Dansportalen
Kratt 1

Byns ungdomar i dans. Foto Harri Rospu

Stiligt och färgstarkt

HELSINGFORS: Finland har i år fyllt 100 år och grannlandet Estland firar sina 100 år som stat nästa år. För att i kulturens tecken fira gemensamt kom Estoniabalettens artister till Helsingfors. De hade inlett besöket med ett annat program i Tammerfors. Också en galaföreställning i Musikhuset i Helsingfors gavs med operasolister från bägge länderna. Även där medverkade Estoniabaletten.

En ny produktion av kompositören Eduard Tubins balett Kratt – Den Lede – visades två gånger och med två rollbesättningar. Jag såg de båda fartfyllda föreställningarna på Aleksandersteatern.

Kratt 517

Djävulen. Jevgeni Grib. Foto Harri Rospu

Marina Kesler har gett sin syn på denna folkliga saga i sin koreografi. Den är fräsch och händelserna löper i god takt framåt. Detta präglar också gruppdanserna i sina färgstarka dräkter.

Även om de folkliga dansernas längd kanske är lite utdragen, är det inte störande på något vis: det finns tillräckligt med variation och dansglädje så att åskådarna kan trivas med vad som bjuds. Rytmen hålls.

I koreografin kan man märka hänvisningar till något man känner igen från verk som setts tidigare:

Vissa av oss påminns om Kurt Jooss klassiker Gröna Bordet i en av scenerna, inte helt sällsynt i balettsammanhang. Bl.a. i Boris Eifmans verk har vi sett tydliga hänvisningar.

Det är makt, rikedomar och ekonomi som härskar också här – man kan ju föra en diskussion också i balettverk, eller föra diskussionen vidare.

Sagan Kratt

Två ledande teman finns i berättelsen; det första om en bondes begär efter pengar, och det andra om kärleken mellan hans dotter och en dräng. Dessa teman knyts till varandra.

I början ingår Bonden (Anatoli Arhangelskij) en pakt med Djävulen (Andrea Fabbri/Jevgenij Grib). Denne skapar en varelse – Kratt (Patrick Foster/John Rhys Halliwell) – som får i uppgift att samla rikedomar åt Bonden. Som man kan tänka går det i slutet illa för bonden, han drunknar – Kratt har till slut blivit trött på hans girighet.

Kratt 093

Vårens firande. Foto Harri Rospu

På ett café träffas Dottern (Marita Weinrank/Marta Navasardyan) och Drängen (Jevgenij Grib/Sergej Upkin). Den sistnämnde duger dock inte som blivande svärson till Bonden, och Dottern förbjuds att träffa och umgås med Drängen.

Denne är dock en envis person: han kommer att agera mot Kratt då han ser dennes verksamhet. Kratt i sin tur hämnas genom att sätta eld på Bondens affärslokal. Slutet är då honom nära.

Ståtliga Anatoli Arhangelskij gör Bondens roll båda aftnarna. Gestalten väcker respekt, han dansar starkt med precisa antydningar, är en viljestark far som inte tål invändningar från dottern. Samtidigt är han svag i avsaknad av livets riktiga innebörd.

Den första kvällen ses Patrick Foster som Kratt. Liksom unge John Rhys Halliwell – han med en mycket fin teknik och snabbhet i dansen – imponerar även Foster i rollen.

Medan Rhys Halliwell även som typ obemärkt kan gå under huden på alla han möter i äventyret blir Fosters Kratt en något mognare och äldre gestalt.

Typerna är sminkade på ett uttrycksfullt sätt, så även Djävulen. I den rollen övertygar åter igen både Andrea Fabbri och Jevgenij Grib, de leker för fullt i denna pjäs.

Kratt 378

Dottern och Drängen. Marta Navasardyan och Sergej Upkin. Foto Harri Rospu

Den första kvällen tar även 20-åriga Marita Weinranks starka gestalt scenen i besittning. Hon tolkar rollen som Dottern gediget i dans och skådespeleri, uttrycksfullt och varmt.

Jevgenij Grib som Drängen och hennes utvalde i sagan, agerar full av iver. Parets samarbete är harmoniskt.

Den andra kvällen gör Marta Navasardyan en något försiktigare dotter. Hennes steg är lätta och flickaktiga. Drängen, Sergej Upkin är stjärndansaren som alltid övertygar, han är stark i tekniken och en fin partner.

Heidi Kopti är den ena av de två ledande väninnor som också lyser på scenen, tillsammans med Helen Bogatch gör de fint ifrån sig i spetsen av balettkåren.

Estonias corps de ballet strålar vid detta gästspel, den skapar en atmosfär som man trivs med. Damkören medverkar även och skapar stämning med sin sång.

Koreografin förmedlar än en skön vårkänsla med dans och sång, än är det riktigt ståhej. Händelserna avbildar 'Livet' som det kan vara, tolkar människans natur. Publiken har under kvällen upplevt en lite annorlunda – estnisk – saga.

Anita Jokela

19 dec 2017

Jag ville bara dansa
NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats