Lyssna på Pär Isberg om Ringaren i Notre-Dame

Isberg fortsätter här samarbetet med tidigare medskapare: scenografen Bo-Ruben Hedwall, kompositören Stefan Nilsson och ljusdesignern Torkel Blomkvist. Ny i teamet är den franske kostymskaparen Jérome Kaplan.

Jens Rosén son Quasimodo. Fotograf Hans Nilsson

Den kyrklige dignitären Claude Frollo älskar Esmeralda, till en början på avstånd. Ringaren, puckelryggen Quasimodo, älskar henne sedan hon var den enda som visade honom medlidande när han bäst behövde det.

Själv älskar Esmeralda en flickjägare, kaptenen Febus. Denne blir knivhuggen av Claude Frollo, i ett utbrott av svartsjuka, och när Esmeralda avvisar hans närmanden, får Frollo henne fälld för mord på Febus, ovetande om att denne överlevt. Quasimodo försöker rädda Esmeralda, men hon blir infångad och avrättad.

Massor av människor dör på slutet, dock inte Pierre Gringoire, som vinner framgångar som tragediförfattare. Quasimodos och Esmeraldas skelett upphittas senare, hans omfamnande hennes. "Febus de Châteaupers fick också ett tragiskt slut. Han gifte sig.”

Denna händelse- och känslorika historia har fått ett ovanligt rikt visuellt liv. Av den har blivit talteater, opera, musikal och film (från stum till tecknad).

Den mest kända baletten är La Esmeralda av Jules Perrot till musik av Cesare Pugni (London 1844) numera oftast framförd i Ryssland och i en version bearbetad av Marius Petipa 1886. Esmeraldas virtuosa solo med tamburinen dansas ofta av unga ballerinor i de stora balettävlingarna. Många YouTube-varianter av detta solo kan man hitta på Internet.

Nadja Sellrup som Esmeralda. Fotograf Alexander Kenney

Så alla på plats! Från vänster David Björkman dirigent, Stefan Nilsson musik, Pär Isberg koreografi, Torkel Blomkvist ljus, Jerome Kaplan kostym och Marc Ribaud balettchef. Fotograf Cristian Hillbom