Erik Näslund om Rolf de Maré på Dansmuseet: Från penningadel till huvudjägare – ett liv utan like!

Titeln på både boken och utställningen nämner tre av de livsintressen som kännetecknar de Maré som person. Dessa tre attribut ger oss den röda tråden i hans livslånga gärning – men biografin innehåller så mycket mer.

Rolf de Maré porträtterad av Nils Dardel.

Lika ingående skildrar Näslund de Marés privatliv. De många resorna runt hela jorden, hans privata umgänge som innefattade konstnärer som Picasso, Leger, Bonnard, Cocteau och Satie och internationella berömdheter som Isadora Duncan, Rudolf Valentino och Gloria Swanson.

Mormor och morfar var greveparet von Hallwyl, urtypen för en förening av pengar och börd. Fadern Henrik de Maré var av bruksägarsläkt från Småland med rötter i den franska adeln. Han var militär och tjänstgjorde som kammarherre snasre hovmarskalk hos Prins Carl.

Då föräldrarna skildes och modern så småningom gifte om sig med Rolfs informator Johnny Roosval, blev det stor skandal. Föräldrarna uteslöt dottern ur familjegemenskapen. Rolf bidrog senare till en försoning mellan modern och hennes familj.

Rolf bodde under uppväxten tidvis hos fadern och tidvis i det von Hallwylska palatset. Där lärde han sig uppskatta samlandets konst, något som mormor behärskade till fulländning. Bland annat fick Rolf göra den i tre tjocka halvfranska band inbundna katalogen över hennes samlingar.

Två "dandies" på sanatorium i alperna: Rolf de Maré och Dimitri Sverbéew.

Rolf blev tidigt en världsmedborgare. En del av barndomen tillbringade han i Berlin där fadern en tid var militärattaché. Då Rolf var sjuklig och ådrog sig en släng av tuberkulos, sändes han 1908 till sanatorier i Schweiz, där han levde ett relativt lättsinnigt liv tillsammans med förmögna patienter av det kosmopolitiska slaget.

Fadern tog honom med på långa resor, bland annat till Indien. 1911 företog han sin första jordenruntresa. Under resan tjänstgjorde han bland annat som page till prinsessan Maria, gift med prins Wilhelm, för att kunna delta i firandet av kung Rama VI:s kröning i Bangkok.

Redan tidigt hade han lärt känna Nils von Dardel, som han träffat i homosexuella kretsar i Stockholm och inlett ett förhållande, som sedan övergick i livslång vänskap. Det utsvävande och glamorösa levernet som "Dandy" passade Rolf och han gjorde ingen hemlighet av sina böjelser.

Detta sågs inte med goda ögon av Stockholmsocieteten och bidrog till att han flyttade till Paris, där han kunde umgås i fördomsfria konstnärskretsar tillsammans med vännen Dardel. I deras umgänge fanns alla de unga och nydanande konstnärerna och han blev vän med bland andra Picasso, Léger, Satie och Cocteau.

Fernand Léger och de Maré "nedklädda" för besök på folklig klubb i Paris.

I Paris upplevde de Maré även den stora succé som tillkommit Serge Diaghilev och hans Ballet Russes. Detta inspirerade honom till tankar om en egen skandinavisk balettrupp, som kunde visa upp nordisk konst i moderna former.

Första världskriget gjorde att planerna fick vänta och när de återupptogs efter kriget hade Rolf funnit en ny älskare i den unge dansaren Jean Börlin från Härnösand. Han hade utbildats vid Kungliga Operan och upptäckts av Michel Fokine som gästspelade i Stockholm och fick överta flera av hans roller när gästspelen var över.

de Maré bekostade Börlins vidareutbildning och när Svenska Baletten bildades blev Börlin dess konstnärlige ledare och koreograf. Rolf tog själv stor del i arbetet med baletten och var långt mer än finansiär. Tillsammans byggde de upp en helt nyskapande repertoar, som saknar motstycke i danshistorien och påverkat scenkonsten under hela nittonhundratalet.

Att de Maré rensat Stockholmsoperan på talangfulla dansare och tagit dem till Paris sågs ej med goda ögon i Stockholm. Detta och rykten om hans utsvävande liv med unga älskare i Paris åstadkom många negativa skriverier och utmynnade i en ren hatkampanj i den högerextrema skvallertidningen Fäderneslandet.

Rolf de Maré som cowboy i USA.

Han förvärvade också en kaffefarm i Kenya, som blev en av hans tillflyktsorter under 1940- och 50-talet. Även om han sålde farmen när oroligheter bröt ut i Kenya, återvände han varje år och bodde då på hotell. Hans "boyfriends" skiftade, men de följde honom oftast på hans resor och deltog i arbetet med att samla in fakta och föremål.

I Stockholm bodde han i en våning vid Karlaplan och umgicks med vänner och konstnärer. Han fortsatte även att stödja dans- och konstvärlden, Rolf de Maré avled 1964, strax innan sin 76-årsdag.

Roilf de Maré och Jean Börlin vid inspelningen av René Clairs film Entr'acte.

Biografin över Rolf de Maré utgör en fascinerande läsning och ger oss bilden av en man, som nog kan sägas vara en av de märkligaste och mest betydande svenska kulturpersonligheterna under 1900-talet.

Om hans gärning vittnar såväl Dansmuseet och dess förnäma samlingar som de många modernisterna och annan – äldre – konst i Moderna Museet och Nationalmuseum, som fick motta huvuddelen av den konstsamling han lämnade efter sig.

Erik Näslund. Foto Bokförlaget Langenskiöld

Boken, som utkommit på Langensskiölds förlag är mycket rikt illustrerad och innehåller ett oräkneligt flöde av information och fakta. Bildredaktör har varit Johan Rosell och Lars Fuhre har verkat som formgivare. Se även Cap & Design 9/08 hur produktionen av verket gick till.

ISBN 978-91-976680-1-9. Boken ska även utges på franska och engelska.
Dansmuseets utställning pågår t.o.m. 1 februari 2009.