Dansportalen

Pris till Agneta Stjernlöf-Valcu – Sveriges första koreolog

Stipendiat Agneta Stjernlöf-Valcu. Fotograf Cristian Hillbom

Stipendiat Agneta Stjernlöf-Valcu. Fotograf Cristian Hillbom

Koreologen Agneta Stjernlöf-Valcu har fått Gunilla Roempkes dansstiftelses stipendium. Priset delades ut på Kungliga Operan den 19 februari i samband med nypremiären av baletten Onegin, en balett som Agneta håller för den kanske främsta av alla. Stipendiet är på 50 000 kr.

Agneta Stjernlöf-Valcu, som får stipendiet för sina stora insatser för danskonsten, utbildades som dansare hos den legendariska pedagogen Lilian Karina. 1967 prövade hon till Operan och blev anställd som betald elev. Hon tyckte särskilt mycket om att dansa karaktärsdanser och dåvarande balettchefen Erik Bruhn föreslog att hon skulle åka till Ryssland för att lära sig mer om just karaktärsdans. Men när hon kom att arbeta med den engelska koreologen Faith Worth inför premiären på Romeo och Julia 1969, tyckte hon att det vore bra att lära sig mer om dansernas uppbyggnad först.

Agneta reste på eget bevåg till London där hon under två år utbildade sig till koreolog – konsten att teckna ned baletternas steg knutet till orkesterpartituret – vid Benesh Institute. Som praktikarbete kom hon hem för att assistera koreografen Anthony Tudor vid TV-inspelningen av baletten Dark Elegies "Det var en fantastisk upplevelse att arbeta med Tudor, han var så oerhört musikalisk och allt han gjorde var så teatermässigt väl uttänkt," säger Agneta.

1972, när utbildningen var klar, kallade Erik Bruhn hem henne och sa "strunta i Ryssland, vi behöver en koreolog". Sedan dess har Agneta arbetat som koreolog vid Kungliga Baletten och lett instuderingsarbetet av ett stort antal verk.  Till de koreografer hon uppskattat mest att arbeta med. förutom Tudor, hör Jiri Kylián med sin stora musikalitet och John Neumeier med sin ofelbara teaterkänsla. Samarbetet med Pär Isberg och senast Christian Spuck har också betytt mycket.

"Det mest givande i arbetet som koreolog är själva analysen av ett verks konstruktion och av alla rörelser som ingår. Det har också varit en stor glädje att få arbeta med så många spännande konstnärer. Som koreolog kommer man många gånger mycket nära koreografen och får många avslöjande inblickar i  avsikterna och motiven bakom deras verk."

Officiellt är Agneta nu pensionär från Kungliga Operan "men jag hoppas få fortsätta arbetet med att avsluta noteringarna av många av de verk jag arbetat med. Det gäller stora delar av t.ex. Birgit Cullbergs och Ivo Cramérs och Pär Isbergs baletter men även Jerome Robbins Les Noces och verk av så skilda koreografer som Leonide Massine och Niels Christe. Man hinner normalt inte med att färdigställa koreologpartituret medan man håller på med själva instuderingen. Det fattas ofta några sidor på slutet," säger Agneta.

Agneta Stjernlöf-Valcu har även tilldelats Mariane Orlandos hedersstipendium 1999 för sitt arbete inom danskonsten.

Gunilla Roempkes dotter Titti Gentele, pristagaren Agneta  Stjernlöf-Valcu samt koreografen Pär Isberg. Fotograf Cristian Hillbom

Gunilla Roempkes dotter Titti Gentele, pristagaren Agneta Stjernlöf-Valcu samt koreografen Pär Isberg. Fotograf Cristian Hillbom

Juryns motivering till stipendiet
Agneta Stjernlöf-Valcu har av koreografer runt om i välden anförtrotts att ansvara för nyinstuderingar av både gamla och nya verk. Hon har både den artistiska och organisatoriska förmågan!

Som koreolog lär hon ut grunden till vad hela verket vilar på och rör sig lätt mellan Drottningholms stildans, modernt och de stora klassikerna.

Hon är extraordinär inom sitt yrke och en pionjär inom området i Skandinavien. 
Till den nya generations dansare, som ofta inte är familjära med verkets ursprung, överför hon med varsam hand känslan och grundtanken.

Agneta levandegör koreografernas intentioner. Hon har också en unik förmåga att med sitt organisatoriska sinne hjälpa koreografen att realisera sina visioner under skapandet av nya verk, ett exempel är Natalia Makarovas uppsättning av Törnrosa för Royal Ballet i London.

Gunilla Roempke
Gunilla Roempke, 1940–2005, var dansare, balettchef och dansforskare; 1958 engagerades hon vid Kungliga Teatern (solist 1966, balettchef 1980–84). År 1995 utnämndes hon till förste balettmästare vid teatern. Gunilla Roempke forskade kring svensk danshistoria och har skrivit libretto till och regisserat ett flertal produktioner för Confidencen och Ulriksdals slottsteater.

Hon ansvarade som utställningskommissarie för utställningen Den Gustavianska Baletten på Dansmuseet 1992. Gjorde 1993, tillsammans med Gerd Andersson, TV-programmet Förläng balletterne och förkorta kjortlarne ett program om den klassiska balettens rötter i Sverige.

1994 utgavs hennes utsökta skildring Vristens makt – Dansös i mätressernas tidevarv om dansösernas villkor inom den gustavianska teatern.

Gunilla Roempkes dansstiftelse
bildades 2005 efter Gunilla Roempkes alltför tidiga bortgång. I årets stipendiejury har ingått Gunillas dotter Titti Gentele, balettchefen vid Hong Kong Ballet Madeleine Onne, koreografen Pär Isberg, balettchefen vid Kungliga baletten Marc Ribaud och finansmannen Mats Qviberg.

Tidigare mottagare av stipendiet är Göran Svalberg, Lena Wennergren Juras och Karl Dyall.

Anders Jörlén
Jag ville bara dansa
NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats