Finland: Givande danskurser och kulinariska godbitar

Kuopio ligger verkligen mitt i de tusen sjöars land! Foto från Herbert Lindholm's Free Music Pages

Inte minst av vissa kulinariska specialiteter; t.ex den ypperliga fisksorten kallad ”muikku”, eller kanske av plättar i stil ”lörtsy” och annat gott. Bakelser kanske – köpta ifrån saluhallen, som ligger vid torget på bästa platsen i Kuopio. Sjövyerna är utomordentligt vackra, och båtarna tar besökarna med på rundturer – med eller utan mat. Definitivt i gott sällskap som har sjunkit in i ett relaxat tillstånd.

För en ny resenär: kanske dags att titta in nästa år då festivalen firar 40:e verksamhetsåret! Så det går att kombinera: njuta av dans, eventuellt dansa själv och ha semester.

Danskurser
Utbudet av flera olika sorts danskurser har traditionellt varit rikligt under dansveckan i Kuopio, så också i år. Det bjöds på kurser och läger för proffs och andra – föt de som dansar som hobby och för alla dem som dansar därför att de inte kan låta bli. Och det kan finnas de med tankar om att man vill behålla eller förbättra konditionen, helt enkelt. Vad kunde vara bättre för att motivera sig för en start.

Genom åren har många deltagare bekantat sig med nya dansformer och man har fortsatt med det nyupptäckta på hemorten. Många av kurserna fylldes återigen snabbt och var proppfulla av deltagare.

Varje år ordnas kurser separat för pojkar, med kunniga och erfarna manliga lärare. Dessa verkar då, förutom den roll de har som instruktörer, också som en förebild för deltagarna – det är inte lätt för pojkar att dansa, det vet vi alla. Här syftar jag på trycket från den allmänna opinionen. Dansen är reserverad åt flickorna är den allmänt rådande tanken, både i Finland och i Sverige.

Bland lärarna i Kuopio finns det sådana som ännu dansar professionellt själva – t.ex. Jouka Valkama från Finlands nationalbalett, och sådana som har koncentrerat sig (nästan) helt och hållet på att undervisa, t.ex. Isto Turpeinen från Vantaan tanssiopisto (Vandas dansskola). Många av oss kommer ihåg Ilkka Lampis insatser vid kursverksamheten; hans idéer och aktivitet ledde till att kurserna blev väldigt populära.

Ilkka – som efter en skada var tvungen att avbryta sin egen lovande dansarkarriär vid Nationaloperan i Helsingfors - var mycket länge verksam vid Balettläroanstalten (balettelevskolan vid Nationaloperan i Helsingfors, med anknytning till det allmänna skolsystemet) - och kunde då med tanke på de egna erfarenheterna börja utveckla pojkarnas dansundervisning – med balettdansarens karriär i sikte.

Han lyckades med det som andra sedan kunde fortsätta med. En väsentlig sak är att komma fram med övningar som intresserar pojkar - tills de inte längre vill sluta med träningen.

Det faktum att det ordnas verksamhet för kursdeltagare i alla åldrar – är en mycket bra sak! Om en vuxen aldrig har haft möjlighet att delta i en danskurs – eller inte har hunnit under vintern inleda en kurs – är det så flamenco eller orientalisk dans eller vad man tänka vill  – kan man börja här för att sedan fortsätta på hösten där hemma – eller nästa år igen i Kuopio.

Det man har inhämtat under en kurs på sommaren har man sedan färdigt i bagaget till hösten. Med glada minnen och nya bekantskaper också!

Balett med nya vindar
Av kursutbudet besökte jag själv denna gång en kurs för balettlärare. Kursen hette "Baletinopetuksen uusia tuulia” och hålls av Carina Bomers från National Ballet School of Canada. Carina, en före detta dansare vid Nationalbaletten i Kanada, där hon har undervisat sedan 1983.

Det hette i programmet att på kursen skulle deltagarna i enligthet med rubriken få en inblick i 'de nya vindarna inom balettundervisningen', under fyra dagar och sex timmar varje dag.

Och så här gick det till: Två timmar av dagen bestod undervisningen av (lärarnas) egen träning – egentligen på den här kursen typ placering, och fyra timmar bestod den av Carinas undervisning för balettelever, vilket lärarna skulle betrakta och delvis delta i, och på så sätt tillämpa det som på förmiddagen hade presenterats och övats på mattan.

Stadshuset vid stora torget i Kuopio.

Kuopio Dance Festival är viktig för staden och skapar allt möjligt gott. Detta påpekade också stadsdirektör Petteri Paronen för åhörarna till festtalet vid Stadshuset på sitt mottagningsparty.

Utrymmet i Hermans salar är ganska litet, och för en stor mängd deltagare borde man ordna det bättre på alla möjliga sätt. Nu är vägen från stadskärnan lite för lång och restaurangerna ligger ännu längre bort, och för att äta lunch bör man ha tid.

Det är desto viktigare när man tänker på att dagen fortsätter på annat håll efter kursen med föreställningar och olika jippon.

Musikcentret med restaurang ligger närmast dessa övningssalar, men dit är det ändå långa vägar att gå till fots. Musikhuset är den centrala platsen under dansveckan. Det ideala skulle vara att då allt annat som ordnas inom ramen av denna kulturvecka – info och försäljning av biljetter, en del av föreställningarna i den stora salen osv. – också all kursverksamhet skulle ha sin plats möjligast nära.

Alla befintliga utrymmen i stadskärnan är dock i bruk under veckan har det påpekats – så det kunde vara en satsning för framtiden att trolla fram nya!

Musikcentret i Kuopio.

Eftersom det är viktigt att en balettelev förstår sakerna rätt, var det tur att Timo Kokkonen – tidigare solodansare vid Nationalbaletten och premiärdansare vid Nationalbaletten i Australien – kunde rycka in som tolk. För Timo gick det fort och effektivt att förklara på finska vad Carina hade att säga.

Var kan vi köpa sådana
Och så hade Carina som undervisningsmaterial – så där alldeles konkret - en modellskelett samt ett par underbara knästrumpor: de var svarta och hade vita ritade streck som föreställde ben – alltså det som finns under vårt hud.

Deras mönster blev levande i och med att hon sträckte sina ben för att visa vad som händer när man gör saker med foten. Det var mycket effektivt och eleverna kunde konkret förstå allt. (Var kan vi köpa sådana själva?)

Såväl flickorna som lärarna kunde följa med hur man förbättrar prestationen i själva utförandet av fotens rörelse, varifrån sträckningen börjar, hur man sträcker på hela sin kropp, hur man placerar foten i förhållande till kroppen och utrymmet  - och alla de saker som är viktiga för att lära sig dansa balett – så att det ser ut som det skall och så att kroppen inte tar skada av fel gjorda rörelser. Och sedan också tempot, och rytmen, fraseringen – allt. Alltså allt det där som vi känner till från att lära sig att dansa balett.

Man fick den uppfattningen att det viktigaste på kursen var att få deltagarna att förstå och tänka efter hur man gör och varför. Dans är en grej där det behövs intelligens – och här var det också frågan om finesser som det ät nödvändigt att ta med och presentera för eleverna. Och vikten av att observera att kropparna är olika sinsemellan, även i balett.

Följdaktligen: då man redan nått en viss standard vid sin träning: hur får man fram det bästa hos sig själv. Ellersom lärare hos en viss elev. Och att inte upprepa samma fel år efter år. Kroppen minns – och det är viktigt att det blir de rätta sakerna och linjerna som den skall minnas.

Carina Bomers. Foto Kuopio Dance Festival

Vid lunch
Jag talade vid lunchbordet med tre unga flickor med många år av baletträning bakom sig. Flickorna – Salla, Jenniina och Anna kom från Kervo (Kerava) och tränade balett vid den lokala balettskolan Keravan balettiopisto. Salla och Jenniina  var 18 respektive 16 år gamla, och den yngsta, Anna, 15 år. Flickorna tyckte att kursen var givande och att man kunde rätta till sina egna fel på grund av vad man fick lära sig. Och att man gick framåt.

Den känslan är viktig för att orka. - Baletträning tröttnar (nästan) alla någon gång på – den är krävande och självdisciplin är ett måste.

Det är fint att under kursens gång observera hur alla balettelever gör framsteg. Jag betraktar efter diskussionerna speciellt noga vad dessa tre unga damer som jag blivit bekant med gör och hurudan deras attityd till undervisningen är, och jag blir inte besviken. Flickorna jobbar hårt och försöker göra sitt bästa, och det är ju det som gäller..

Carina, hon suckar över att på en sådan här kort kurs hinner man så litet. Men här finns utrymme även för glädje: atmosfären är fin, tack vare Carina som är en ivrig och tålmodig lärare; hon vill att alla ska få det som man bara kan hinna få ifrån kursen.

Vi mer vuxna tackar henne genom att, som en gemensam gåva, överräcka en Marimekko-kasse – på något trevligt sätt känns det så rätt att göra detta. Och tiden har gått väldigt snabbt.

Anna skriver, någon vecka efter kursen på e-mejl: 'jovisst, det var i början lite underligt att det fanns så många lärare på plats som såg på oss – men vi blev vana vid det väldigt snabbt. Och vidare säger hon att det inte alls tycktes som att lärarna skulle koncentrera sig på eleverna, liksom -  utan man hade den uppfattningen att allt det som hade med dans att göra var det viktiga på kursen.

För Anna gällde det att under resten av sommarlovet vila, jogga och göra saker som man under vintern inte hinner med. Dansen tar sin tid igen nu när hösten är inne.