KUOPIO: Så det har igen dansats professionellt – och även på basis av hobbyverksamhet – i Kuopio under en hel veckas tid – under ledning av Jorma Uotinen (det konstnärliga) och Anna Pitkänen (verksamhetsledare) – på alla möjliga scener, skolor, restauranger och övriga ställen där man hittat lämpliga utrymmen.

Kuopio-festivalen får gott betyg – men en del tankar föds ändå
Ändå har Dansfestivalen i Kuopio lyckats väldigt bra – och som besökare vid festivalen är man tämligen nöjd att det finns ett så stort urval av program. Man har gjort sitt bästa och gjort det som man har förutsättningar till, vid en del av utbudet.

Några stora baletter på Musikcentrums eller Stadsteaterns scener kan man inte mera dansa, dagens åskådarna är vana vid att det finns tillräckligt scenutrymme för sådana. I Kuopio har man därför koncentrerat sig på föreställningar som passar in.  Med nya grupper och danskonstnärer från utlandet samt bekanta och även mindre bekanta uppträdande från hemlandet.

Jorma Uotinens – konstnärlig ledare

Jorma Uotinens fingeravtryck är tydligt. Jorma har ofta fört dansen dit där dans och föreställningar inte traditionellt har setts. Några av oss minns när vi någon gång på 90-talet satt på trapporna till Finska riksdagen i Helsingfors och beundrade dans på en scen byggd på gräsmattan mot Mannerheimvägen och bakom den skimrade Tölöviken – i huvudstadens nästan absoluta centrum. Det faktum att någon enstaka person vågar göra något extra och annorlunda – som också förutsätter att det vidtas extra åtgärder – är beundransvärt.

Tillbaka till Kuopio: Uotinen själv deltog på många sätt, förutom det konstnärliga ledarskapet fungerade han själv som dansare, koreograf, sångare och conferencier. Många uppgifter alltså för en person, och inget illa om det. Uotinen har närmat sig folket, och han har fått sitt hov.

Galaföreställningar i allmänhet och i Kuopio

Det brukar samlas det bästa av möjliga utbudet till gala. I Kuopio gäller det dock tydligen att samla lokala åskådare till evenemangen, så gott det går – och inget illa i det, i och för sig. Som en åskådare som inte bor i Kuopio skulle man önska att det som presenteras under rubriken gala skulle omfatta mer än det som är känt och beundras på ort och ställe. Eller också kunde man döpa galan till Iltamat. Det är finska och betyder i folkminnet närmast en kväll med underhållning – typisk för orter som ligger mera avsides från centra.

I år hade vi dock nöjet att beskåda Kunglig balettens hovdansare Marie Lindqvist från Sverige och Den Kongelige Ballets Thomas Lund från Danmark vid ett par nummer, vilka ensamma stod för inslaget klassisk balett bland det mångfacetterade utbudet. Det bestod till stor del av nummer som kunde tänkas vara mer tilltalande för en icke-van publik.

Det är troligt att många trogna balett- och dansvänner, som rest till Kuopio för att se det allra bästa, låtit bli att köpa biljett till galan då programmets innehåll inte motsvarat det som man skulle önska sig att se på en festföreställning.

En lösning kunde vara att byta namnet på dessa kvällar – och eventuellt skapa därtill en riktig gala med fler stjärnor – de bästa talangerna – men det är kanske en ren budgetfråga. Lokala sponsorer? Finns dom?

Kanske kunde det ändå bli en extra satsning till 40-årsfestivalen nästa år?

Kuopios riktiga gala den här gången var kanske Ballet du Grand Théâtre de Geneve – gruppens fina föreställning som gavs två gånger för en publik som uppskattade det sedda  – eller Kibbutz Contemporary Dance Companys — eller kanske någon annan föreställning — det lär ha funnits fina uppträdanden under dansveckan där nivån hela kvällen igenom var ypperlig!

Anita Jokela
12 juli 2008