A WEB MAGAZINE ABOUT DANCE – EST. 1995

Dansportalen
Rena Narumi och Anton Valdbauer i Midsommarnattsdröm. Foto. Foto Hans Nilsson

Rena Narumi och Anton Valdbauer i Midsommarnattsdröm. Foto. Foto Hans Nilsson

Ekman förlöser den svenska drömmen

STOCKHOLM: Alexander Ekman är i sanning en smart man. Om han ägnat sig åt politik, skulle han mycket väl kunnat styra landet. Även om hans starkt utvecklade känsla för det löjliga och hans dragning till att ha roligt skulle kanske hindra honom att nå de högsta positionerna, ger de honom förvisso fritt utrymme att koreografera.

Hans uppsluppna Midsommarnattsdröm för Kungliga Baletten är Underhållning med stort U.

Text in English

Alexander Ekman i balettsalen. Foto Hans Nilsson

Alexander Ekman i balettsalen. Foto Hans Nilsson


Glöm Shakespeare och Stratford upon Avon, det här är definitivt en svensk skapelse. Första akten bygger på svenskt festfirande medan i andra akten får midsommarnattsdrömmen vingar och lyfter, stundtals bokstavligen, på fantasins vingar. Mikael Karlsson, Ekmans samarbetspartner sedan länge, har levererat ett partitur värdigt stora drömmar. Ensemblen framträder i full styrka, jag räknade till 38 på scenen, lägg därtill Anna von Hausswolffs änglalika röst och en svensk dröm har skapats.

Drömmaren, Dragos Mihalcea, ligger och sover på scenen när publiken kommer in. Hans partner, Nadja Sellrup, kommer för att väcka honom med fickorna fulla av hö inför festligheterna, det är ett teaterknep som upprepas i slutet och knyter ihop baletten på ett snyggt sätt.

En av Ekmans stora talanger är hans skicklighet att skapa enesemblerörelse, vilket tydligt syntes i Cacti [för Nederlands Dans Theater 2010].

Öppningsscenen i Midsommarnattsdröm. Foto Hans Nilsson

Öppningsscenen i Midsommarnattsdröm. Foto Hans Nilsson


I Midsommarnattsdröms öppningsscen, på ett fält fyllt av höbalar, slänger dansarna halmstråna rytmiskt och unisont med häpnadsväckande verkan som får publikan att dra andan och applådera av förtjusning, Medan Mihalcea prövar sig på en enkel dansrörelse på toppen av en höbal får han snart hela sscenen att dansa runt midsommarstången och åter igen sög publiken i sig alltihop.

Det händer mycket i första akten. När väl höet sopats undan, återvänder dansarna och klär sig för fest och lekar. De skålar för vår goda hälsa, men delar inte med sig av bubbelvinet och när festan drar mot sitt slut, har en herre tappat byxorna och flera av gästerna har fått för mycket till livs men ingen allvarlig skada har inträffat. För att vara en akt med förvånande lite koreografi är det, trots allt, alltid intressant.

Akt två, drömmaren väcks ur sin mardröm och sätter sig stirrande upp. Karlssons musik, en förvrängning av första aktens, som ljuder avbruten av skarpa elektroniska läten, bildar det rätta underlaget för det kaos son följer, där borden lutar och dansare flyger. Frågan som ställs under festen 'Tog du med laxen' återkommer spöklikt allt medan fisken återkommer i ständigt skiftande storlek, rullar med ögonen och hotar att svälja kocken, tills slutligen, med ett fyndigt dans-skämt, Sellrup fångar in fisken när hon reser sig ur sin ´fish-dive' [klassisk balettposition].

Sellrup är en fröjd att se från början till slut: en högst mångsidig dansare som förvandlar sig utan ansträngning från flickan från landet till sofistikerad värdinna och till stor ballerina, medan hon tar tillvara det komiska i förbifarten. Mihalcea gjorde även han en förnämlig prestation som den som håller festen igång vandrar han omkring, vilsen i en drömvärld. Han samlar sig till det stora pas de deuxet för att, slutligen, släpa sin säng tillbaka till sitt hörn och falla i sömn.

Festens höjdpunkt – man skålar med publiken. Foto Hans Nilsson

Festens höjdpunkt – man skålar med publiken. Foto Hans Nilsson


Ekman ägnar sig sällan åt de finare detaljerna i rörelserna, så andra aktens duett för Sarah Jane Medley och Jérôme Marchand var någonting extra. Det svenska talesättet 'midsommarnatten är inte lång, men den sätter många vaggor i gungning' tog de till sig och tillbringade mycket av första akten med att famla kärlekskrankt på golvet, under bordet och upp mot väggarna. I drömmen rör de sig med långa sensuellea rörelser, armarna ömt famnande och sammanflätade, kropparna smälter ihop och skapar någonting ganska lysande.

För den kvinnliga kåren har Ekman skapat ett mer provocerande inslag. Med håret utsläppt, bara ben och klädda endast i skjortor och tåskor, struttar de omkring på scenen som amasoner. Tåspetsarna förekommer flitigt i drömmens värld. Daniel Norgren-Jensen, som sysselsättter sig med den typiskt manliga uppgiften att grilla köttet i första aktens grillparty, förvandlas nu till en högst atypisk kock i tåskor, där han bevisar att han kan dansa bourréer som de bästa, i en högst underhållande framställning.

Fler drömfigurer förekommer i form av två män utan huvuden, Preston McBain och Joakim Stephenson. Deras förhållande inbegriper dryckenskap (ett populärt fritidsnöje i detta stycke), långsam dans och lite tafsande, samt en mycket underhållande slagsmålsscen, vilket de genomförde beundransvärt.

Mikael Karlsson vid tangentbordet. Foto Hans Nilsson

Mikael Karlsson vid tangentbordet. Foto Hans Nilsson


Mikael Karlssons musik är en gåva till dansen: den är besvärjande, melodisk och hela tiden engagerande. Han blandar elektroniska ljud med instrumentering och folkmelodier i ett sömlöst flöde. Men han och von Hausswolf ansvarar för sångtexterna och hennes röst, eterisk och nynnande, stannar inom en, långt efter det att ridån gått ned. Min enda invändning är att hon sjöng på engelska. Förvisso spelar hon den utomstående, ständigt vandrande ensam, men det här var en så helsvensk kväll att ett främmande språk skar sig mot verkets kärna.

Anna von Hausswolf. Foto Hans Nilsson

Anna von Hausswolf. Foto Hans Nilsson

"Allt kan hända i en dröm", säger Ekman och det talar till hans starka sidor i en värld där det surrealistiska kolliderar med det löjliga.

Han framhåller även problemen med att avsluta drömmen och skapa ett teatermässigt slut – och det problemet har han ännu inte löst.

Skaran av neutrala figurer trippande runt på scenen vid slutet, är både söt och roande i det de gör. Dock varar scenen alltför länge och väckarklockan kunde ha ringt några minuter tidigare.

Emellertid är Midsommarnattsdrömmen ett perfekt sommarnöje. Ekmans bästa helaftonsverk hittills och ett förnämligt tillskott till Kungliga Balettens repertoar.

Maggie Foyer
20 April 2015
Översättning Anders Jörlén

NorrDans
GöteborgsOperan
Dans i Nord

Läs mer här:

twitter
Instagram
Instagram

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats