Dansportalen
Dag Andersson, Sandra Medina, Lars Bethke och Anders Larsson. Fotograf Håkan Larsson

Dag Andersson, Sandra Medina, Lars Bethke och Anders Larsson. Fotograf Håkan Larsson

Lars Bethke i personligt samtal om


tro, scen och självförtroende

STOCKHOLM: Det började med musiken. Lars Bethkes senaste uppsättning, Skippin’ Through the Graveyard, handlar om tro, hopp, skam, skuld och renande vattenbad och ackompanjeras av amerikansk country och bluegrass med rötterna djupt i den religiösa budskapsmyllan.
"Det var Dag (Andersson) som tog kontakt med Sandra (Medina) som tog kontakt med mig. De hade en idé om att gör något med bluegrass, spela, sjunga, dansa och försöka diskutera det faktum att vårt samhälle är uppbyggt enligt en kristen mall som vi knappt har koll på. Många spelar och gillar också den här djupt religiösa musiken, men få står för texterna. Snarare ber man om ursäkt och generas av budskapet. Det uppstår en rolig clash mellan den glättiga musiken och de otroligt mörka texterna."

Skippin’ Through the Graveyard börjar med att publiken (församlingen) kommer in i en kyrkoliknande lokal där tre män och en kvinna sitter i stilla bön. Församlingen (publiken) står tätt, tätt ihop vid en vattenfylld bassäng, på andra sidan det sakrala rummet. Kvartetten Bethke, Andersson, Larsson och Medina brister ut i stämsång; ”My soul is heavenly bound”.

Sandra Medina och Dag Andersson i 'Jordanfloden'. Fotograf Håkan Larsson

Sandra Medina och Dag Andersson i 'Jordanfloden'. Fotograf Håkan Larsson

Redan i denna inledning är träffsäkerheten stor. Scenografi och kostym är estetiskt tilltalande med shakerinspirerade rena träytor, levande ljus och bänkar som förvandlas till en bro – och publiken bjuds vänligt att gå på vatten. Vi hjälps en i taget över floden, får våra händer tvättade i varmt vatten och under sång och gitarrspel slår vi oss ner i salongen på Dansens hus Lilla scen.

Lars Bethke är känd som en mångsidig scenaktör. Han började som dansare, fortsatte som skådespelare och har genom åren blivit en etablerad regissör och koreograf. Dessutom sjunger han med himmelsk basröst, något det ges prov på i föreställningen, ett projekt som blev en spännande resa.

"Vi ville behandla ämnet religion öppet, utan att ironisera. Ställa ärliga frågor för att öppna sinnen. Peka på det dråpliga i varandet!"

Skippin´ Through the Graveyard är en föreställning om frikyrklig besatthet och mänsklig längtan. Med musik och spirituell stämsång, dansant humor och extatisk mim, möter vi fyra märkliga missionärer ute på en fantasirik himmelsfärd i sökandet efter meningen med tron. Och livet.

På scen gör alla fyra allt. Sjunger, spelar, mimar och dansar. I ett långt parti sjungs det dessutom allsång, Amazing Grace, tillsammans med publiken och det leks utmanande med den kollektiva masspyskosens medryckande gemenskap. Ljudbilden ekar, som i ett stort och öde kyrkorum, eller kanske själens tomrum. Omvärderar vi våra fördomar, eller bekräftar vi dem?

Föreställningen ger starkt uttryck för människans längtan efter tro, efter något större att hänga upp den vilsna tillvaron på. Att få ingå i sammanhang, ett kollektiv, till varje pris.

Lars Bethke. Fotograf Mats Bäcker

Lars Bethke. Fotograf Mats Bäcker

"Skippin´ Through the Graveyard innebar en ovanligt kollektiv arbetsprocess," berättar Lars.

"Det blev extra intressant med tanke på det religiösa temat som handlar mycket om kollektiva mekanismer, det blev meta liksom. Vi blev på något sätt ödmjukare än vanligt, hade ovanligt lite konflikter och var öppnare mot varandra. Vi blev nästan lite religiösa, haha."

"Det var ju lite skämmigt … men samtidigt fint!"

Inför frågan hur han ser på sin professionella mångsidighet, vad som är mest ”han” när han rör sig mellan dans, teater, musikal, tv och film, sträcker Lars Bethke på sig lite, skärper blicken och svarar lugnt:

"Jag får alltid den frågan. Och nu kan jag äntligen svara på den. För det har inte alltid varit självklart. Att vara mångsidig kan uppfattas som spretigt och otydligt."

"Jag har alltid gått runt och skämts lite. Men i takt med att jag blir äldre och tryggare som människa märker jag att folk faktiskt gillar det. Nu kan jag hoppa mellan genrer och erkänna att jag gillar det! Jag får helt enkelt ut mest när jag får göra allt, det är det mest kreativa för mig. När jag både får skriva, ragga pengar, lyssna på musik, gå på produktionsmöten … Då känner jag mig mest utmanad."

Hur ser skapandets drivkraft ut för dig?
"Att utsätta mig för fara. Att skriva till exempel, det är både skrämmande och tålamodsprövande. Just nu håller jag på att skriva manus till ett helt nytt projekt. Jag brukar i vanliga fall gilla att utifrån ett koncept improvisera fram en föreställning. Nu ska jag för första gången skriva ett helt manus på riktigt."

"Jag har fått så många dåliga texter skickade till mig genom åren så jag tänkte, ”ja men gör nåt bättre själv då!” Nu får jag testa; är jag bra eller? Och jag har roligare än jag trodde. Men jag kämpar alltid med självförtroendet, det är en ständig kamp."

Är det?
"Ja, absolut. Jag har alltid kämpat med det och inte riktigt trott mig om att vara tillräckligt bra. Men en kul sak hände, apropå sådana saker, här på Dansens hus nu efter Stockholmspremiären av Skippin´. Någon hade samlat ihop en massa gamla recensioner som var helt fantastiska."

"Jag läste aldrig sådant förr, trodde inte att någon brydde sig om att skriva om vad jag gjorde så jag tittade inte ens efter i tidningarna. Och så fick jag detta i mitt knä och insåg att många varit väldigt uppskattande. Det gjorde mig faktiskt gråtfärdig av glädje."

Dag Andersson och Lars Bethke. Fotograf Håkan Larsson

Dag Andersson och Lars Bethke. Fotograf Håkan Larsson

I Skippin´ Through The Graveyard utforskar de fyra scenkonstnärerna tillsammans sitt kristna arv, dess ritualer och konventioner.

En del av frågorna som ställs handlar om hur det som kan vara en så förenande kraft, religionen, också i vissa fall och situationer kan bli förödande för den mellanmänskliga kontakten.

Människorna i föreställningen kämpar med sin tro och med sin dödlighet. De sjunger ”Are you afraid to die?”

Kämpar Lars Bethke själv med dödligheten?
"Jag tycker nog att det är en strid jag inte längre behöver ta. Men det hänger ihop med ödmjukhet och sårbarhet. Det är bra att göra sig sårbar. Då blir man mera tillgänglig!"

Anna Lafvas
15 april 2013

Skippin´ Through the Graveyard
Dansens Hus 10 - 13 april
Av & med: Lars Bethke, Dag Andersson,
Anders Larsson, Sandra Medina
Scenografi/Kostym:  
Linda Irenedotter Ingemansson

Mask: Maria Morgell
.
Ljus: Christer Billström.
Ljud: Nicklas Sandström
Samproduktion Bastardproduktion och Västmanlands Teater

Ges på Västmanlands Teater i Västerås 18/4 19.30 och 20/4 18.30
samt i Norberg 25/4 och Riddarhyttan 27/4

NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats