Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén: Vinterkrönika


– Experiment, säkra kort och gästspel

Den roligaste händelsen i december var när den Göteborgska dansen öppnade ett Generalkonsulat i Stockholm. Ett stenkast från Operan i Gamla Stan ligger nu den Göteborgska dansens högborg i Stockholm. Och jag ser fram emot vad Göteborgarna skall göra framöver för att störa lugnet i den Stockholmska ankdammen.
A Special Night Just fot You. Foto Håkan Larsson

A Special Night Just fot You. Foto Håkan Larsson

Charlotta Öfverholm: A Special Night Just for YOU!
Med den fjärde och sista Special Night (13/12 Moderna Dansteatern c/o SITE) avslutar Charlotta Öfverholm Moderna Dansteaterns första care off år. Och hon gör det på ett magnifikt sätt med en grupp dansare av internationell klass, Seán Curran, Michael Blake, Jordi Cortes och Maurice Causey som bjöd på fräcka och berörande solon.

Med sig från tidigare föreställningar hade hon Tobias Hallgren, som hoppade in som allt från nakenmodell till musiker. På scenen fanns också en påminnelse om den kommande högtiden i form av Mamma Mia (Crusoe) med bebis, som måste vara Moderna Dansteaterns absolut yngsta deltagare någonsin.

Musikerna Lauri Antila och James Friedman charmade publiken med läckra covers och radarparet Lindy Larsson och Mara Oldenburg framförde några pärlor där Larsson bland annat uppträdde endast iklädd ett (stort) dragspel och ett hamaminspirerat nummer med läckra turkiska beats.

Och så sist men inte minst La Öfverholm själv som framträdde som sig själv, bland annat i ett utdrag från Kody Zivota, och som karaktären Gudrun, den svenska tantens främsta företrädare på dansscenen. Bättre än så här kunde inte spelåret 2008 ha avslutats!!

Som fåglar färdas – bråddjup.

Som fåglar färdas – bråddjup.

Vindhäxor: Som fåglar färdas – bråddjup
Att Vindhäxors nya verk Som fåglar färdas – bråddjup (13/11, Kilen, Kulturhuset, är ett lika vackert som egenartat verk är egentligen ingen överraskning. Kompaniets grundare Eva Lundqvist är en av svensk dans ledande koreografer och hon har under många år skapat verk av hög kvalitet.

Publiken lockas bort från vardagslivet in i föreställningens värld genom Jonas Lindgrens ljudfond som tillsammans med Brutus Östlings stora fågelporträtt skapar en känsla av vildmark – obestämdhet. För så tycks det mig ofta när fåglar färdas, som beslut som tas i det absoluta nu som är fågelns verklighet.

Sådan är också Eva Lundqvists koreografi, poetisk och oförutsägbar samtidigt som den är underkastad strikta begränsningar – likt fåglarnas värld. Men ur begränsningen uppstår skönheten, om man som Lundqvist förmår renodla till dess att endast det nödvändiga återstår.
Fyra manliga dansare, Stephan Mensah, Dan Johansson, Love Källman och Fredrik Tigerklo virvlar långsamt över scenen.

De stannar upp och vilar eftertänksamt i sin egen jämvikt innan de åter går in i en fas av dynamisk obalans som kulminerar i explosioner av energi – snabbt passerande. Långa, lätt böjda stänger skapar associationer till starka fågelvingar och förlänger rörelsen - uppåt. Stängerna står i kontrast till de tre till fyra meter långa tunga vässade störar som männen i inledningen av verket mödosamt drar in mot centrum av scenen.

Störarna kastar färgade skuggor över deras kroppar när ljusdesignern Tarja Ervasti målar med komplementfärger som föds i frånvaron av ljus. De låter störarna vila mot kropparna, arbetet för tankarna till fåglars bobyggande, störarna faller till marken, konstruktionen dras isär – förintas.

Det verkar hända något med dansare som arbetar med Lundqvist, oavsett om de är unga eller erfarna utvecklar de en sällsynt hängivenhet. En nödvändig egenskap, även hos så skickliga dansare som dessa fyra, eftersom koreografin kräver hängivenhet för att det skall vara möjligt uppnå den på en och samma gång raffinerade och okonstlade kvalité som utmärker Lundqvists verk.

To Be Straight with You. Fotograf Lisa french

To Be Straight with You. Fotograf Lisa french

DV8: To Be Straight with You
Den kontroversielle samhällsdissekerande engelske koreografen Lloyd Newson och hans kompani DV8 Physical Theatre var på ett av sina sällsynta besök på Dansens Hus. Den nya föreställningen To be Straight With You (20/11, Dansens Hus), är baserad på ett stort antal intervjuer på temat intolerans, homosexualitet, kultur och religion, ämnen lika aktuella i vilken del av världen man än befinner sig.

Lloyd Newson fick uppslaget till föreställningen när han och hans dåvarande pojkvän deltog i en Pridemarsch i ett av Londons invandrartäta förortsområden. Han upplevde det hat Pridedeltagarna fick motta från innevånarna som en reflektion av den intolerans dessa människor själva hade fått utstå i egenskap av invandrare. Det är denna komplexa bakgrund till förtryck och intolerans Newson vill synliggöra i föreställningen som är den senaste i en rad ifrågasättande dansföreställningar och filmer, som tog sin början med den brutalvackra Dead Dreams of Monochrome Men.

Det är en mycket vacker föreställning, för även om Newson inte tycker om att dans slentrianmässigt beskrivs som vacker har To Be Straight With You en lika paradoxal som intensiv skönhet. I varje rörelse, i varje ord, till och med i musiken och scenografin finns en allt överskuggande kompromisslös angelägenhet som inte går att förhålla sig oberörd gentemot. Det är i mötet – eller kanske snarare konfrontationen – med denna angelägenhet som upplevelsen av skönhet uppstår, en skönhet som är så intensiv att den nästan blir smärtsam.

Men sant är också att föreställningen tack vare denna angelägenhet balanserar på en knivsegg, det skulle mycket lätt ha kunnat bli plakatkonst och agitation. Den text som förmedlas från scenen är hämtad ur autentiska intervjuer och återges som monologer, på band eller av dansarna. Och det är upprörande och tragiska budskap som förmedlas.

Den enda orsaken till att det inte blir agitation är att Lloyd Newson är extremt skicklig i att använda sin form, den fysiska teatern. Och att han samarbetar med uttolkare som är lika skickliga på att dansa som att fysiskt och verbalt gestalta de karaktärer de går in och ut ur under de åttio minuter föreställningen varar. Därtill kommer en raffinerat enkel och effektiv scenografi och ljus- och ljuddesign som ger en suggestiv inramning till skeendet på scenen.

Utan jämförelse är To Be Straight With You en av de viktigaste föreställningarna man kan se just nu, då vi lever i en tid som räddhågset tolererar intoleransen – om den motiveras religiöst.     

SU-EN Butoh. Foto Fylkingen

SU-EN Butoh. Foto Fylkingen

SU-EN Butoh Company: In-Finity
(23/11, Fylkingen) Mot en videofond bestående av en filmsekvens från ett alienerat stadslandskap rör sig en kvinna, klädd i sober kontorselegans. Butohdansaren SU-EN rör sig framför duken med rörelser som relaterar till vardagslivet men som har en grund i butohn. Hon befinner sig i dialog med de nakna dansare som rör sig in och ut ur bilden.

De vitsminkade nakna kropparna vars huvuden är täckta av tunt vitt tyg befinner sig på en och samma gång i och utanför den verklighet kameran fångat in. På en och samma gång i dialog med och skilda från de människor som slumpmässigt fångas upp av kameran.

I ett slags oändlig loop, utan början och utan slut pågår skeendet. Hemkänslan i hemlösheten skapar associationer till japanska filmer och tydliggör SU-EN:s förankring i den japanska kulturen samtidigt som hennes val av Slussen, den mest alienerade av svenska stadsmiljöer, förankrar henne i det svenska samhället.

Petter Jacobsson och Tom Caley. Fotograf Miriam Jacobsson

Petter Jacobsson och Tom Caley. Fotograf Miriam Jacobsson

Scentrifug: Flux
Med Flux (25/11, Moderna Dansteatern c/o Färgfabriken) kan man säga att Petter Jacobsson och Tom Caley har gjort det igen. På nytt har de återuppfunnit sig själva samtidigt som de arbetat sig ett steg närmre mot en egen form. I inledningen ser publiken föreställningen genom en genomskinlig vägg av färgade plastrektanglar. En ironisk (?) kommentar till att Färgfabriken, denna färgens högkvarter, är en typiskt samtida vitmålad utställningslokal.

De två rör sig i ett slags distanserat samspel i vad som skulle kunna kallas en icke-koreografi, som samtidigt är hyperkoreograferad. I synnerhet vad gäller Jacobssons dans som mer tydligare än förut skärmat sig från de tekniker han tidigare arbetat i och är på väg att bli något genuint eget, sprunget ur hans kropp. Caley är ännu på väg mot en helt egen vokabulär, och det skall bli spännande att se vad det resulterar i när han når fram.

Att se två dansare som på en och samma gång är mycket nära varandra idémässigt men mycket olika varandra i stil är något sällsynt och mycket spännande. Förmodligen är det detta som skapar upplevelsen av att vara på en och samma gång en duett och två solon.

De använder också lokalen på ett intressant sätt och här finns en intressant icke-finish som passar väl ihop med koreografin som liksom gör motstånd mot det polerat avslutade (vilket ju de båda dansarna är väl förtrogna med genom sin yrkesbakgrund som dansare på hög nivå)

Det är tydligt att de vill vara som de skjortor, rutiga typiska traditionella amerikanska ”skogshuggarskjortor”, och de lyckas med det! På så sätt blir de också en kommentar till föreställningens ämne – flux – den förändring som är och som är ett resultat av livsflödet – samma men aldrig likadan.

Dansande björnar i skogen. Foto Stockhoms Kulturhus

Dansande björnar i skogen. Foto Stockhoms Kulturhus

Sanna Söderholm: De dansande björnarna dansar inte          
För två år sedan debuterade Sanna Söderholm som koreograf på Kilen i Kulturhuset med verket Filter, ett verk som hade en intressant egensinnighet. Och som väckte mersmak. Nu var frågan om det nya verket De dansande björnarna dansar inte (27/11, Kilen) skulle motsvara förväntningarna.
Den första tanke som dyker upp när jag ser De dansande björnarna dansar inte är Varför? Ett varför som följs av en lång rad varför tills föreställningen är slut och jag instämmer i programmets fråga: Varför har dessa människor samlats?

För att få ett svar läser jag mer i programmet där det hänvisas till Skuggutredningen (som utförligt dissekerats på Orionteatern i Stockholm och Atalante i Göteborg) och att verket är ett inlägg i den debatten. Och visst innehåller föreställningen en del kulturpolitiskt material men det känns lika omotiverat som den inledande uppläsningen från Wikipedia.

De enda tillfällen då föreställningen lyfter är när Söderholm låter sina björnar (förlåt, dansare) dansa. Det var hennes egensinniga koreografiska språk som gjorde Filter till en minnesvärd upplevelse och trots att det bara finns fragment av koreografi i det nya verket är det i koreografin Söderholm och dansarna möts och verket får energi. Även när dansarna inte rör sig –  när Daniel Andersson står stilla och tyst i sin björndräkt, lyckas han skapa en spänning som fångar uppmärksamheten.

… jag hade hellre tillbringat en timme med att betrakta den laddade stillheten hos den icke dansande björnen än den plakatkonst som fyller större delen av den timme föreställningen varar.

Det är vi som är hemguften med gruppen Klungan.

Det är vi som är hemguften med gruppen Klungan.

Klungan / Birgitta Egerbladh: Det är vi som är hemgiften
(29/11, Södra Teatern) Att Birgitta Egerbladh (regi & koreografi) och de fyra herrarna i gruppen Klungan – Carl Englen, Mattias Fransson, Olof Wretling och Sven Björklund – (text & framförande) har inspirerat varandra är tydligt för Det är vi som är hemgiften är något av det roligaste jag sett på länge.

Scenen vars enda utsmyckning är en transparent fond i plast som genom ljussättningen, av Mikael Tannemyr, fås att skifta från ogenomtränglig svart till skimrande guld, pryds av en typisk svensk veranda. På denna veranda sitter fyra män i helskägg, de dricker kaffe och filosoferar på diverse olika dialekter från Skåneslätten till Tornedalen.

De har en tilltalande lågmäldhet som får komiken att framstå än tydligare – som när en av herrarna gör en verbal dragshow genom att höja tonläget och bli kvinna +60, en kvinna som löst problemet hemmavarande pensionerad rörelsehindrad make på ett originellt men effektivt sätt.

Men herrarna är inte bara bra på röst, de har ett spännande fysisk uttryck (tänk John Cleese) som Egerbladh gör det bästa och mesta av. Tillsammans blir Egerbladh och Klungan det närmaste man kan komma en svensk version av Monty Python  

Amour Acide & Noix. Foto Daniel Léveillé Co.

Amour Acide & Noix. Foto Daniel Léveillé Co.

Daniel Léveillé danse: Amoure Acide & Noix
Det tar en stund innan jag har bestämt mig för hur jag skall förhålla mig till Daniel Léveillés Amoure Acide & Noix (3/12, Dansens Hus). Det beror inte i sig på att de fyra dansarna, tre män och en kvinna, är nakna eller på koreografin, utan snarare på att jag inte helt kan bestämma mig för om nakenheten är nödvändig eller bara ett trick.

Jag tror egentligen inte att verket skulle ha förlorat något på att framföras med hudfärgade tights eller något som inte syns, bara täcker. Tvärtom tror jag att föreställningen hade vunnit på det eftersom fokus då hade lagts helt på samspelet koreografi – musik.

Allt eftersom tiden går upplever jag att det i kraschen mellan Vivaldis finstämda musik och Léveillés brutalt avskalade koreografi som verkar ha slipat av rörelsen ner till det absolut nödvändiga (ungefär som ett halvbyggt hus som endast har bärande väggar).

Det är som om koreografin frigör den underliggande – osynliga – brutaliteten i musiken, eller som om musikens dolda undertoner framträder i koreografin. Det är mycket spännande och något att fortsätta att fundera på.

Cirkus Cirkör med Inside Out. Medverkande på bilden: Siri Hamari, Mirja Jauhiainen, Andreas Falk och Fefe Deijfen. Fotograf Mats Bäcker

Cirkus Cirkör med Inside Out. Medverkande på bilden: Siri Hamari, Mirja Jauhiainen, Andreas Falk och Fefe Deijfen. Fotograf Mats Bäcker

Cirkus Cirkör featuring Iryas Playground: Inside Out
Inside out (11/12, Dansens Hus) är Cirkus Cirkörs nya föreställning och även om den inte når upp till samma nivå som Den lilla sjöjungfrun är den ett av kompaniets bättre verk. Det är en charmerande föreställning som i sina bättre stunder präglas av ett vilsamt vemod.

Den har också en lysande stjärna Julia P, tolkad av Siri Hamari, som blir föreställningens själ. Julia P är helt lysande, en liten, liten, urgammal cirkusartist/ballerina helt klädd i skiraste tyll och tåskor, som envetet dyker upp under föreställningen, ofta på tå och alltid i fokus.

Trots sin litenhet dominerar hon scenen och salongen, hon når ut och kommunicerar, obestämt exakt vad, sitt budskap och sin livsglädje genom hela föreställningen. En föreställning som handlar om – ja vad handlar den om, kanske om hjärtat, som spelar (bokstavligt talat) en stor roll, kanske om döden.

Julia P dör tidigt i föreställningen, men det hindrar inte henne från att vara febrilt aktiv. För min del skulle gärna Julia P kunna få ett förlängt liv till nästa föreställning eftersom det känns som allt inte är sagt om denna magiska gestalt.   

Typography Now. Fotograf Andreas Karperyd

Typography Now. Fotograf Andreas Karperyd

Staffan Eek & Andreas Karperyd: Typography Now
Staffan Eek presenterar ett magnifikt solo, Typography Now, (12/12, WELD/Shoes off). Verket har tillkommit som ett residens på WELD och Eek & Karperyd har även gett ut en bok om föreställningen.

Eks koreografiska språk är, som alltid, avskalat minimalistiskt och varje rörelse är lika tydlig som tryckta svarta bokstäver mot ett vitt papper och lika utarbetade som det mest stiliserade typsnittet i datorns ordbehandlingsprogram. Men det har en ny inträngande mänsklig kvalitet, som kommunicerar en mänsklig dimension som överflyglar leken med typsnittet, och som i min mening är det centrala i dansen.

Ek rör sig inne i och omsluten av ett videokonstverk skapat av den grafiska designern Andreas Karperyd. Grafiken på väggarna och kroppen på golvet bildar en pulserande, spänningsladdad helhet. Det är ett mycket vackert, mycket moget verk som jag verkligen hoppas att fler får tillfälle att se.

Ingrid Cogne & Julien Ochala: forskning
I forskning delade Ingrid Cogne scen med Julien Ochala, en forskare vid Karolinska Institutet (12/12, WELD/Shoes off). Medan Cogne agerade vakt och hade absolut kontroll på publiken och såg – genom isande blickar – till att den behöll sin koncentration ägnade sig Ochala åt att berätta om sitt forskningsområde.

Med hjälp av enkla men distinkta gester berättade han om ett slags nedbrytning av protein i kroppens muskler. Nedbrytningen förorsakar kroppens undergång eftersom den leder till att vitala organ upphör att fungera. Oväntat tog Ochala verkligheten in på scenen och hans ord fick en nästan smärtsam kroppslig genklang i min – och andras – kroppar.

Det var mycket imponerande, intressant - och skrämmande.

Ingrid Cogné: Poudré(e) la suite
Samma kväll i ett rum på WELD utvecklade Ingrid Cogne sin mjölperformance Poudré(e) 11 från WELD tidigare i år. Denna gång fick publiken, en och en, skapa och genomföra sin egen performance bakom en stäng dörr – det var mjöligt, kul och avslappnande.  

Kajsa Sandström & David Bergé: I need a witness to perform
Kajsa Sandströms & David Bergés performance, I need a witness to perform (12/12, WELD/Shoes off) är en soloföreställning där Sandström förekommer dels live, dels i en video.

Den närvarande kroppen verkar inspireras av och ibland härma den inspelade kroppen på ett tankeväckande sätt. Jag noterar att min blick – som vanligt - dras till videon. Men när ett stycke klassisk musik spelas upp i högtalarna och Sandström utför en koreografisk sekvens som relaterar till musiken fångar den levande kroppens rörelser mig.

I denna korta sekvens ser jag vilken spännande dansare Sandström är och jag känner lite hädiskt att jag nog hellre skulle vilja se mer av detta än av det samtida experimentet.

Lena Andrén
30 dec 2008


  • Kentaro Mitsumori Le Corsaire
    Spot-on Kentaro Mitsumori, dancer with the Royal Swedish Ballet
    Kentaro Mitsumori has been a member of the Royal Swedish Ballet since 2017. We have seen him in many roles, in Swan Lake, Cinderella, Don Quijote, The theme and variation, Gardener in Alice in Wonderl...

  • Kalle Wigle Foto Johan Persson
    Kalle Wigle-Andersson får stipendium från Jubelfonden
    Kalle Wigle-Andersson: Jag är utbildad och diplomerad vid Royal Ballet Upper School, London 2016. Innan dess gick jag på Kungliga Svenska Balettskolan 2006-2014. Sedan min examen har jag varit anställ...

  • Wicked GO Foto Lennart Sjöberg
    Wicked, musikalen om häxorna i Oz
    Göteborgsoperan inleder sin höstsäsong med den mytomspunna succémusikalen Wicked. Exakt tjugo år efter Broadwaypremiären 2003, sätts den nu upp för första gången i Sverige.

  • Aalto Ballet percussion__Gerritsen_Hans
    Balettgalan i Villmanstrand är sensommarens succéevenemang
    Balettgalan i Villmanstrand vid Finlands östra gräns gavs i år för 12:e gången och var igen en succé med både nationella och internationella dansare. Galans grundare och eldsjäl Juhani Teräsvuori hade...

  • The One Foto Peter Knutson
    Möte med Fredrik Benke Rydman om ”The One”
    Det är mannen från dansgruppen Bounce, koreograf till egna versioner av Svansjön och Snövit bland mycket annat. Jag träffar Fredrik Benke Rydman på en liten thaikrog mellan repetitionspassen.

