Peter Bohlin: Cullbergbaletten på jakt efter det oetablerade

Sedan 1 januari 2010 är Anna Grip konstnärlig ledare för ensemblen.

Anna Grip – konstnärlig ledare för Cullbergbaletten. Fotograf Urban Jörén

Cullbergbalettens uppdrag kvarstår: vi är en turnerande dansensemble med Riksteatern som huvudman. Nytt sedan december 2009 är att kulturdepartementet gett Riksteatern, Kungliga Operan och Dansens Hus i uppdrag att samverka för att utveckla den professionella dansen.

Departementet har också framhållit att denna samverkan skall stärka Cullbergbaletten. Vi skall träffas fyra gånger under våren och avlägga rapport i juni. Det ser jag verkligen fram emot: här har vi ett uppdrag som går ut på att stärka dansen, inte bara varandra!

En nyhet för denna säsong är att Cullbergbaletten också ger ett program på mindre scener: Up Close.  Detta program kan vi också dansa i en s. k. black box (rått uttryckt: en låda), som Lilla scenen på Dansens Hus.

Därmed har vi fått betydligt större möjligheter att nå ut. Vi dansar omkring 50 föreställningar den här säsongen. Det är ett normalt antal.

Alldeles särskilt spännande blir förstås turnén till Kina i maj. Då dansar vi i Beijing, Hangzhou (sydväst om Shanghai) och Suzhou (en stad med mycket lång historia, väster om Shanghai). Programmet blir Ek/Inger/Ekman.

Dessutom finns det en chans att vi får medverka i den svenska paviljongen vid världsutställningen Expo 2010 i Shanghai.

Du har tidigare uttryckt ambitionen att arbeta med och stärka det oetablerade.

Min strävan att nå det oetablerade och unga gäller såväl dansare som koreografer och publik. Jag vill låta många röster göra sig hörda. Ett gott exempel är just programmet för mindre scener – Up Close. Där har dansarna fått möjlighet att arbeta med två kanadensiska koreografer som båda har utvecklat sina högst egna system. Det har fungerat utmärkt: de har levererat mycket specifik information.

Arbetet satte i gång självständiga processer hos dansarna och de har varit överlyckliga. Det verkar som om vi har nått en ung publik också. I höstas slutsåldes två föreställningar direkt, så vi fick möjlighet att ge ytterligare tre föreställningar. Biljetterna tog slut i ett nafs.

Jag blev särskilt glad när jag såg att många i publiken var klädda i munkjackor med luvor, precis som dansarna i Benoît Lachambres JJ's Voices.

Just luvorna gjorde mig något konfunderad. Det fanns tillfällen när jag undrade om det inte spelade någon roll vem som dansade.

Det är inte alls så. Luvorna är återkommande i Lachambres verk. De kan vara ett uttryck bl. a. för tanken att kläderna är som ett skal som omger kroppen. Jackorna och luvorna gör också att rörelsen upplevs annorlunda. Väldigt många ungdomar bär just kläder med luvor.  

Jag har följt Lachambre länge. Han har arbetat mycket med den fantastiska dansösen Louise Lecavalier. (För henne gjorde Lachambre "I" Is Memory.) Inför arbetet med JJ's Voices, och JJ är då Janis Joplin, tillämpade Lachambre bl. a. vad han kallar "det som föregår röstuttrycket".

Det betyder konkret att han undersöker t. ex. vad som sker när man sväljer, och han har många övningar för tungan. Lachambre var här i fem veckor och tillämpade sitt system, och det var en fröjd att se resultatet på dansarna.

Det var Johan Inger som för första gången inbjöd Crystal Pite till Sverige. Hon dansade i fem år med William Forsythe i Ballett Frankfurt, och var en av fyra som demonstrerade dennes system på cd-skivan Improvisation Technologies.

Pites eget system innehåller bl. a. en metod att utgå från olika startpunkter i kroppen. Hon arbetar också med olika sorters initiativ och typer av rörelsebanor. I xspectacle förekommer flera av dessa principer.

Hur ser dansarnas dagliga träning ut?

Ungefär åttio procent är klassisk balett, därutöver förekommer en del release-teknik och kompletterande träning. I somras hade vi t. ex. Wally Cardona på besök.

Ambitioner för framtiden?

Jag vill se Cullbergbaletten som ett lokomotiv. Med sin härliga historia är den en så stor, etablerad attraktion på den marknad som är en realitet för en uteslutande turnerande ensemble. Det innebär också ett ansvar att med kraft introducera nya initiativ i olika former, inte minst genom samverkan.  

Anna Grip

Cullbergbaletten
ingår sedan två år i dansnätverket Jardin d'Europe. Det består av tio ensembler och institutioner (en per land) och har stöd av kulturprogrammet inom EU. Under projektets fem år (2008 - 2013) turas deltagarna om att arrangera aktiviteter som samproduktioner, residenser och ett årligt pris för unga koreografer: Prix Jardin d'Europe.

Som ett led i projektet var Cullbergbaletten medarrangör, på Dans och Cirkushögskolan 1 - 6 mars, i den svenska delen av det rullande seminariet Teaching the Teachers.

Ett inslag under veckan var Jan Ritsemas presentation av Performing Arts Forum, PAF, som han startat och driver sedan 2005 i byn St. Erme, mellan Laon och Reims i Frankrike. Det är en sorts kreativt centrum, utan administration, med ett minimum av regler. En vistelse där kostar 13 € per natt. Den som vill åka dit frågar om det finns plats. Den som vill ha vistelsen betald gör en ansökan till Svenska Institutet.

PAF:s regler (förmedlade av Ritsema, i min översättning):
Tre "inga": Inga barn, inga djur, inga sambor/äkta hälfter.
Tre uppmaningar/förhållningssätt: Lämna inga spår efter Dig.
Gör det möjligt för andra! Den som driver bestämmer ("The doer decides").