Anita Jokela: Hösten i St. Michel – våren i Helsingfors

Savcor Ballets jubileum i konserthuset Mikaeli i St. Michel bjöd åter publiken på det absolut bästa inom sin genre. Programmen var tre olika. Galaföreställningen innehöll pärlor av olika verk och en riktig pärla var också en traditionell Giselle som en representant för den romantiska epoken på 1800-talet. Även barnen fick se en egen helaftonsbalett, Cipollino. Den återkommer även nästa höst i St. Michel.

Samarbete mellan fr.v. Mariinskijteatern, Michailovskijteatern och Mikaeli konserthus. Foto Savcor Ballet

Anastasia Matvienko och Denis Matvienko, redan bekanta för St.Michel-publiken, dansar numera på anrika Mariinskijteatern. Tidigare har detta äkta par varit medlemmar av Michailovskijteaterns balett, vilken med ledning av Farukh Ruzimatov numera håller på att profilera sig starkt som kan tävla med förstnämnda Mariinskij. Ruzimatov har själv varit och är en dansare av klass.

I St.Michel sågs artister från Michailovskij, även känd som Maly- eller även Mussorgskijteatern. Själva byggnaden i St. Petersburg är nyrenoverad. Dansarna – de är kunniga och bra tränade hela gänget.

Cipollino: Irina Perren som Magnolia och Nikolaj Koripajev som Unge Greve Körsbär. Fotograf Gene Schiavone

Rörelsespråket är tydligt och delvis väldigt enkelt: marsch, viftande med händer och fötter och sådant.

Alexei Kuznetsov som Cipollino. Fotograf Gene Schiavone

Alla de uppträdande grönsakerna bor i samma stad. Deras bostäder är ganska trevliga – stora korgar och liknande. Det är precis vad man behöver för egna lekar därhemma också. Grönsakerna upplever livet och dess konflikter, men till slut är allt igen solsken och grönsakerna är överens om hur livet skall vara i den lilla grönsaksstaden.

Baletten Cipollino – ”Lilla Löken” – är mycket populär i St.Petersburg. Själva berättelsen är från Italien, av Gianni Rodari (1920-1980), som fått ett Hans Christian Andersen-pris (1970, Wikipedia). När man ser närmare på iscensättningen kommer man som vuxen på tanken att det kanske kunde vara något mer som borde bakas in i berättelserna: upptäckarglädjen hos publiken. Visas något för tydligt blir det tråkigare än vad det annars kunde vara. Om en teckning är fulländad till det sista och pennans linje aldrig har brutits blir det inte kvar utrymme åt fantasin.  Det här fenomenet lider kanske Cipollino lite av. Storyn är invecklad, och den dansas i två timmars tid med en paus emellan. Kunde vara på plats att de minsta i publiken får veta på förhand vad som händer – då kan de njuta mest av helheten, av berättelsen och dansen.  

Bra gjord är denna Cipollino – och det är utan vidare värt att se baletten. Förutom för dansens skull också på grund av de färgstarka dräkterna och en trevlig scenografi av Valeri Leventhal. Michailovskijteaterns orkester leddes av kapellmästare Mihail Pabuzin.

Anastasia och Denis Matvienko i Giselle, akt I. Fotograf Gene Schiavone

Som dansare har Anastasia visat sin förmåga redan tidigare, och hennes strävan till artisteri har nu burit frukt. Äkta mannen Denis nästan klagade över att hustrun jobbar alltför hårt – jag fick växla några ord med honom förra våren i St. Petersburg. Denis var glad att Anastasia hade fått plats i Mariinskijteaterns balett som solist och förutspådde att det skall bli en bra sak för hennes utveckling (sic). Så nu väntar vi ivrigt också på nästa höst i St.Michel; Matvienkos kommer att vara stjärnor på årets balettfestival  den 23 till 26 september 2010..

Paret Matvienko i akt II. Fotograf Gene Schiavone

När vi talar om Denis: själva dansens kvalitet – i en klass för sig. Det är något som syns mycket tydligt: det är intressant att även om några åskådare ibland kan tycka att de inte förstår balett och förklarar att de inte vet vems eller vilken sorts dans som är bra, tycks även dessa personer urskilja skillnaden mot det vanliga – då det kommer någon till scenen som verkligen kan sin sak och utstrålar personlighet. Även om man kan tänka att de allra bästa åren kanske ändå ännu ligger framför Denis – är det just detta – att mogna som dansare – och för det behövs det bara att man levt tillräckligt länge och hunnit uppleva livet. "Åldrandets charm", om man hunnit växa till en personlighet, så att säga, och när man kommit dithän är allt ofta ganska snabbt över som dansare.

Myrthas roll dansades av Irina Kosheleva, Hilarion var Alexander Omar, bond-pas-de-deuxet gjordes av Sabina Japparova och Andrej Jahnjuk, allt utstuderat väl. Wilierna sågs i formationer och poser som var en fröjd för ögat.

Förutom paret Matvienko kom alla de övriga solisterna och corps de ballet i den här föreställningen från Michailovskij. De tre fina vita och slanka vinthundarna som också betedde sig som aristokrater i första akten med det nobla jägarsällskapet bidrog också för sin del till den utsökta kvaliteten i denna Giselle.

Anastasia Lomantsenkova och Anton Ploom i Kavalleriet gör halt. Fotograf Gene Schiavone

Anastasia i Raymonda. Fotograf Gene Schiavone

Se Radio and Juliet
Radio och Juliet visas för övrigt i sin helhet på Youtube - dansad av paret Matvienko, och även av ett annat par.

På kommande: Samarbetsprojektet med Savcor Ballet och Nationaloperan i Helsingfors:
Nutida balettgruppen Eifman Ballet kommer på besök 22–25 april 2010 med fyra föreställningar och två program, Röda Giselle och Onegin.

Röda Giselle är en berättelse om dansösen Olga Spessivtseva. Den blodiga revolutionen i Ryssland blev för mycket för henne. Till sist levde hon sig så djupt in i rollen som Giselle att hon inte längre förmådde återvända till verkligheten.

Spring Waters med Irina Perren och Marat Shemiunov. Fotograf Gene Schiavone

Om Eifman Ballet kan du läsa mer i våra tidigare artiklar om Eifmans Onegin och dansfestivalen  i Mikkeli 2008.

Röda Giselle. Fotograf Valentin Baranovskiy

De dansade verken:
Cipollino, musik Karen Chatjaturjan, kor. Henrik Maijorov  
Giselle, musik Adolphe Adam, koreografi  Jean Coralli, Joseph Mazilier, Jules Perrot, Marius Petipa, förnyad av Nikita Dolgushin

Galan:
Le Halte de Cavallerie. Musik: Johann (Ivan) Armsheimer, koreografi Marius Petipa.
Grand Pas Classique. Mus. D. Auber, kor. Petipa.
Ocean and Pearls ur baletten The Little Humpbacked Horse. Mus. C. Pugni, kor. A. Gorskij.
Gopak – ukrainsk dans ur baletten Taras Bulba. Mus. V. Soloviev-Sedoi, kor. R. Zakharov.
Radio and Juliet. Mus. Radiohead, kor. E. Clug.
Spring Waters. Mus. Sergej Rachmaninov, kor. A. Messerer.
Raymonda, Grand Pas. Mus. Alexander Glazunov, kor. Petipa.