Gustav III

Pascal Jansson (Munch) Jenny Nilson (Sofia Magdalena), och Jan-Erik Wikström (Gustav). Fotograf Alexander Kenney

Akt 1. Kung Gustav håller fest för att fira sitt nya operahus. Samtidigt som lyxen och överflödet upprör kungens kritiker, märks ett spänt förhållande mellan änkedrottning Lovisa Ulrika och den unga drottningen Sofia Magdalena, född prinsessa av Danmark.

Kungen och Sofia Magdalena finner ingen gemenskap. Han söker förströelse med sina gunstlingar, främst bland dem greve Gustaf Mauritz Armfeldt. Även den livfulle och akrobatiske pagen Badin bidrar till underhållningen.

Gustav lever för konst, musik och teater, han vill se Sverige som kulturens högborg i Norden. Artisterna repeterar i den nybyggda operan och kungen uppskattar baletten och den franske dansaren Antoine Bournonville och ballerinan Giovanna Bassi. Samtidigt har kungens utsvävningar och enväldiga styre och den misslyckade utrikespolitiken givit honom många fiender. Tre svartklädda män kretsar i hovets utkanter...

Sofia Magdalena får ingen närmare kontakt med sin gemål. Hovet, understött av änkedrottningen, klandrar henne för att hon inte presterar någon arvinge.  Hon ser roat hur den virile hovstallmästaren Munck roar sig med med sin älskarinna, drottningens egen hovdam. När kungen äntligen försöker närma sig sin gemål ber han Munck om hjälp i sina tafatta försök.

Akt 2. Fest på Haga. Sofia Magdalena visar upp den nyfödde arvingen och Gustav är stolt, men Ulrika Eleonora infinner sig oväntat och avvisar barnet. Hon pekar ut Munck som den verklige fadern och kungen bryter med sin mor.

Ryktena oroar Gustav. Ensam i parken vid Haga faller han i grubblerier och uttrycker sin ensamhet och sitt svårmod. Han söker finna tröst tillsammans med de unga hovmännen.

Ulrika Eleonora ligger för döden. Gustav besöker henne tillsammans med kronprins Gustav Adolf. Änkedrottningen försonas med Gustav och erkänner hans son som tronarvinge.

De tre svarta figurerna drar i hemlighet lott om vem som ska sätta punkt för vad de anser vara kungens vanstyre. Gustav är ensam och sömnlös. I sitt uppjagade tillstånd ser han hur tiden är emot honom och hur  revolutionens vindar sveper fram över Europa.

Det ska bli maskerad i Gustavs älskade operahus. Konungen gläds och deltar i festligheterna trots att han fått ett brev som varnar för förräderi och Armfeldt rått honom att avstå. Tre mörka män syns bland gästerna, mitt under balen hörs ett skott och kungen sjunker sårad ned. Han tar farväl av sin son och Sofia Magdalena innan han döende bärs ut.

Epilog. Gustav IV Adolf stänger trots drottningens vädjan operahuset, symbolen för faderns olyckliga öde. Artisterna  vandrar hemlösa därifrån. En beslöjad skepnad dyker fram ur dunklet. Två skulpturala figurer lösgör sig ur slöjorna som lyfts och avslöjar en staty av Gustav. De två dansarna utför en hoppets dans till de sköna konsterna och deras höge beskyddare

Försoning mellan Gustav (Olof Westring) och Modern (Marie Lindqvist) som erkänner sonsonen (Frei Ruhl). Fotograf Carl Thorborg