  • Manon Kungliga Operan 2023
    “A new look at it” – Lady MacMillan about Manon with the Royal Swedish Ballet
    As part of the 250-year jubilee program of the Royal Swedish Opera and as a tribute to the long-lasting cooperation between the Royal Swedish Ballet and world-renowned English choreographer Sir Kennet...

  • Remachine – Jefta van Dinther
    Urpremiär av episkt dansverk på Norrlandsoperan
    Den 1 september bjuder Norrlandsoperan på säsongsuppstart för dans med urpremiär av den episka föreställningen Remachine signerad koreografen Jefta van Dinther . Ljus, ljud, röst, koreografi och scenog...

  • Contemporary Dance GO
    Contemporary dance av Hofesh Shechter på GöteborgsOperan
    Danskväll med intensiv klubbfeeling, smittande glädje och en upplevelse som börjar redan utanför operahuset.

  • Julia Bengtsson Confidencen
    Julia Bengtsson – internationell barockdansös från Sverige
    Höjdpunkten under årets förnämliga Opera- och musikfestival på Confidencen var iscensättningen av Jean-Philippe Rameaus opera Dardanus . I en annan föreställning, A Baroque Catwalk , gjorde Julia Bengts...

  • Fast Blue by Mikaela Polley - Austen McDonald and George Edwards
    The Royal Ballet School Delights
    Written on the faces of the dancers as they spin and leap in the ecstatic final moments of the Grand Défilé , is the smile that says, ‘I did it’. It’s what I look forward to year after year and it neve...

  • dardanus_Confidencen_foto MartinHellström
    Ett barockt spectacle på Confidencen
    Confidencen Opera & Music Festival inleds den 27 juli med Jean-Philippe Rameaus mästerverk Dardanus, som genom ett gediget arbete får sin nordiska premiär på Sveriges äldsta rokokoteater – 284 år efte...

  • Vivian Assal Koohnavard  1
    Möt Vivian Assal Koohnavard dansare vid Staatsballett Berlin och aktivist
    I Berlin träffade jag och arbetade med Vivian Assal Koohnavard. Vivian fick sin dansarutbildning i Sverige och Tyskland. Hon har varit anställd vid Berlin Staatsballett sedan 2018. Där deltar hon i de...

  • Donizetti KSB
    Peter Bohlin om Kungliga Svenska Balettskolans uppvisningsföreställningar
    Skolårets sista föreställningar på KSB var uppdelade i fyra program. Några koreografier var storartade, andra inte. Här, mot slutet, ett försök att resonera om anledningar till detta.

  • Terpichore
    Dans i Stockholm Early Music Festival
    I 2023 års version av Stockholm Early Music Festival , den tjugoandra i ordningen, ingick två dansföreställningar. I fablernas värld , en kort musikalisk och dansant barockföreställning med Folke Danste...

  • Tallinn Suite en Blanc
    Suite en Blanc av Estoniabaletten med fina danssolister
    Jag hade möjligheten att två gånger se en ny balettafton med två verk. Black/White innehöll “Open Door ” av polskan Katarzyna Kozielska och Serge Lifars kända och genuina Suite en Blanc . Den sistnämnda...

  •  Marie Larsson Sturdy
    Marie Larsson Sturdy Carina Ari Medaljör 2023
    På Carina Ari-dagen 30 maj tilldelades Marie Larsson Sturdy Carina Ari-medaljen för hennes mångåriga och engagerade insatser inom Dans i Nord – en vital verksamhet som under mer än 20 år har främjat m...

  • Manon 1
    Manon: An evening to treasure
    Kenneth MacMillan’s Manon created in 1974, continues to weave its magic providing a slew of dramatic roles against a volatile and violent backdrop. The Royal Swedish Ballet first presented the ballet ...

  • En slags Berlin 
    Instudering av Mats Eks ”En slags” med Staatsballett Berlin
    I april 2022 reser Koreografen Mats Ek och jag till Berlin för att hålla audition med dansarna vid Staatsballett Berlin på Deutsche Oper. Vi ska välja dansare till verket ”En slags” av Mats Ek. Premiä...

