Danske dansaren och koreografen Flemming Flindt död

Världen började få upp ögonen för dansk baletts kvalitet och obrutna tradition från 1800-talets romantik när Auguste Bournonvilles bevarade koreografier presenterades vid en rad årliga balettfestivaler på Det Kongelige Teater från 1951 och framåt. Världens danskritiker och balettomaner vallfärdade till Köpenhamn och de framstående dansarna blev snart beundrade av en hel värld.

Flindt som Don José i Roland Petits Carmen. Foto Mydtskov

Som 10-åring började Flemming vid Det Kongeliges balettskola men det var först två år senare han på allvar bestämde sig för att bli dansare. Anledningen var teaterns balettchef Harald Lander, som då själv tog sig an undervisningen.

Lander var en mycket bra lärare, sträng men dynamisk, som ingav den unge Flemming ett oemotståeligt behov att bli dansare, 1951 blev Lander tvingad att lämna Det Kongelige Teater efter en schism med baletten. Han flyttade till Paris där han blev chef för operabaletten. Flemming följde efter, blott 16 år gammal, och fortsatte sina studier för Lander.

1955 kom han hem till Köpenhamn som färdig dansare. Hans första roll blev Harlekin i Balanchines Sömngångerskan instuderad av koreografen själv. Då baletten åkte på gästspel till Edinburgh Festival 1955 kom  Flindt i kontakt med London Festival Ballet och sökte dit och fick engagemang direkt som  gästsolist, vilket han fortsatte vara även sedan han utnämnts till Kongelig solodanser (= premiärdansare) i Köpenhamn 1957.  

I London återsåg han sin landsmaninna Toni Lander, då gift med Harad Lander, de kom sedan att dansa tillsammans vid många tillfällen, även hemma i Köpenhamn. Han blev snabbt erkänd och Harald Lander tog honom snart till Paris som étoile på Parisoperan 1961. Han gästade även runt om i världen, bl.a. hos Royal Ballet Covent Garden och Bolsjojbaletten.

Flemming Flindt var en viril och virtuos dansare med stark utstrålning, kraft och dansglädje. Då jag såg honom i Landers Etudes på 1960-talet gick det inte att sitta stilla i bänken när finalen kom med sina betvingande hoppsekvenser.

Efter en karriär som internationell stjärndansare återkom han till Det Kongelige Teater som balettchef 1966 till 1978. Därefter ledde han sitt eget kompani med föreställningar i Cirkusbygningen i Köpenhamn innan han åtog sig posten som chef för Dallas Ballet i USA 1981-86.

Flemming och Vivi Flindt repeterar Toreadoren i november 2008 med Ballet San Jose. Fotograf John Gerbetz

Men han satte också upp Svansjön (1969) och gjorde en nytolkning i Bournonvillestil av mästarens Toredoren (1978), På senare år koreograferade han den historiska baletten Caroline Mathilde (1991) och De röda skorna (1998) båda för Det Kongelige..

Utanför Det Kongelige skapade han bland annat den erotiska revyn Vidunderlige Kælling på Det Ny Teater (1975) och Salome på Cirkus (1978). I Dallas kom Fedra (1987) och han iscensatte musikalen Cyrano de Bergerac för Gladsaxe teater (1993).  Och mycket, mycket mer . . .

Han gifte sig 1970 med den unga Vivi Gelker-Flindt som blev hans musa och stjärnan i många av hans föreställningar. Även om de senare skildes, fortsatte de att samarbeta och Vivi Flindt iscensätter hans baletter vid nya uppföranden.

Flemming Flindt gästade som koreograf  både Stora teatern i Göteborg med Felix Luna och Trio (1974) och Kungliga Operan i Stockholm med Duell (1977) och Toreadoren (1978).

1974 hedrades Fleming Flindt med titeln Riddare av Dannebrogen och 1975 tilldelades han Carina Arimedaljen i Stockholm.

Flemming Flint avled den 3 mars 2009 i Sarasota, Florida efter en kort tids sjukdom. Ham kommer att begravas i Danmark.