Finland: Balett i Greves tid

Nye balettchefen Kenneth Greve har inlett sin första säsong vid Finlands nationalbalett med att presentera det kommande. Valet av verk som dansas är visserligen hans företrädares, Dinna Bjørns, men Greve själv säger att han nog hunnit peta lite  i programmet och i ordningsföljden av baletterna.

Egle Spokaite och Jani Talo i Alexej Ratmanskijs Anna Karenina. Fotograf Sakari Viika

Balettens säsongöppning i form av en föreställning med glimtar ur repertoaren sågs den 13.8. Kenneth Greve hade valt att träda fram för publiken och berätta om programmet alldeles ensam. Detta i motsats till Dinna Bjørn som under sin tid som balettchef alltid litade på den sakkunniga assistansen av informationschefen Heidi Almi, själv före detta balettdansare och med en förmåga att uppträda elegant och skickligt även som meddelare, i olika sammanhang.

Officiellt är Finland ett land med två nationalspråk – finska och svenska, och även om man många gånger inofficiellt skämtar om ett tredje, fingelskan, förstås engelska inte av alla operabesökare. Då kan det bli en delikat sak att möta publiken utan tolk.

Balett med stor dramatik
Anna Karenina av Alexej Ratmanskij fortsätter på repertoaren. Det har blivit sex föreställningar denna höst, och på våren fortsätter man med ytterligare sju föreställningar. Tyvärr är en del av Nationalbalettens solistdansare borta i början av hösten på grund av skada. Därför kunde vi den här gången som Anna se varken Minna Tervamäki eller Asta Lindholm vilka var påtänkta som alternerande solister. Unga Linda Haakana har studerat in rollen och ses kanske på scenen på vårsidan.

Höstens föreställningar gjordes av en mycket kompetent gästartist från Litauen, Egle Spokaite – förstapristagare vid Helsingfors internationella balettävling 1995. Hon kom och dansade titelrollen och publiken var nöjd. Partnern var Jani Talo, som även tidigare – med Minna Tervamäki som Anna - dansat greve Alexej Vronskis roll, och utvecklats mycket positivt som dansare och tolkare. Jarkko Niininen har mycket trovärdigt dansat rollen som Annas make Alexej Karenin.

Av Nationalbalettens solistdansare som varit moderskapslediga sågs Salla Eerola redan på scenen, och nu väntar vi att Petia Ilieva också skall komma tillbaka till dansaruppgifterna.

Kare Länsivuori i Måsen av John Neumeier. Fotograf Sakari Viika

Ryskt så det förslår
När vi tittar på klassikern Svansjön tänker vi kanske inte på att baletten härstammar från Ryssland. Lång tid har gått sedan tillkomsten av denna balett. Men nu – när vi plötsligt har två nutida ryska helaftonsbaletter går tankarna till  rysk litteratur och drama.

Så den 27 september var det baletten Måsens tur att inleda. Baletten baserar sig på Tjekhovs klassiska drama. John Neumeier är koreografen och Måsen gjordes först för baletten i Hamburg, där Neumeier är chef.  Helsingforsoperan är det andra stället som fått baletten på repertoaren.

Rollerna är många, och många goda rollprestationer finns i minnet från tidigare föreställningar. Denna balett är vacker på ett helt annat sätt än de traditionella vita baletterna. Måsen är både modern och gammaldags.

Lite bakgrund till policyn för valet av helaftonsbaletter
Ursprungligen var det meningen att Nationaloperan skulle fortsätta med den populära nya Giselle av Sylvie Guillem. Att det inte blev så beror på juridiska frågor. Baletten uteblev från programmet, men urvalet är dock inte fattigare på grund av detta.

På operans hemsidor kan man kolla – på svenska, finska och engelska – höstens övriga premiärer samt vad som i övrigt bjuds på under säsongen.

Glada änkan. Foto Finska Nationaloperan

Dansare har man inte kunnat få ur operans egen balettkår – de har redan tillräckligt med sin egen repertoar av balett- och nutidsdans. Det finns dock dansare med i denna färgglada operett, men de kunde ha varit ännu fler. Koreografin har gjorts av Juhani W. Rytkölä, och han har lyckats bra med resurserna.