Maggie Foyer: Dåligt väder och bra dans i London

Sommaren 2010 i London kännetecknades av dåligt väder och bra dans, Bolsjojbaletten i Royal Opera House och Michailovskijbaletten på Coliseum och Nederlands Dans Theater på Sadler’s Wells. De bägge ryska kompanierna hade egna versioner av Svansjön och Giselle på programmet liksom även ett mer ovanligt utbud.  

Bolsjojbalettens uppsättning av Le Corsaire (Korsaren) i en ny produktion av Alexej Ratmanskij är ett fint exempel på Petipas oändliga koreografiska uppfinningsrikedom. Emellertid har baletten, skapad 1899, då det rådde brist på manliga dansare, allvarliga brister i strukturen. Dess berömda pas de deux kommer i första akten varefter korsaren, Ruslan Skvortsov, tas till fånga och sätts i fängelse för att återkomma först under de sista minuterna.

Ruslan Skvortsov, här i Svansjön och Jekaterina Krysanova som Askungen. Fotografer Andrej Melanyi/Damir Jusupov

Ryzjkinas utsökta armar, breda leende och varma utstrålning gjorde det möjligt att glömma den fåniga handlingen; i praktfulla palatsmiljöer och trädgårdar, iförda de vackraste kostymer, dansar baletten av hjärtans lust en överväldigande serie av variationer.

Maskeringskonst: Gennadij Janin som Lankendem och privat. Fotografer Michail Logvinov/Vladimir Shirokov

Irina Perren som Laurencia. Fotograf John Ross Michailovskisjbaletten

Som Laurencia bekräftade Irina Perren sin ställning som kompaniets stjärnballerina. Förutom en intagande personlighet och drivet skådespeleri, märks hennes generösa stil i strålande hopp, vackra sträckningar och väl utförda avslut på varje rörelse. I de mindre rollerna är Oksana Bondareva utmärkt som den bortrövade Jacinta medan Sabina Japparova som Pascuala dansar med teknisk precision och koketterande charm, vilket varit hennes kännemärke den här säsongen. Hon fick chansen att göra huvudrollen i Cipollino, i koreografi av Henrich Majorov, ännu en ny bekantskap för London. Det är en förtrollande saga om grönsaksmänniskor med påhittiga, färgglada dekorationer och ett välkommet tillskott till den svagt representerade genren av baletter för barn.

Laurencia är berättelsen om ett folkuppror i den spanska byn Fuente Ovejuna, odödliggjort i Lope de Vegas skådespel. Nu har baletten mycket lite av pjäsens mörka passioner, och dess orättvisor och grymhet engagerar bara marginellt. Till ett ganska prosaiskt partitur av Alexander Krein, tjänar den mer som en bra ursäkt för livfull spansk dans utförd av en inspirerad balettkår. Mikhailovskijteatern har en lång och framstående historia. Med det överraskande valet av Nacho Duato till konstnärlig ledare, väntar dansvärlden på vilken riktning baletten kommer att välja.

Nederlands Dans Theater i Johan Ingers dissolve in this. Foto NDT

Jiri Kyliáns Mémoires d’Oubliettes. Foto Nederlands Dans Theateer

Också på gästspel i London var Caracalla Dance Theatre. Att beskriva deras föreställning Zayed and the Dream som överdådig, är ett understatement även utan de levande hästarna som användes vid premiären i Beirut! Föreställningen utgör en hyllning till Shejk Zayed Bin Sultan Al Nahyan *) kompletterad med filmiska effekter och med en berättelse tillräckligt tänjbar för att inkludera hela världens folkdans. Överdådiga kostymer och dansare som framträdde med passion, samverkade till en kväll med underhållning i klass med Bollywood.

*)  1918-2004. Regent i Abu Dabi och Förenade Arabemiratens grundare

Zayed and the Dream . Foto Caracalla Dance Theatre