NORDENS LEDANDE MÖTESPLATS OM DANS – GRUNDAD 1995
Shen Yun
Dansportalen

Maggie Foyer – London i juni:


Sextio svanar och nya verk som berör

The Royal Albert Hall är ett utsökt storstilat exempel på den påtagliga energi och entreprenöranda som präglade det viktorianska England och i sommar har den blivit en fantasins sjöstrand när English National Ballet presenterade Derek Deanes Svansjön i arenaform. Det ordinarie kompaniet på sextiosju är utökat till etthundratjugo och publik i tiotusental fyller arenan för denna baletthändelse.

Derek Deane placerar framgångsrikt sin klassiska föreställning i en spektakulär inramning. En flock av sextio svanar med böljande armar och skälvande bourréer, skimrar i det blåtonade ljuset och von Rothbart (Tamás Solymosi) stiger magiskt upp ur vågor av kolsyresnö,

Svansjön In-the-round i Albert Hall. Fotograf Daria Klimentova

Svansjön In-the-round i Albert Hall. Fotograf Daria Klimentova

Den enorma scenen kräver både stor passion och stålvass teknik vilket Elena Glurdjidze och Arionel Vargas besitter. Hennes Odette är hjärtskärande och hennes Odile totalt hjärtlös, en spännande kontrast som understöddes väl av Vargas. Den svarta svanens koda nådde höga höjder när Glurdjidze gjorde sina piruetter roterande, fullbordande cirkel efter cirkel medan Vargas slukade rymden med sina jetéer. Andra rollbesättningar inkluderade Daria Klimentova tillsammans med Vadim Muntagirov i sin spännande debut i rollen. Även Begoña Cao, duvögd och skälvande, med en poetisk Esteban Berlanga som matchande partner gjorde sin debut i arenaversionen.
Daria Klimentová och Vadim Muntagirov i Svansjön. Fotograf Annabel Moeller

Daria Klimentová och Vadim Muntagirov i Svansjön. Fotograf Annabel Moeller

Derek Deane har förändrat sista akten med fantasifullt utnyttjande av den runda och jättelika scenen. Mycket av den övriga koreografin är ganska traditionell men skickligt omarbetad där första aktens pas de trois blir till ett pas de douze ("pas de dussin") och småsvanar och ledarsvanar blir åtta respektive fyra.

Det är en maratonsäsong för kompaniet både när det gäller ork och energi och de svarar mot utmaningen på alla fronter, särskilt Key Akahoshi i spetsen för polonäsen med ett leende som strålar ut till sista åskådarplats.

Moderna milstolpar
Rambert Dance Company tog ett intressant program till Sadler's Wells. Sioban Davies The Art of Touch från 1995 visar hennes yrkeskunnande, nyanserad, intim och svalt klassisk. I Scarlattis musik för harpa har hon funnit en perfekt ledsagning som matchar både precisionen och målmedvetenheten.

Merce Cunningham’s RainForest är en annan milstolpe, ackompanjerad av en noggrann rekonstruktion av David Tudors ljudskulptur och mot Andy Warhols lekfulla moln av heliumfyllda silverkuddar. Rambert har ett antal Cunninghamverk på sin repertoar och har framgångsrikt gjort dem till sina, hemmastadda med koreografiska utmaningar och den egensinniga stilen. Det gavs flera fina prestationer speciellt av Dane Hurst, Jonathan Goddard och Angela Towler.

A Linha Curva. Fotograf Richard Dean

A Linha Curva. Fotograf Richard Dean


Itzak Galilis A Linha Curva, en kärleksfest av rå dansenergi, lämnade efter sig en publik på högvarv. Den trycker skamlöst på alla de rätta knapparna, High-tech belysning och scenografi, koreografi som blandar street och modernt och ytterligt teatermässigt. Effekten är oemotståndlig.
Melissa Hamilton och Eric Underwood in Tryst. Fotograf: Bill Cooper

Melissa Hamilton och Eric Underwood in Tryst. Fotograf: Bill Cooper

Nytt och klassiskt på Covent Garden
The Royal Ballets sista program för säsongen visade upp en välkommen repris på Wayne MacGregors Chroma. De uppseendeväckande moderna ljuden som stiger ur orkesterdiket tack vare Joby Talbot och Jack White III och den lysande minimalistiska scenografin av John Pawson ger koreografin en perfekt inramning. MacGregor-veteraner som Melissa Hamilton och Rupert Pennefather var i högform medan nykomlingar som Olivia Cowley och Dawid Trzensimiech närmar sig fulländning, dansande med skärpa och elegans.

Christopher Wheeldons Tryst utgjorde en neoklassisk övergång mellan modernt och klassiskt. Sarah Lamb, som har en arabesk som tycks luftburen och bourréer som i sanning verkar flyta fram, matchades perfekt av Pennefather i den häpnadsväckande centrala duetten. Med denna skickliga visualisering av James MacMillans intrikata musik, har Wheeldon skapat några av sina bästa koreografiska ögonblick.

Symfoni i C. Foto The Royal Ballet

Symfoni i C. Foto The Royal Ballet

Kvällen avslutades med Balachines Symfoni i C. Verkets uppbyggnad ger Royal Ballets premiärdansare utmärkta möjligheter. Leanne Benjamin och Johan Kobborg dansade öppningssatsen med den äran. Alina Cojocaru och Valeri Hristov i den lyriska andra satsen sätter sällan en fot fel medan Roberta Marquez och Steve McRae tillfogade champagnebrus i den tredje och Laura Morera och hennes favoritpartner Ricardo Cervera gav baletten en snabb och furiös avslutning. Detta verk bekräftar kompaniets kvalitet.
Melissa Hamilton och Valeri Hristov i Trip Trac. Fotograf Andrej Uspenski

Melissa Hamilton och Valeri Hristov i Trip Trac. Fotograf Andrej Uspenski

En kväll med New Works av The Royal Ballet Company på den mindre Linburyteatern gav andra möjligheter – chansen att se dansare i oväntade roller och en intim inramning. Kristin McNally som koreograferade Don’t Hate the Player, Hate the Game, visade en säker stilkänsla och en övertygande tolkning av aktuella strömningar men det var Slava Samodurov som visade upp det mest övertygande stycket denna kväll. Hans Trip Trac var sprängfylld med idéer i en välkonstruerad och intressant ballet som väcker många frågor – en koreograf att hålla ögonen på i framtiden.
Tightrope. The little Amici Company. Fotograf Nik Mackey

Tightrope. The little Amici Company. Fotograf Nik Mackey

Det glömmer man aldrig!
På Lyric Theatre i Hammersmith visade The Amici Dance Theatre Company Tightrope. Det var en cirkus utan like. Ledaren Wolfgang Stange skapar teatermagi genom att undersöka vad vi kallar olika handikapp för att finna dessas inre själ och sedan hjälpa den att få vingar. Det är nästan omöjligt att rätt beskriva denna roliga, sorgliga och magiska show där tårarna och skrattet aldrig är långt borta. Gruppen saknar ekonomiskt stöd men är rik på beundrare och har man en gång sett en Amici-föreställning glömmer man den aldrig.
Maggie Foyer
Tightrope. Fotograf Nick Mackey

Tightrope. Fotograf Nick Mackey

Gotlands Dansutbildning
Stockholm: Svansjön som streetdance på Dansens hus
Rothbart som hallick dansas av Daniel Koivunen. Fotograf Mats Bäcker Med all rätt i världen var Bounce ett hyllat koncept med enorm "credit". Svansjön är något av baletternas balett. I kombinationen ligger något oslagbart. Fredrik "Benke" Rydmans streetdanceversion av...
Dansbutiken
Medaljregn över nordiska dansare i Grasse
Suvi Honkanen i sitt moderna verk Butterfly. Fotograf Cristian Hillbom Till balett-tävlingen i Grasse hade 124 dansare anmält sig. De nordiska deltagarna kom övervägande från Norge, som skickat åtta dansare i olika åldersgrupper, från Finland kom Suvi Honkanen och som...
Maggie Foyer: Het Hip Hop i London
Some Like it Hip Hop. Foto ZooNation Den hetaste dansbiljetten i London den senaste månaden var till ZooNations Some Like it Hip Hop, som har lockat fulla hus med våldsamt entusiastiska skaror av ungdomar till Peacock Theatre.

ZooNation...


Stockholm: Drottninggatan Dansmuseets nya adress
Dansmuseets kommande hem i hörnet Jakobsgatan-Drottninggatan. Det var en uppenbart nöjd Dansmuseichef som fredag den 9 december kunde berätta att kontraktet på de nya lokalerna var undertecknat. Det har tagit ett år och många timmar av förhandlingar men nu är det...
Helsingfors: Världspremiär av Tero Saarinen Company
Ninu Lindfors och Heikki Vienola i Absent Present. Fotograf Sakari Viika Tero Saarinen är alltid intressant. Det var ett lyckat beslut i hans liv att lämna Nationaloperan och följa sin egen stig. I stället för klassisk balett blev det nutidsdans för honom. Han vann första...
In memoriam: Bengt Häger (1916 - 2011)
Bengt Häger. Fotograf Michael Schmidt En epokgörande personlighet gick ur tiden när Bengt Häger somnade in onsdagen den 2 november 2011, 95 år gammal. Som den driftige och mångsidige person han var utvecklade han dansen i Sverige som ingen...
Erik Aschengreen: Paris i Flammor – den stora revolutionsbaletten
Natalia Osipova och Ivan Vasiliev i Paris i flammor. Fotograf Gene Schiavone

Vem har inte önskat att få se Stalins älsklingsbalett? Jag har i varje fall alltid drömt om att få se Vasilij Vainonens stora revolutionsbalett från 1932, och nu var chansen där....


In memoriam: Donya Feuer
Donya Feuer Dansaren, koreografen och filmaren Donya Feuer har avlidit efter ett liv ägnat åt den mänskliga kroppens förmåga att uttrycka sig genom rörelse. Hon föddes 1934 i Philadelphia, USA och avled strax...
Stora Daldansen 2011: Att tävla är en utmaning säger Kalle Wigle
Det är en annan känsla att vara med i år när man ska tävla mot andra här på Stora Daldansen, säger Kalle Wigle. Fotograf Cristian Hillbom Karl-Erik Wigle Andersson, 15 år, går på Kungliga Svenska balettskolan i Stockholm och var uttagen till Stora daldansen i Falun. Dansportalen fick en pratstund med honom och hans lärare Mats Wegmann...
Stora Daldansen 2011: Viktorija Naumova, 20 år, gillar Manon och Coppelia
Viktorija Naumova från Litauen i en paus under Stora Daldansen 2011. Fotograf Cristian Hillbom "Jag började dansa när jag var 6 år i Visaginas i Litauen", berättar Viktorija Naumova, 20 år, från Vilnius i Litauen. "Vid 11 års ålder började jag i balettskolan i Vilnius när jag gick i femte...
Norrlandsoperan
Dansskor feb
Hosted by boldcom Powered by SiteVision
© 2011 Dansportalen  Redaktion  Annonsera