Anders Jörlén: Jubileumsåret för Ballets Russes

avslutades i Paris.

Med ett hundrafemtital kostymer i praktfulla färger och motiv från såväl Rysslands primitiva forntid som exotiska miljöer från när och fjärran inom det stora ryska väldet, utgör Dansmuseets utställning en fascinerande och överväldigande upplevelse. Under oktober visade museet dessutom en serie föreställningar av Stravinskijs Våroffer i stark och gripande koreografi av Norberto dos Santos.

Skiss av Leon Bakst till Schéhérazade 1910. Foto Dansmuseet

Boken har en inledande bakgrundstext av museichefen Dr Erik Näslund. Alla de olika konstnärerna och baletterna presenteras ingående. Ett minus är att bokens designers har fortsatt trenden från boken om Rolf de Maré med en myckenhet av mycket finstilt text och ibland starka bakgrundsfärger till denna text. Alla läsare är inte 25 år och har 100 procent synskärpa!
– - –
Dansportalen skrev i juli om John Neumeiers oförglömliga och fullödiga 'Ballettage' i Hamburg, som till största delen ägnades Ballets Russes. Nu avslutar vi året med en rapport från platsen där det hela började – i Paris –  där baletten vid Opéra National de Paris visade sitt jubileumsprogram och en egen exklusiv utställning i Palais Garnier, i dagligt tal: Parisoperan.

Jubileumsföreställningen
Den välmatade föreställningen omfattade fyra portalverk ur Ballets Russes repertoar: Le Spectre de la Rose (Rosendrömmen), L'Après-midi d'un faune (En fauns eftermiddag). Le Tricorne (Den trekantiga hatten) och Pétrouchka.(Petrusjka).

Mathias Heymann i Le Spectre de la rose. Foto Opéra National de Paris

Vaslav Nijinskij som faunen.

Mjölnaren i perfekt tolkning av José Martinez. Fotograf Sébastien Mathé

Central i dramat är en marionetteater, som framvisas av en 'charlatan' (kringresande förevisare). De tre dockorna är ballerinan som uppvaktas av den virile moren men älskas av den oansenlige narren – Petrusjka. Inför den upphetsade massan utspelas ett triangeldrama som slutar med Petrusjkas död för morens skarpa sabel.  Men – visar charlatanen – Petrusjka var bara en docka fylld av halm! Från taket på marionetteatern skrattar dock Petrusjka själv– den poetiska symbolen för den odödliga ryska folksjälen.

Benjamin Pech som Petrusjka. Foto Sébastien Mathé

Även till Parisutställningen finns en diger katalog med mycken text men ett relativt fåtal bilder. Parisoperan har också en välsorterad butik i Palais Garnier, där man kan finna det mesta om dans och opera från vykort och små souvenirer till stora, vackra fotoböcker och massor av saker som associerar till verksamheten.

Den traditionella Nötknäpparen
Ingen julsäsong utan Nötknäpparen – det sägs att över hela världen ges ungefär 200 versioner av julbaletten framför andra – varje år! I Paris har man ju flera opera- och baletteatrar, så där ges ofta två balettproduktioner samtidigt på Palais Garnier respektive Opéra Bastille. Denna gång gavs alltså Casse noisette (Nötknäpparen) i Rudolf Nureyevs uppsättning på Bastilleoperans väldiga scen – jag upplever den som fyra gånger större än Stockholmsoperans!.

Nureyev gjorde sin första uppsättning av Nötknäpparen 1967 i Stockholm – en stormig upplevelse får de svenska dansarna. Parisversionen gjorde 1985 och har behållit huvuddragen från Stockholmsversionen där Clara är en ung flicka som står på tröskeln till vuxenlivet och i drömmen upplever sin bävan och nyfikenhet inför kärleken och erotiken. Hennes familj framträder till exempel i skepnad av skrämmande fladdermöss. Koreografiskt håller sig Nureyev till den klassiska ryska traditionen byggd på Marius Petipa.

Dorothée Gilbert i Nötknäpparen. Foto Opéra National de Paris

Att sedan få vila ut i Carina Aris vackra ateljévåning i Montmartre med utsikt över takåsarna i Paris åt alla håll och Sacre Coeur i blickfånget....  En scenografi värdig Benois eller Bakst!

Snöflingornas dans. Fotograf Sébastien Mathé