Sommaren 2010 i London kännetecknades av dåligt väder och bra dans, Bolsjojbaletten i Royal Opera House och Michailovskijbaletten på Coliseum och Nederlands Dans Theater på Sadler’s Wells. De bägge ryska kompanierna hade egna versioner av Svansjön och Giselle på programmet liksom även ett mer ovanligt utbud.
Bolsjojbalettens uppsättning av Le Corsaire (Korsaren) i en ny produktion av Alexej Ratmanskij är ett fint exempel på Petipas oändliga koreografiska uppfinningsrikedom. Emellertid har baletten, skapad 1899, då det rådde brist på manliga dansare, allvarliga brister i strukturen. Dess berömda pas de deux kommer i första akten varefter korsaren, Ruslan Skvortsov, tas till fånga och sätts i fängelse för att återkomma först under de sista minuterna.
Niklas säger att han har gjort en del jobbsonderingar, men han hade då egentligen redan bestämt sig för att ägna ett år åt vidareutbildning. Valet föll på Moskvas statliga akademi för koreografi, också kallad The Bolshoi Ballet Academy. Han tog reda på att man där tar in ett antal utländska studenter och fick veta hur man söker dit. Han satte samman videoinspelningar med olika framträdanden från skoltiden och skickade in sin ansökan.
Fliessende Welten är även titeln på John Neumeiers senaste helafton för Hamburg Ballett. En afton som innehåller två verk: Seven Haiku of the Moon och Seasons – The Colors of Time. Neumeier fascineras och inspireras av den asiatiska konsten och tankevärlden och har starka band till den japanska teaterkulturen.. De båda verken skapades för Tokyo Ballet 1989 resp 2000, men har nu fått sin europapremiär med Neumeiers egen Hamburg Ballett. Premiären skedde den 13 juni vid öppningen av årets Hamburger Ballettage, de trettiosjätte i ordningen.
Runt om i de nordiska och baltiska länderna arrangeras dansfestivaler, galor, sommarteatrar i det gröna och dansare som bildar grupper och turnerar med sina kollegor, experimenterar med ny koreografi och hittar nya publikskaror.
