Lena Andren i Granada: På jakt efter äkta flamenco  

Granada är en av Flamencon födelseplatser och dagens flamenco är ett resultat av att Andalusien i allmänhet och Granada i synnerhet präglats av att muslimsk, judisk, kristen och romsk kultur mötts, stötts och blandats med varandra.

Pilar Fatardo visar nerv och intensitet. Fotograf Lena Andrén

Att få tillfälle att se oetablerade unga artister är en orsak att resa till andra länder eftersom det endast är på plats man kan se sådana framträdanden, inte bara i flamenco utan i alla sorters dans. Det är på plats som man kan se unga, lovande och ambitiösa grupper/artister som inte är tillräckligt resursstarka för att ta sig utom landets gränser. De är ofta, i likhet med de fyra ovannämnda, mycket sevärda och kan till och med vara intressantare än vissa överetablerade stjärnor som slentrianmässigt ger show efter show.

Den bild turisten ofta ser...

Det finns både likheter och skillnader mellan de gästspel som kommer till oss på turnéer och denna ”turistföreställning”. Hur föreställningen blir beror en hel del på sammansättningen av publiken. Om majoriteten i publiken består av personer som ser föreställningen som något exotiskt (oavsett om det är klassisk balett, flamenco eller tango eller någon annan dans) är risken stor att det blir en mer eller mindre oengagerad uppvisning. Detta upplevde jag för några år sedan under en Svansjöföreställning på Globen, brrrrrrrr…

Ett handfast exempel på hur viktig publiken är för att skapa en upplevelse fick jag i Alhambra. Under mitt första besök på dagtid passerades jag av busslast efter busslast av turister. Det var så slentrianmässigt oengagerat att jag fick en känsla av att de kunde ha befunnit sig var som helst bara det fanns ett tillräckligt berömt monument att bli fotograferad framför. Några dagar senare, nära midnatt, var vi fem personer som satt helt stilla i ena änden av Patio de los Arrayanes. Vi var en fullständigt uppmärksam och närvarande publik. Och vi fick vår belöning, vi fick se monumentet komma till liv och se stenarna dansa inför våra ögon.

Och det tror jag även hade hänt om flamencoartisterna i Cueva Los Tarantos plötsligt upptäckt att publiken framför dem var totalt engagerad. En föreställning skapas inte endast på scenen utan också i salongen, av publiken vars koncentration och medvetna närvaro bidrar till att stimulera och utmana artisterna.