Artiklar från 2008 – till idag
Under två intensiva veckor i maj genomförde avgångselever och yngre årskullar av dansare och nycirkusartister från Kungliga Svenska Balettskolan, Balettakademien och Danshögskolan föreställningar på olika scener i Stockholm. Eftersom dansutbildningarna, i synnerhet den klassiska utbildningen, har diskuterats under våren bestämde jag mig för att se så många som möjligt.
Mitt starkaste intryck är att föreställningarnas kvalitet förbättrats avsevärt. Sånär som på några undantag hade de högt tempo och kändes genomarbetade och genomtänkta. Något som jag verkligen uppskattade var att de tjugo avgångseleverna presenterades för publiken i inledningen av Breaking Boundaries av och med Kungliga Balettskolan, modern och klassisk linje, och Balettakademien på Dansens Hus.
Ur "Dgdg Wroom" i koreografi av Ambra Succi. Fotograf Carl Thorborg
Däremot är det inte helt lätt att sia om den svenska dansens framtid utifrån Blandprogram - Kungliga Svenska Balettskolan, Obsessive Dance Disorder - Balettakademien, Breaking Boundaries – Balettakademien och Kungliga Svenska Balettskolan, 2 Parts – Dansarutbildningen, Danshögskolan och 3rd Time Lucky – Nycirkusutbildningen, Danshögskolan. Men bland de entusiastiska eleverna som verkligen gav allt (och litet till) lade jag som vanligt märke till lovande talanger – som det skall bli spännande att följa.
Det fanns också några koreografier som verkligen fångade mitt intresse. Till exempel Helena Franzéns solo Kristall, vars kristallskarpa rörelsematerial skickligt tolkades av Mirja Brunberg. Piazzolla: klart-slut av Tim Almaas som gjort en elegant tåspetskoreografi som de tio eleverna verkligen verkade trivas med. Flux Pod av Subjazz hade en cool ton som visade Balettakademiens avgångselever från deras bästa sida. Thomas Caleys och Petter Jacobssons Niagara falls – a meditation on Romanticism, som överraskade genom sin meditativt repetitiva form – och den enorma mängd skum som plötsligt började välla in på scenen genom en öppen port.
Helena Franzéns Kristall från Breaking Biundaries. Fotograf Carl Thorborg
Mest spännande är dock att se elevkoreografier och några som hade en intressant form och kreativt tänkande var Vilse i Pannkakan av Celia Berndtzen, Sophia Calizaya Malygina och Danielle de Vries som präglades av en positiv energi och nyfikenhet, På väg av Linda Kukko, en intressant dansare i ett tufft solo, Utan titel #1 av Hanna Åhs som kunde ses som en underfundig kommentar över arbetarkampens avdöda tillstånd och den charmerande Winter Thicket av Linnea Lindqvist.
De nybakade professionella dansarna från de gymnasiala utbildningarna vid Kungliga Svenska Balettskolan och Balettakademien är ännu är mycket unga, både som dansare och som människor. De står inför den krävande utmaningen att snabbt lära sig hur yrkeslivet fungerar. Ett sätt att underlätta övergången vore ett ungdomskompani som skulle kunna fungera som en länk mellan utbildningen och verkligheten, dvs arbetsmarknaden med kompanier, koreografer, arrangörer och andra organisationer. Och om jag skall döma av vad jag snappat upp kanske det kommer ett sådant kompani så småning om. Marie Brolin-Tani har redan startat ett danskompani för unga, Unga Danskompaniet. Det består av fem svenska och fem danska dansare och kommer att ge sin första föreställning på Helsingborgs Stadsteater den 22 oktober.
Kunglga Svenska Balettskolan med Per Jonssons Rivers of Mercury från Breaking Boundaries. Fotograf Carl Thorborg
Syftet med Danshögskolans postgymnasiala utbildningar är inte endast att utbilda studenterna i yrket utan också att fördjupa deras kunskaper. Och i studentkoreografierna i 2 Parts av och med årskurs 2 av Dansarutbildningen fanns försök till ett utforskande. Det mest intressanta av dessa var Alma Vuorinens minimalistiska solo som utgjorde del ett av Mariagatan 2f, 3 tr. Detta ser jag som en frukt av de teoretiska studier som ingår i utbildningen.
Om nycirkusutbildningen haft en liknande effekt på sina avgångsstudenter går inte att säga eftersom de inte visade några egna verk utan medverkade i John-Paul Zaccarinis 3rd Time Lucky, som trots vissa ljuspunkter allt för mycket influerades av en lika fjantig som tjatig flabb-grabbighet som ställde de kvinnliga artisterna åt sidan. Med det som verkligen tog ner intrycket var att en tortyrscen användes som underhållning – ren omdömeslöshet! Kanske är denna skillnad mellan utbildningarna – och kvalitén på föreställningarna - en konsekvens av att Nycirkusutbildningen är en mycket ung (högskole)utbildning som ännu söker sin form.
Lena Andrén
9 juni 2008
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision