Dinna Bjørn – mot nya uppgifter efter arton år som balettchef

Dinna Bjørn, Foto Hufvudstadsbladet

Jag har också fortsatt att bjuda in utländska koreografer av hög klass som Mats Ek (Fluke) och Jiri Kylián (Stepping Stones, Les Noces, Petite Mort, Sechs Tänze).

Den här säsongen har jag medvetet behandlat som min sista och tagit upp några verk som jag ville ge innan jag slutade. Etudes (Etyderna) låg mig varmt om hjärtat och fanns redan på repertoaren när jag började planera Mästarnas afton, min sista produktion som chef här. Glen Tetleys Voluntaries har jag haft tankarna på ända sedan jag kom hit, men då passade den inte in utan Tetley satt upp sin Pierrot Lunaire i stället. Nu var det dags för Voluntaries.

Som tredje verk vill jag ha något dramatiskt, gärna Alexei Ratmanskys Eldfågeln, men han hade inte tid att omarbeta den för oss. Valet föll i stället på Balanchine, mästarnas mästare, och hans balett Den förlorade sonen. Det är en av hans tidiga baletter från tiden med Ballets Russes, som också är historiskt intressant.

Bland de klassiker som vi gjort under min tid är Törnrosa den senaste. Det var Javier Torres idé att göra en något kortare och mer barnvänlig balett med utgångspunkt i Petipas koreografi.

Kan du sammanfatta dina intryck från tiden i Helsingfors?
Till att börja med ville jag lära mig förstå den finska mentaliteten för at kunna öka kontakten mellan baletten och dess publik. Jag ville också uppmuntra balettskolans arbete och utveckla kontakterna med den, bland annat genom att stödja deras produktioner.

Jag har försökt att hålla antalet utländska dansare nere och att låta nya dansare komma in i takt med att äldre dansare avgår. Av kåren på 85 dansare från tretton nationer är arton över 40 år och man avser att dra ner det totala antalet de närmaste åren, för att förhoppningsvis öka det igen senare.

Vad har du för framtidsplaner nu?
Ja, jag har många saker på gång. Jag ska sätta upp Sylfiden i Mulhouse, Napoli i Moskva tillsammans med Frank Andersen. Här i Helsingfors ska Raymonda komma upp och i Oslo ska Nötknäpparen upp igen på nya operan. I Köpenhamn blir det en ny H C Andersenbalett på Tivoli i min egen koreografi.  Jag ska förstås också fortsätta att undervisa i balett.

Några fakta:
Dinna Bjørn föddes in i baletten. Hennes far Niels Bjørn Larsen (1913-2003) var premiärdansare, koreograf och balettpedagog vid Den Kongelige Ballet i Köpenhamn och balettchef där 1951-56 och 1958-65. Han avslutade sin karriär med att dansa Dr Coppelius på sin 80-årsdag. Dinnas mor Elvi Henriksen  (1916-2003) var konsertpianist och ägnade en stor del av sitt liv till att spela för och med baletten.

Dinna fick genom föräldrarna och sin utbildning vid Det Kongeliges balettskola och genom sitt engagemang vid Den Kongelige Ballet hela Bournonvilletraditionen så att säga med modersmjölken. Hon var en av dem som 1976 bildade Bournonvillegruppen, en grupp unga dansare från Det Kongelige som vann stor uppskattning för sina framträdanden och bidrog till att göra Bournonvilles koreografiska arv känt och aktat över hela dansvärlden.

Bournonvillegruppen 1979: Lise Stripp, Dinna Bjørn, Arne Villumsen, Frank Andersen, Eva Kloborg, Bjarne Hecht, Niels Kehlet, Anne Marie Vessel, Ib Jeppesen och Annemarie Dybdal. Foto Mydtskov

Dinna Bjørn dansade många solistroller med Den Kongelige Ballet, bland annat i Sylfiden (Bournonville), Nötknäpparen (Fleming Flindt), Petrusjka (Fokin), Graduation Ball (Lichine), Four Last Songs (Rudi van Dantzig), The Leaves Are Fading (Anthony Tudor), Les Sylphides (Fokin), La Spectre de la Rose (Fokin) och Den unge mand skal giftes (Fleming Flindt).

Dinna Bjørn utnämndes till balettchef vid Den Norske Nasjonalballett 1990 och stannade där till 2002. Det sista året blev hon även balettchef vid Finska Nationalbaletten och delade tiden mellan de båda uppdragen under ett år. Hon avslutar sitt engagemang som balettchef i Helsingfors i och med vårsäsongen 2008.

Dinna Bjørn är erkänd som en av de främsta experterna på Bournonvilles stil och koreografi och har enträget arbetat för att hålla denna stil och repertoar levande genom undervisning, masterclasses och återuppsättning av Bournonvilles baletter.

Dinna Bjørns efterträdare i Helsingfors blir som Dansportalen tidigare meddelat hennes landsman Kenneth Greve.