  • Peter Pan & Wendy
    Marianne Mörck berättar sagan om Peter Pan med Svenska Balettskolan
    Till vårens uppsättning av Peter Pan och Wendy på Lorensbergsteatern är en av gästartisterna ingen mindre än Marianne Mörck . Efter första repetitionen tillsammans med baletteleverna på svenska baletts...

  • Grand Hotel GöteborgsOperan 
    Det var en gång på Grand Hôtel, musikalen som återupptäckts
    Göteborgsoperan avslutar sin vårsäsong med premiär den 22 april på Paul Abrahams musikal Det var en gång på Grand Hôtel. Musikalen som legat gömd fram till 2017. En föreställning fylld av dans och mus...

  • Virpi Pakkinen trio
    Virpi Pahkinen: "Precision möter osäkerhet, matematik möter mystik"
    Change – den nya dansföreställningen av och med Virpi Pahkinen – är uppbyggd enligt principen 5 + 5 + 5, dvs koreografi/ljus/musik. Strax före fredagskvällens premiär på Kulturhuset Stadsteatern fick ...

  • ProDance 2023
    För dansens skull dansas Pro Dance galan
    Den anrika Aleksandersteatern fylldes åter av dansfolket som ville stödja dansen och dess utövare via föreningen Pro Dance med att köpa biljetter till den årliga galaföreställningen. Artisterna uppträ...

  • Julia & Romeo 1
    Anthony Lomuljo – om hur det är att igen dansa Romeo – 10 år senare
    10 år har gått sedan urpremiären av Mats Eks Julia & Romeo på Kungliga Operan i Stockholm. Då liksom nu dansar Anthony Lomuljo rollen som Romeo. När Dansportalen några dagar innan premiären träffar An...

  • Touched GO 1
    Hur bygger vi upp oss själva igen när allt är förstört–Johan Inger om Dust and Disquiet på Göteborgsoperan
    Danskvällen Touched visar två världspremiärer på Göteborgsoperan, Dust and Disquiet av Johan Inger och To Kingdom Come av det nederländska syskonparet Imre och Marne Van Opstal . Naturkatastrofer runt ...

  • OBK Mats Ek
    Mats Ek om Mats Eks Julia & Romeo
    Operans Balettklubb gästades lördag 25 mars av koreografen Mats Ek och dansare inför nypremiären av ”Julia & Romeo” på Kungliga Operan. Verket uppfördes på teatern för första gången 2013. Det har ocks...

  • PrixduNord2023
    Nordens största danstävling lockade 44 dansare
    Äntligen! Det är vad de flesta kände när tävlingen Prix du Nord genomfördes på Kronhuset i Göteborg.

  • Affinity Operan
    Young choreographers en bra plattform för nya idéer
    En alldeles särskild glädje med workshopartade föreställningar är att man får se dansarna på riktigt nära håll. Så var fallet på Operans Rotunda 16 och 18 mars, i ett program med sju koreografer och 3...

  • Defile Hommage a Patrick Dupond
    Gala till minne av den lysande dansaren Patrick Dupond
    Under februari var det tre utsålda galor på Palais Garnier i Paris, till minne av dansaren och balettchefen Patrick Dupond . För programmet på galan, se nedan!

  • Svansjön Helsingfors M Onne
    Madeleine Onne: Man får slåss för sin konstart
    Madeleine Onne har varit balettchef i Stockholm, Hongkong och Helsingfors. Dansportalen har pratat med Madeleine om bland annat tiden i Hongkong, Helsingfors och om Stockholm 59°North. Men på vår förs...

  • Cacti Alexander Ekman 
    Triple Bill at the Ballet. What's not to Like?
    The feel-good factor was in abundance at the Royal Opera House in Stockholm with a triple bill to send the audience home with a smile.

ANNONS

Dansmuseet
Transit

Ur Dansportalens arkiv

  • En svensk dröm tar form
    STOCKHOLM: Den 17 april 2015 var det urpremiär på Kungliga Operan för Alexander Ekmans Midsommarnattsdröm. Vid en träff med vänföreningen Operans Balettklubb 2015 berätta...

ANNONS

Dansmuseet
Nötknäpparen

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil