Dansportalen
Bild2 De la Vibe

Binita Kharel, Elin Karlsson, Mari Raudsepp, Fanni Ijäs, Johanna Fröjd. Foto: Privat

Fler kvinnliga housedansare på scenen

STOCKHOLM: Housedanskollektivet De La Vibe består av Fanni Ijäs, Binita Kharel, Johanna Fröjd, Mari Raudsepp, Elin Karlsson och Sandy Escudero Torres. Fanni är initiativtagaren till kollektivet och vi träffas och samtalar om deras samarbete.

Vad innebär danskollektiv för er?

Vi är inte ett kompani som bara arbetar med föreställningar, vi försöker jobba demokratiskt så alla kan påverka hur, med vem och vad vi arbetar med. Det kan vara något sceniskt, organisera events eller hålla klasser. Vi vill lyfta fram housedanskultur, skapa plattformar där det går att umgås och dansa house.

Bild 1 De la Vibe

Elin Karlsson, Johanna Fröjd, Fanni Ijäs, Binita Kharel, Mari Raudsepp. Foto: Privat

Betyder det att ni byter roller?

Ja. Tanken är att vi ska vara en grupp som finns för varandra i syfte att göra saker när det kommer till housedans och där vi turas om att vara ledare. Från början startades De La Vibe för att vi skulle göra en scenisk produktion och nu har det utvecklats till något annat.

Gällande föreställningen Fill Me In så var det jag som var konstnärlig ledare och som kom med en vision och idéer. Sen jobbade vi tillsammans utifrån improvisation för att skapa material. Det är ett sätt att få fram allas olika uttryck och undvika att göra oss till kopior av varandra.

När startade ni?

Det var 2013. Det grundade sig i ett behov av att få fler kvinnliga housedansare att synas på scenen. Jag samlade en grupp kvinnor som jag tycker är inspirerande med liknande ingång till housedans. Vi gjorde en work in progress version av Fill Me In som visades på Urban Moves festival i Oslo 2014. Därefter skapade vi en helkvällsföreställning som hade premiär på Urban Connection på Dansens hus 2017. De La Vibe är ett forum där vi lyfter fram och utforskar den sociala ursprungliga sidan av house.

Bild 4 De la Vibe

Mari Raudsepp, Elin Karlsson, Fanni Ijäs, Johanna Fröjd, Binita Kharel. Foto: Einar Kling-Odencrants

Har det varit ojämlikt vilka som dansar på scenen med tanke på kön?

Ja, jag upplevde att det var många tjejer som höll på med housedans men inte syntes på scenen. Sen har det inte funnits så många helt rena housedansproduktioner utan mer föreställningar där olika stilar inom streetdans blandats. Nu har det börjat förändras. Idag finns många streetdansgrupper som består av endast tjejer och som gör egna projekt. Förut har det ofta varit så att en tjej varit en del av en grupp med killar.

Vad är det som är så speciellt med house?

House kan vara jättemånga olika saker. För mig är det dansstilen som är mest fri. Jag njuter väldigt mycket av att dansa house. Det finns ramar men inom dessa tillåts ett experimentellt utforskande och då blir det intressant för mig. Den sociala kontexten kan vara något annat än varför man vill sätta upp house på scenen. Många dansar house på klubbar och fester.

Under julhelgen var vi till Sydafrika. Där finns mycket housemusik men housedansstilen är annorlunda jämfört med det vi dansar. Den housesdanskultur som vi håller på med startade i Chicago och New York och skiljer sig från hur dansen har utvecklats i Sydafrika. Under resan fick vi inspiration genom möten och utbyten med dansare som vi träffade.

Vad är ert nästa projekt?

I sommar kommer vi spela delar av Fill Me In på Malmö Sommarscen, i höst fortsätter vi hålla klasser och sedan finns tankar på att skapa en ny föreställning.

Jenny Berkán

11 juni 2018

 

Jag ville bara dansa
NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats