Peter Bohlin: Michel Gascard i Stockholm:

Våren 2010 gör Michel Gascard och Kyra Kharkevitch från Béjart Ballet Lausanne en iscensättning av Maurice Béjarts Våroffer på Kungliga Operan i Stockholm, med Göran Svalberg som assistent.

Dansportalen fick ett samtal på tu man hand med den gladlynte och intellektuelle Michel Gascard, som visade sig vara en intervjuares dröm: en fråga följdes av tio minuters svar, med snabba kliv mellan århundraden, kulturer och idéer.

Michel Gascard repeterar med Anders Nordström, t.v. och Oscar Salomonsson, t.h. som alternerar i rollen som den utvalde i Våroffer. Fotograf Hans Nilsson

En sällsynt välfunnen bild för konsternas uppgift därvid är avslutningsscenen i filmen Orfeu negro: Orfeus har dött. Vem skall då spela så att solen åter går upp? Det gör en liten pojke som förstått. Han sätter sig på berget och börjar spela på Orfeus gitarr. Därmed kan livets kretslopp gå vidare.

Maurice Béjart var själv något av en sol – eller den soliga delen av begreppet "Übermensch". Han var över huvud taget starkt inspirerad av naturen: den ger liv i vad som framstår som evighet – det är förresten en tanke från Zarathustra.

Sin första skola – Mudra – grundade Bëjart under åren i Bryssel. I föreställningen om det eviga kretsloppet var skolan av en grundläggande betydelse för Maurice Béjart. I skolan fick man lära sig att gå in för sin uppgift med hängivenhet, mod och tro på sin egen förmåga. Det var tillåtet att göra misstag – så länge man agerade med engagemang. Det var en skola för personlig utveckling. Varje morgon på Mudra-skolan innebar nya möjligheter för något nytt att födas. Där såg han ett hopp för humaniteten, och i vidare bemärkelse också tro, hopp och helighet, bortom religionens gränser (vilket är viktigt).

Vi gör allt för att föra vidare den inställningen i Rudra, som blev skolans nya namn 1992 efter flytten från Bryssel till Lausanne. Nu är jag skolans rektor, och eleverna håller precis på att skapa en egen föreställning, tillsammans med unga musiker under utbildning på en annan skola. Hade inte den isländska vulkanen satt stopp för flygtrafiken skulle jag ha åkt ner nu under veckändan [detta samtal ägde rum en torsdag, PB] för att se hur det går för dem. Kanske är det ett tecken från ovan: kanske behöver eleverna den här tiden för sig själva, utan att jag står och övervakar. Herrens vägar är outgrundliga ("Les voies du Seigneur sont impénétrables").

Målet med att tillägna sig en teknik (som t. ex. klassisk balett) kan beskrivas som att nå så långt i tekniska färdigheter att man kan glömma svårigheterna och fortsätta vidare utan att behöva ta notis om dem. Där går vägen till mästerskap.

Åter till naturen: min hobby är dykning. Där får man lära sig att följa naturens lagar. Man vill vara naturens vän, samtidigt som man får lita till och ta ansvar för sina handlingar. Det kan vara en fråga om liv och död. Överfört till dansen betyder det: Golvet är för dansaren utgångspunkten. Man hoppar upp från det och landar. Golvet är dansarens bästa vän – och man vill vara dess vän tillbaka. I det utbytet måste man bortse från sig själv, samtidigt som man (åter) litar till och tar ansvar för sina handlingar.

I Maurice Béjarts Våroffer sammanstrålar många liknande tankegångar. Där möts t.ex. liv, död, ljus, tystnad, initiation, hängivenhet, naturens kretsgång, utveckling, sexualitet och den heliga akten (utan vilken vi inte skulle ha suttit där vi sitter idag) före religionens tid.

Den unge mannen blir utvald för att han är svag! Han är den som faller när de unga männen hoppar, men han lär sig. När han väl inser att han är den utvalde börjar han också upptäcka en väg till insikt. Han håller för ena ögat och riktar det andra uppåt, mot solen. Det är egentligen en bild från Aristofanes "Fåglarna". (Se vidare nedan.) Det täckta ögat står då för mystik och annat som ännu är dolt för den unge mannen. Så småningom blir han stark, för att fullgöra sin del av initiationsriten.

Nadja Sellrup som den utvalda. Fotograf Alexander Kenney

Som avslutning på ett resonemeng om Maurice Béjarts Våroffer kan det kanske passa med en rad från det klassiska Indien, där sexualiteten betraktades som en väg till också andlig fullkomning. Världens första kärleksencyklopedi skrevs på sanskrit för knappt tvåtusen år sedan. Den första kompletta (i motsats till den viktorianska) översättningen gjordes av en god vän till Maurice Béjart, Alain Daniélou. Denne studerade i sin ungdom framför allt musik, men också dans, hos Nicholas Legat, som en gång varit Vaslav Nijinskijs lärare.

"I fullkomningens ögonblick försvinner världen, både den yttre och den inre. Man och kvinna upphör att vara åtskilda och förenas i tillvarons salighet."  (Min övers. PB)

Ur Aristofanes komedi Fåglarna.
I denna lyckas två atenare, på flykt från hemstaden, få fåglarna att i luften bygga en ny och bättre stad. I en monolog beskrivs med bl. a. dessa ord vad fåglarna har i stället för religion:

Ej tvingas vi mer, för att blidka en blond
Apollon, att offra i Delfi vårt guld.
Bekvämare blir det att vara i skuld
till fåglar: man lyfter sitt öga mot skyn
och strör i en buske små korn eller gryn,
och ymnig välsignelse regnar som lön
för dessa små fattiga frön.

(Fyrtaktiga jamber i översättning av Hjalmar Gullberg och Ivar Harrie)

Man repeterar med intensitet. Fr.v. Michel Gascard, Kgl Balettens balettmästare Michel Bëjar och Göran Svalberg. Fotograf Hans Nilsson

Michel Gascard samarbetade i 35 år med Maurice Béjart och från 1992 ledde de tillsammans skolan Rudra-Béjart i Lausanne. I Béjarts testamente (han avled 2007) blev Michel Gascard förordnad som ensam rektor för skolan. Han är också repetitör, balettmästare och iscensättare av Maurice Béjarts baletter.

Maurice Béjart. Fotograf Jacques Moatti

1953 grundade han Ballet de l'Étoile i Paris (senare Ballet Théâtre de Paris de Maurice Béjart) och fick sitt genombrott som koreograf med Symphonie pour un homme seul (1955). 1959 tillkom Le Sacre de Printemps (Våroffer) på Théâtre de la Monnaie i Bryssel, vars succé utgjorde starten på Ballet du XX:e Siècle, ett av världens mest framgångsrika danskompanier, som han ledde till 1987. Efter en schism med teaterledningen avgick Béjart, lämnade Bryssel och flyttade sin balett till Schweiz där den döptes om till Béjart Ballet Lausanne. Efter Béjarts död leds kompaniet av hans mångårige medarbetare Gil Roman. Svenskarna Niklas Ek, Göran Svalberg och Ann Brattselius-Svalberg har tillhört Béjartbaletten.

Den första skolan med namnet Mudra Centre grundade han i Bryssel 1971. Efterföljaren blev École-Atélier Rudra Lausanne 1992. Han drev även en Rudra-skola i västafrikanska Dakar 1977-85.

Maurice Béjart var en flitig koreograf och hans verklista är lång, det kunde bli upp till 5 baletter på ett år. Hans sista verk blev Le Tour du monde en 80 minutes (Jorden runt på 80 minuter) 2007, som även visats på SVT. Se vidare Béjart Ballet Lausanne