Stockholm: Crankos Onegin fångar

Pusjkins älskade versdrama

Versdramat Eugen Onegin är Rysslands kanske mest älskade litterära verk. Ända sedan dess fullbordan 1831 – det tog Pusjkin åtta år att fullborda verket, den första delen utgavs 1825 – har det tillhört standardverken i ryska skolor. Boken finns på var mans bokhylla eller nattduksbord och läses om och om igen.

Anna Valev och Andrey Leonovitch i slutscenen. Fotograf Hans Nilsson

Eugen Onegin är en intelligent man, beläst men utled på sin sysslolöshet som han förgäves försöker fylla med ytliga nöjen. När han möter den tillbakadragna flickan Tatjana på ett lantligt gods finner han henne naiv och ointressant medan hon fascineras av Onegin och förälskar sig djupt. På natten drömmer hon om ett romantiskt möte med Onegin och skriver ett brev där hon uttrycker sin kärlek.

Onegin avvisar henne bryskt och ger tillbaka det känslofyllda brevet. För att demonstrera sitt ointresse flörtar han vilt med hennes syster Olga och retar därmed upp dennas hetlevrade fästman Lenskij – Onegins bästa vän. Det leder till en tragisk duell, där Lenskij dödas. Många år senare möts Onegin och Tatjana igen, men då är hon gift och avvisar honom trots att hennes känslor åter flammar upp.  Förtvivlad inser Onegin sitt misstag och följden av sitt ytliga liv.

Arvid Jensen, som översatte Pusjkins diktverk två gånger (1899 och 1918) skriver i anslutning till den senare utgåvan:
"Onegins“ största poetiska värde ligger dock i de rent lyriska utgjutelserna, som i förening med det ryska språkets smältande välljud skapat ett diktverk av oförgänglig skönhet. Och denna varma, från ett sjudande människohjärta strömmande känsla bottnar i en rik världserfarenhet, vemodig, men utan bitterhet, resignerad, men utan feghet. „Onegin“ återspeglar ett helt människoliv med dess fröjder och sorger, dess förhoppningar och besvikelser, och när man läser „Onegin“, känner man bäst, att det är „en dikt, som sorglös yngling kvad, en frukt av långa nätters vaka en bikt av en, som lärt försaka, ett ärr av bittra hjärtesår.“

Marie Lindqvist o Dragos Mihalcea i drömscenen. Fotograf Carl Thorborg

Mästerligt fångas stämningen på det lantliga godset och med stor humor gestaltar han familjens vänner när de samlas till en bal för att fira Tatjanas födelsedag. Skildringen av huvudpersonerna och den utveckling deras känslor tar har stor psykologisk trovärdighet och bygger upp spänningen fram till det gripande slutet.

Minji Nam och Oscar Salomonsson som Olga och Lenskij. Fotograf Carl Thorborg