 59°North är efter några års uppehåll tillbaka på Confidencens scen
    Det är inte utan att det går att känna historiens vingslag när en befinner sig inne i Ulriksdals slottsteater Confidencen i Stockholm. Teatern från 1700-talet som låg bortglömd i mer än 100 år innan K...

  • Allegro Brillante NYBC
    New York City Ballet i Köpenhamn
    Balanchine, Robbins, Wheeldon. Repertoaren på ett av världens mest framstående balettkompanier består av tradition som blandas med förnyelse. Publiken verkar aldrig tröttna på de gamla klassikerna.

  • Kompani Käfig. Boxningsscen ur Boxe Boxe Brasil. Foto Michel Cavalca
    Boxe Boxe Brasil med Käfig avslutar 2024 års dansfestival i Vaison-la-Romaine
    Sommarens stora internationella dansfestival i Frankrike, Vaison Danses, har på den gamla amfiteatern som rymmer drygt 3000 åskådare bjudit på ett digert program. Varje föreställning är fullsatt såväl...

  • Natasha till höger tillsammans med sin fadder som kommer att guida henne rätt på Codarts.
    Natasha, avgångselev vid Svenska Balettskolan i Göteborg, antagen till Codarts Institute of Arts i Rotterdam
    Just nu pluggar Natasha Roos nederländska glosor för fullt. Till hösten bär det iväg till Nederländerna för fortsatt utbildning vid Codarts Institute of Arts. Men först hann hon medverka i Svenska Bal...

  • En slags av Mats Ek Oslo
    Mats Ek tillbaka på Oslo Operaen
    Det här är femte gången som Mats Ek är i Oslo och sätter upp sina verk. Ingrid Lorentzon balettchef för Den Norske Opera & Ballett har inbjudit Mats Ek att sätta upp två verk Hon var svart och En slag...

  • Utdrag ur "Mahlers 3e Symfoni"Alina Cojocaru (gäst) – Edvin RevazovCorps de Ballet
    “The World of Neumeier”
    – John Neumeier tackar för sig med en självbiografi i dans

    Dansportalen har sett “The World of Neumeier”. En galaföreställning om John Neumeiers 50 år som koreograf. Galan gästade Tivolis konsertsal i Köpenhamn den 16-18 maj. En tre timmar lång och välkompone...

  • Romeo & Julia Storan 2024
    Romeo och Julia dansar på Storan under Svenska Balettskolans 75-årsjubileum
    Tillsammans med dansare från Kungliga Baletten, musiker från University of Gothenburg Symphony Orchestra och Marianne Mörck i rollen som amman ser vi för första gången Svenska Unga Baletten gestalta S...

  • Midsommarnattsdröm Ekman Operan 
    Alexander Ekmans Midsommarnattsdröm är som en hisnande resa där överraskningarna aldrig tar slut
    Alexander Ekman är tillbaka på Kungliga Operan i Stockholm för att sätta upp Midsommarnattsdröm . Nypremiären sker dagen innan Kristi Himmelsfärd och spelas endast under majmånad. Av Shakespeares tänkb...

  • Gustavia, pressbild 2. Foto: Kungliga Operan / Thomas Klementsson
    Gustavia – berättelsen om Sveriges okände prins
    Nyskriven balett om Gustav Badin och hans uppväxt vid hovet, i koreografi av Pär Isberg och regi av Amir Chamdin. Urpremiär på Kungliga Operan den 18 oktober. Biljetter släpptes 2 maj.

  • Scen ur We loved each other so much med Göteborgsoperans danskompani i koreografi  av Yoann Bourgeois. Medverkande Mikaela Kelly, Miguel Duarte och Victor Ketelslegers-Polster. Foto Tilo Stengel
    Yoann Bourgeois tillbaka till Göteborgsoperans Danskompani med ett sant styrkeprov
    Efter fyra år är det dags igen för den franske koreografen Yoann Bourgeois att återvända till Göteborgsoperans danskompani. Denna gång för verket We loved each other so much. Dansportalen träffade hon...

  • Darrion Sellman Photo Cristian Hillbom
    Spot on Darrion Sellman – dancing the leading role Siegfried in Swan Lake
    In August last year Darrion Sellman arrived to Stockholm and joined the company. Darrion says: “It has been a change to come to Stockholm. A vibrant city, small but calmer compared to Los Angeles wher...

  • Iana Salenko och Kalle Wigle i en pose i ett pas de deux i andra akten Giselle.Foto Admin Kuyler
    Kalle Wigle nyutnämnd solist vid Staatsballett i Berlin
    Dansportalen gratulerar svenske dansaren Kalle Wigle som nyligen utnämnts till solist vid Staatsballett i Berlin.

  • Avig.Från vänster: Tobias Ulfvebrand, Jeanette Wren,  Hugo Therkelson och Ninna Ohm Fotograf Leo Stenberg.
    Succéduo skapar nytt efter segertåg i Sverige och Europa
    Intervju Hugo Therkelson och Tobias Ulfvebrand

  • Mia Karlsson som Clarine omgiven av alla dansare. Foto: Lennart Sjöberg 
    40 år senare: En dansares triumf över tidens utmaningar
    Förra sommaren ringde telefonen hemma hos Heléne i Kungsbacka. I lördags den 16 mars gjorde hon comeback på scenen efter nära fyra decenniers frånvaro och dessutom debut på GöteborgsOperan – som dansa...

  • Clark Eselgroths och Seo Yeun Kims engagemang i uppförandet i Pas de Deux ur 2.akten i Svansjön var ett nöje att se. Foto Susanna Reitamo
    Fart och kunnande på Pro Dance Galan 2024
    Gamla operabyggnaden vid Bulevarden är ett Dansens Hus även om ett nyare Dansens Hus numera finns i Helsingfors, det också i centrum. Båda har sin publik, och båda behövs. Detta har intresset för dans...

  • Iana Salenko och Kalle Wigle i ett pas de deux i första akten Giselle på Staatsoper i Berlin. Foto Admill Kuyler
    Svenske dansaren Kalle Wigle har stora framgångar i Berlin
    Kalle Wigle är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och vid Royal Ballet School i London. Han fick anställning vid Operan i Stockholm 2016. Från hösten 2023 är han tjänstledig från Operan och an...

  • Totality in parts. Kungliga Baletten 2024. Koreografi Lukas Timulak. Foto: Kungliga Operan / Nils Emil Nylander
    Timulak/Portner två olika verk men med flera beröringspunkter
    Från och med 9 februari och nästan en månad framåt dansar Kungliga Operan i Stockholm Totality in parts av Lukás Timulak och Bathtub Ballet av Emma Portner . De båda koreograferna delar kväll och verke...

  • Inside Out Helsingfors Dansinstitut
    På jakt efter det fullkomliga: nationens skickligaste dansare och – smultron!
    Balettpedagogernas förbund ordnar vartannat år i Finland en nationell balettävling, i år 20-21 januari. Ett råd av balettkonstnärer med bakgrund som meriterade dansare hade valt ut 38 solister av 73 a...

  • Inspire me Foto Kentaro Mitsumori
    Young Choreographers en föreställning där dansare från Kungliga Operan koreograferar
    Tisdagskväll på Kungliga Operan i Stockholm och det är premiär för Young Choreographers. Dansare från ensemblen får chansen att pröva egna idéer och koreografera sina kollegor. Alla kompositioner visa...

  • Fredrik Lindgren Operan Markus Gårder
    Operans VD Fredrik Lindgren: På sikt vore det fantastiskt att få ett nytt Operahus i Stockholm
    Kungliga Operan är en 250-årig kulturinstitution i hjärtat av Stockholm. Över 500 anställda levererar hyllade föreställningar med utsålda hus. Dansportalen har samtalat med Operans VD Fredrik Lindgren ...

  • Auguste Marmus och Mattheus Bäckström
    Från Svenska balettskolan i Göteborg till ungerska Statsoperan i Budapest
    Det började med 6 år på Svenska balettskolan i Göteborg med start i årskurs fyra för Mattheus Bäckström och Auguste Marmus . Mattheus gick ut 2017 och hade då blivit antagen till den anrika, Royal Ball...

  • Lucid Episode 1
    Joseph Sturdys verk Lucid Episode inleder nyårsgalan på Kungliga Operan
    Vi befinner oss på Kungliga Operan. Det pågår repetition med två dansare som är med i Joseph Sturdy s verk Lucid Episode som inleder själva nyårsgalan den 31 december.

  • En julsaga GO 
    Göteborgsoperan sjunger in julen med En Julsaga
    Göteborgsoperan avslutar december månad med nypremiär på musikalversionen av Dickens En julsaga . Föreställningen är breddad med humor och medmänsklighet. Adams julsång blandas med Stevie Wonder och bl...

  • Nötknäpparen, Kungliga Baletten 2023. Foto Nils Emil Nylander 
    Nötknäpparen, nypremiär på Kungliga Operan i Stockholm efter fyra års uppehåll
    Det är nypremiär av Pär Isbergs Nötknäpparen Kungliga Operan i Stockholm. I salongen sprids julstämningen och publiken får vara med om en dansant och virvlande berättelse. Kanske är det extra vikti...

  • Ur 100 årstiderFoto: Axel Petterson
    Giovanni Bucchieri – en konstnärlig kameleont
    Det är premiär för filmen 100 ÅRSTIDER . Upphovsmannen har gått från dansare till multikonstnär. Möt regissören Giovanni Bucchieri i en personlig intervju med Dansportalen.

ANNONS

Dansmuseet
Transit

Ur Dansportalens arkiv

ANNONS

Dansmuseet
Nötknäpparen

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil